UTE REGNAR DET

***

Timing är nog vad det kallas. Vi har haft en fin sommar i Korsheden och sköt upp avresan flera gånger, vädret har varit superbt, inte minst nu på slutet. I fredags em åkte vi till sist ner till Finspång igen. Torrt som fnöske och en gulbränd gräsmatta. Men i går em började det regna och det fortsätter ännu. 75 mm har vi fått hittills, ytterligare 30 spår SMHI tills i morgon. Det är utmärkt, 100 mm är åtminstone något efter en torr sommar, några magasin har väl fyllts på.

 I stället för att sitta ute i solgasset eller simma i Bartjärn lyfter jag nu på huvudet en aning och tittar på sovrumsväggen framför mig.

*

*

***

SOMMARKÄDER

***
Som vanligt tog jag med mig en ansenlig bag med kläder för sommarens månader i Korsheden. Plus en del skjortor och sånt ifall man skulle hamna på fest eller så. Precis som vanligt är det här vad jag använt (vi har tvättmaskin). Det konstiga är att så här har det varit dom senaste typ tio åren....... Inlärningströskeln är uppenbarligen hög.Bilden är ett självporträtt med kameran lagd på en stol och självutlösare.

*

*

***

SPÅNGEN OCH BARTJÄRN

***
Också en stund i går kväll. Jag är sällan blödig och har inga problem med avsked. Ändå känns det lite vemodigt, vi siktar på att åka hem på fredag och jag är långt ifrån säker på att vi är tillbaka nästa sommar. I börjar få problem med balansen och hon blir väldigt orolig också när jag är borta kortare stunder. Dom här bilderna tog jag i går kväll nere vid Spången. Jag frågade om hon ville följa med men hon var för trött och sa åk du. När jag kom hem efter trekvart var hon väldigt orolig över att ingen var där, var är alla och varför säger ni inget frågade hon förebrående. Det tog några timmar innan jag kände att hon var lugn.

*

Idag var det återigen blå himmel och sol och såklart var vi och badade. Semestrarna är slut och skolorna har börjat så vi är alltid ensamma där.  Det gör det enklare, ingen baddräkt I behöver hjälp med. Hon behöver min hand när vi går nerför sluttningen och särskilt när vi går i vattnet. Vattenytan rör sig och botten är mjuk sand som inte är helt stabil under fötterna så vi går alltid i hand i hand. När vattnet når magen vill hon stå och vänja sig men det vill inte jag, då är det som kallast innan jag doppat mig. Men det funkar perfekt, jag slänger mig i och tar min simtur runt flytbryggan och tillbaka är I alltid i vattnet och simmar. Det fungerar perfekt, hon illnjuter när hon väl kommit i och väl i är hon i vattnet längre än jag. En hand till stöd när hon går upp och så på med badkappan.

* 

Sista solstrålarna vid Spången

*

Alldeles lugnt i kväll

*

***

NU ÄR DET DAGS, NU ÄR DET SNART DAGS

***
Högt, högt, högt däruppe. Jag hörde dom långt innan jag såg dom förstås. Fick faktiskt titta en bra stund innan jag fick syn på dom, mkt högre än jag trott när jag först hörde dom. Men där seglade dom i en tät grupp, 12 tranor. Fria från allt det jordbundna vi andra ägnar oss åt. Åtminstone är det så det känns när jag ser dom däruppe. Dom kretsade länge burna på termikens vindar, inte ett vingslag såg jag. Jag gissar att deras läten berättar för alla kompisar som fortfarande är därnere att nu är det dags, nu är dags snart. Kanske är det det jag också känner när jag förlorar mig i den blå skymningen eller när höstdagarna är så där intensivt blåa och klara att allt fjärran kommer alldeles inpå - nu är det dags, nu är det snart dags.

*

*

*

*

*

Bilderna är inte croppade tagna med 560 mm

***

UKRAINA

***
Kriget i Ukraina berör mig fortfarande väldigt illa. Varje dag ser jag bilderna på TV och andra media och jag tänker det här händer nu. Några timmars resa bort skjuter man missiler och bombar bostäder, skolor och köpcentrum. Jag har svårt med perspektiven, valet känns inte så viktigt som det framstår i media, vi har det ganska bra, tom med högre elkostnader, och oavsett vilken sida som vinner lär inte skillnaden bli så stor, båda blocken är realister i grund. Det handlar förresten inte bara om valet, allt annat som nu upptar media. På onsdag har kriget pågått i sex månader. Första veckorna var mediebevakningen intensiv, nu får kriget några procent av den tid sporten får. Tex. 

*

Budapest, Prag. Georgien och Tjetjenien. Krim. Donetsk. Ukraina. Allt för drömmen om Storryssland, det högre syftet. Högre syften gör människor blinda för nuets ansvar. Det gäller så klart inte bara Ryssland. Iran tex. Eller Afghanistan. Politik och religion i oskön förening. Och hur ofta har inte de högre syftena inom religionerna fått vara täckmantel  för grymheter och krig. Ändamålet helgar medlen var inkvisitionens grundpelare. Själv tror jag att ändamålet aldrig helgar medlen. Medlen, det är hur vi behandlar dom vi möter på vår väg.

* 

*

***