MÖRKTJÄRNEN, EM-FOTBOLL MM

***
Det är den 28 juli och av sommarvärmen märks inte så mycket, 5 C i natt (plusgrader dock). Senaste veckan har det inte varit över 20 C. Jag kan tycka det är skönt. Baden har fått anstå, det finns inga måsten längre. Tranorna hälsar regelbundet på på ängen nedanför oss. Inget EM-guld i damfotboll fick vi. Jag kan förstå besvikelsen efter extremt uppskruvade förväntningar, inte minst i media. Man skulle kunna tänkt sig att Englands 8-0 mot Norge skulle ha gett en tankeställare, men inte. Idag på förmiddagen finns nästan septemberkänsla i luften, molnfritt och kristallklar luft.

*

Bilden är tagen i Mörktjärnen utanför Björsjö häromdagen

*

*

***

ÄNGSPÄRLEMORFJÄRIL

***

Efter att ha köpt Nationalnyckelns Fältnyckel Dagfjärilar på Christers inrådan försöker jag då och då kolla vad jag ser. Detta får jag till Hedpärlemorfjäril men är osäker och tar gärna emot Christers synpunkter (andras också såklart). Sgogspärlemorfjärilen är ju mkt vanligare men jag saknar de större svarta på inre delen av framvingarnas ovansida. Men kanske ändå, det är bara hanen som har dom, skånske detta är en hona av skogpärlemorfjärilen? Efter att ha läst kommentarerna - ängspärlemorfjäril - tack!

Fjärilen är fotad på tomten i Korsheden

*

*

*

***

VANLIGA DAGAR

***

Dom flesta dagar är vanliga dagar. Dom sticker inte ut på något sätt. Varken uppåt eller nedåt eller på något annat sätt. Det är helt ok, så tror jag det ska vara. Ändå är varje dag unik, på sitt eget sätt. Ingen dag är ju precis lik som föregående. Så är det ju med oss också. I grund, i någon slags existentiell mening, är vi ganska lika. Samtidigt finns inte någon som är en kopia av mig, eller dig. Var och en av oss är unika som vi är. Just det verkar inte vara så lätt att ta in. Vi gör allt för att själva göra oss unika. Bli bättre, eller tom bäst kanske. Eller åtminstone leva ett lyckligt liv. Det är väl det Insta går ut på att visa kanske. Och kanske inte bara där om jag tänker efter. Jag är ändå kvar på Insta, där finns några av de fotografer som glädjer mig mest. Och lyckliga liv, finns det någon slags checklista på det, jag menar, så jag vet hur jag ligger till?  

För övrigt gladde jag mig åt Dagens understreckare i SvD idag. Den handlade om Hermann Hesse´s bok Siddhartha. Det är en liten tunn bok som står hemma i bokhyllan. Den har jag med glädje läst flera gånger.Till skillnad mot en rad böcker av modernare nobelpristagare som jag alla funnit tråkiga. Berömda och rosade men tråkiga. Det är inte Siddhartha. I min värld.

 *

Bilden är från Norra Barken häromdagen. I går kanske?

*

***

IDAG ÄR EN SÅN DÄR DAG.....

***
....då tillvaron stannat. Jämnt gråmulet utan regn, helt vindstilla, inte ens en grå liten fågel........ Fast det finns ju botemedel. Före lunch gick vi vår vanliga promenad ner till Spången. Det finns alltid detaljer att stanna till för, ibland bara titta, ibland fota. Helheter också för den delen. Tidigt fick jag syn på den här oslagna ängen. Täta bestånd av kråkvicker närmast, lite längre ner. lika täta bestånd av rödklöver. Eller är det åkertistel? Jag gick aldrig fram och kollade. Det var rikedomen och färgerna jag ville åt. Och för bilden spelar det ingen roll om det är det ena eller det andra.

*

*

***

STOLLBERG/ V:A SILFBERG

***
Också i torsdagskväll gjorde vi en runda i känd  bergslagsbygd. Det var den varma dagen och att sitta i bilen ett par timmar var ren njutning. Eftersom I numera varken läser eller sitter med en läsplatta av något slag är det för henne en chans att för några timmar se något mer än dom invanda interiörerna och utsikten från altanen. Hon är intresserad av det vi ser och frågar mycket. Hon känner också igen sig på platser där vi kanske inte varit på ett år, det tycker jag är intressant. Jag menar, när vi åkt bil i några minuter kan hon inte föreställa sig varken Korsheden där vi är nu i sommar eller var vi bor fast, Finspång. Synintrycken däremot triggar minnet direkt.

*

Vi åkte på 66:an mot Smedjebacken och tog in mot Flogberget vid Lernbo. Gruvorna där avstod vi från men stannade till vid gården som kommer strax efter. Jag har flera gånger funderat över vad som ser ut som  en liten "gårdshytta" med hög slaggstensskorsten.. Jag ser inget namn vid gården, som verkar bebodd, och har inte sett den utmärkt på några kartor. Någon som vet? Första bilden nedan.

*

Valde att fokusera på rallarblomstren i stället för skorstenspipan.

*

Vi åkte vidare mot Ludvika över Silfberg och passerade sjön här. Svaret på den svenska drömmen om en sommarstuga kanske?

*

I Silfberg tog vi av upp till Stollbergsgruvorna. Jag gillar känslan däruppe, medeltiden känns nära. Gruvverksamheten började redan under 1100-talet. Gruvorna kallades ursprungligen Väster Silfberg. Stollbergsområdet tillhör Sveriges rikaste mineralfält. Utsikten, skogarna, sjöarna, gruvhålen, varphögarna, de rödfärgade stenarna, allt bidrar till känslan

*

Ungtall med varphögen bakom

*

Många, många hundra års brytning har gett stora varphögar

*

På sina ställen reser sig de bara klipporna trädhöga och färgerna skvallrar om att det är inte bara gnejs och granit

*

Samma sak gäller dom lösa stenblocken

*

Dom svartvattnade tjärnarna omgivna av sommargrönska och slagghögar. Under osannolikt slit skapades här grunden för det moderna välfärdssverige. 

*

Här finns möjlighet att med guide ta sig in till en ort som mynnar ut i ett av schakten. Detta har vi aldrig gjort. Trots bakgrund som materialfysiker kom jag inte ihåg alla symboler för metallerna (egentligen, eller från början, himlakropparna) som brutits här. Och ett frågetecken står kvar även efter att ha googlat: Från vänster

Silver

Bly

??? Tar gärna emot förslag. Zink kanske, har åtminstone också brutits här

Guld

Koppar

Järn

*

***