FAMILJEFEST

***

Familjefest kan man ha utan orsak. Eller så kan man säga att det är en försenad födelsedagsfest/fars dag-fest, det är inte så noga. Det viktiga är att träffas. Oftast blir det en familj i taget, alla har många aktiviteter, barnen inte minst. Nu hade Annika ("Stockholmsfamiljen") och Stefan ("Göteborgsfamiljen") gjort upp att dom ville ses hemma Finspång och dom tog bara med sig resp yngsta, Lovisa och Elias, båda 11.

*

Här är Lovisa, Annika och Stefan i köket på fredag kväll. 

*

Elias har börjar spela piano, såklart villa han visa vad han kan. (Nej, det är inte hans noter där)

*

Stefan och Elias kom straxt efter sju, Annika och Lovisa hade kommit ett par timmar innan och Annika hade handlat och förberett

*

Elias och Lovisa hittade varandra snabbt så klart. Medan vi drack kaffe passade dom på att spela kort

*

Lördagen var full av aktiviteter, badhuset var en. Ingemor och jag gick förstås vår promenad. På kvällen stod Stefan för middagen, hans fisksoppa är bara så god. Vi har det ganska trångt när barn och barnbarn kommer hem, huset är litet, 130 m2, och köket litet likaså. Fast egentligen blir det bara mysigare.

*

Köksbordet ska räcka både för middagsbestyren och två pepparkaksbyggen.  På kvällen kom också Hassan som ni träffat i några bloggar tidigare.

*

Lovisa förstås....

*

 ....och Elias förstås.

*

Annika och Lovisa åkte hem redan på förmiddagen, Stefan och Elias följde med på promenad och lunch, sen åkte också dom hem. I och jag har haft en superhelg om ni undrar

*

***

TREDJE SPRUTAN OCH NORRKÖPING

***

I Finspång fanns inget Moderna-vaccin, så vi bokade i Norrköping. Efter en stunds köande utanför Mässhallen Himmelstalund fick vi varsin halv(!) spruta. Halv dos skulle det vara med Moderna i tredje sprutan. Eller om det är Norrköping som håller oss Finspångsbor lite kort kanske? En synnerligen vänlig och tillmötesgående sköterska fixade  så att I samtidigt fick en vanlig influensaspruta i andra axeln. Det fick inte jag, vi som är över 80 tror man inte om att tåla två sprutor samtidigt, vi måste ha en vecka emellan.

Lite senare på eftermiddagen hade jag ett annat ärende i stan. Då det klarnat upp och solen just dalade under horisonten fick det också bli en timmes promenad i Industrilandskapet. Måns och Lena E känner nog igen sig gissar jag. 

*

Som vanligt en kvart innan man lämnade vaccinationsområdet

*

*

*

*

*

***

SKYMNING

***

Sagorna och berättelserna hör hemma i skymningen. När ljuset faller och mörkret är på väg att ta över ändras alla perspektiv och verkligheten inte lika entydig som annars. Ibland kommer någon av dom som gått före in i synfältet igen för att om ett ögonblick försvinna. Tiden, som ändå inte finns, har tryckts ihop och jag hör min systers skratt därute nånstans. Förnimmelser, eller insikter kanske?, glänser plötsligt till liksom regndroppar i träd och buskar. Långt långt därborta vältrar sig haven och albatrosserna doppar vingspetsarna i vågskummen samtidigt som  vattnet svagt speglar ljuset från en billion stjärnor i Andromedas dimmiga fläck. Och dom ännu ofödda väntar...

*

*

***

LÖNNTJÄRFLÄCKARNA

***

För en månad sen hade lönnarna kvar sina blad, precis som de flesta träd. I noterar nästan varje promenad några av de många vackra blad som finns, lönnens inte minst. En del är inte bara handflatestora, en del är som två händer i bredd. Senast frågade hon om fläckarna man ser. Jag hade för mig att dom var naturliga för lönnen men kom inte ihåg riktigt hur det var, alltså googlade jag. Naturliga kanske dom inte är, men vanliga. Det är ett svampangrepp men som inte skadar lönnens utveckling. Fläckarna kallas just tjärfläckar, likheten är uppenbar. Angreppen startar redan på våren men det är på sensommaren fläckarna blir större och svarta. Det svarta omges typiskt av en gulkant som syns väl på bilden. 

*

*

***

RISINGEVÄGEN

***

Det är ju en av de gamla kyrkvägarna vi går. Eftersom kyrkans äldsta delar är från slutet av 1100-talet har det säkert gått folk här lika länge. Minst. Kyrkorna byggdes säkert i bygdens centrala delar, ofta fanns en gammal offerplats i närheten. Min gissning är att här gick folk för 1 000 år sen. Det känns skönt att tänka så, tryggt på något vis. Det har inget med religion eller själva kyrkan att göra, det är kopplingen bakåt i tiden som känns bra. Vi är inte rotlösa, även om det ibland kan kännas så. Vi har ett ursprung.

*

*

***