OSANNOLIKT - ATT JUST VI ÄR

***

Klockan närmar sig tolv, och brasan har brunnit ut. I sover och huset är tyst. Vår nyårsafton är synnerligen enkel, en matbit och ett glas vin. Liksom de flesta nyårsaftnar dom senaste åren är det bara vi, då vill ungdomarna träffa vänner och hålla i gång en smula. Inte ett skvatt konstigt och vi känner oss inte det minsta lämnade. Vi är lyckligt lottade med barn och barnbarn som gärna träffas. 

*

Osannolikt blev rubriken därför att jag nog aldrig sett en rödare himmel än i eftermiddag - 15:39 säger metadata - osannolikt röd. För den som undrar har jag knappt rört spakarna i LR. Skärpt och lyft exponeringen något (+0,6), det är allt. Men det det finns annat som också är osannolikt. Nästa år, 2020, fyller jag 80, hur fridens namn gick det till? OK, jag är inte där än, men nyss var jag femton och drog på Storgatan i Ludvika på kvällarna. Och funderade då och då på vad jag ville "bli". Jobb alltså. Nu helt plötsligt är alla jobb gjorda. Osasnnolikt!  Och tre barn och fem barnbarn......

*

Över huvud taget är det rätt osannolikt att vi finns till, hittills har man inte hittat liv nån annanstans därute, och lite har man ju kollat och lyssnat av. Jag tror nog det finns mer liv nånstans långt därute men det är ju inte på var och varannan planet eller måne i alla fall. Och exoplaneterna håller vi på att kollar. Hur som helst, det känns rätt osannolikt att vi finns. Och tänker och så där, fotar och gör bloggar, hur sannolikt är det i universum egentligen? 

*

Egentligen händer det inget att alls nu klockan 24, det sker inte nå´t  ovanligt alls i naturen, inte med oss heller, det hela handlar bara om klockorna. Tiden går som vanligt,  om den nu verkligen finns alls förstås, själv är jag högst osäker på det, liksom på så mycket annat. Tänk om man visste allt, vad tråkigt det skulle bli!

*

Det enda märkvärdiga med årsskiftet är att jag ofta tänker på dom nära som inte är med längre - mamma och pappa, storasyster Sigbrit och några till.  Att vara, för att sen inte vara. Visst är det konstigt? Så mycket, och så många som inte är - visst är det osannolikt att just vi är?

*

*

Och såklart - GOD FORTSÄTTNING alla!

***

RISINGE - DETALJER OCH LANDSKAP

***

Dan före dan före dopparedan tittade solen äntligen fram över Risingebygden igen. I hade annat för sig så jag gick ett par timmar ensam därute. Långsamt, med många stopp, ner på knä, och så upp igen.Tillbaka, och så iväg igen. Bästa sortens promenad om ni frågar mig. 

*

*

*

*

Vildsvinen börjar gå illa åt den lilla traktorvägen

*

Redan vid halvett-tiden började dimman komma, men det blir mer i en annan blogg, nästa år kanske :-)

*

*

*

*

*

*

*

***

ATT BORSTA SITT HÅR

***

Vi sitter där i soffan i Täby på julafton och väntar på Kalle Anka. Därborta är farfar, han har en tomteluva på sig hela dagen. Lovisa sitter alldeles bredvid mig (jag är morfar i Täby) i soffan och väntar, julfin i sin röda tröja, på alldeles lagom avstånd för att kunna använda 135:an. Det är fönster bakom soffan och ljuset faller fint på Lovisas hår som hon nu börjar borsta en extra gång, nått måste man ju göra medan man väntar.

*

Själv har jag flera gånger slagits av hur kvinnliga rörelserna är. Genusforskarna skulle säkert ge mig på moppe om jag ett ögonblick tvekar om dom verkligen bara är inlärda, finns det verkligen ingen kvinnlig hårborstningsgen inblandad här? Jaja, så går mina funderingar här i alla fall.

* 

*

*

*

*

Och visst blev det väl fint?

*

***

LANDSKAP I DECEMBER

***

Tro det om ni vill, men i går eftermiddag klarnade det så pass att solen gav lite liv åt landskapet. Luften var fuktig och ljuset disigt men vackert därute på småvägarna vid Risingefälten. Snart skyade  det på igen men det fanns fortfarande en känsla av att nånstans långt därborta finns en vår som väntar.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÖVERSVÄMNING FINSPÅNG - DEN NYA FÅGELSJÖN

***

Åker man S:ta Mariavägen förbi S:ta Maria och avtagsvägen till Lundby är det snart stopp, vägen är översvämmad. Här brukar ju åkrarna vara översvämmade på vårarna men nu har det regnar så mkt att vattnet står en halvmeter över vägen precis vid bron över bäcken. Igår fanns bara förvarning om översvämning men man kunde försiktigt köra genom, idag var vägen avstängd. På eftermiddagen var jag där för att ta några bilder och kunde konstatera att vägen mer liknande en fågelsjö. Åtminstone 14 sångsvanar kunde jag räkna till och minst lika många kanadagäss. Det är ju en bäck som går under vägen där men såvitt jag förstår finns ingen avrinning från bäcken som verkar ha sin lägsta just där vägen passerar, alltså utan riktig avrinning. Hoppas man gör rent vägen när det torkat upp, där kan nog bli väldans halt annars!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***