BJÄRKA-SÄBY

***

Östergötland är fantastiskt. Och Dalarna förstås. Stockholm och Göteborg med. Och Norge då. Ja, och så Frankrike och Italien förstås. Och Bequia, och Australien....Ni fattar? Jag menar det är fint nästan överallt om man bara tittar lite närmare.

*

Men den här gången är det Östergötland och noga räknat Bjärka-Säby och en del av området någon mil söder om Linköping. Jag har jobbat över tjugo år i Linköping men eftersom jag hela tiden bott i Finspång blev det inte mycket sight-seeing söder om stan. Igår hade jag kameran inlämnad för sensorrengöring ( det blev sensorbyte - på garantin - i stället) och jag hade ett par tre timmar på mig medan jag väntade så det blev Hamra sluss och Bjärka-Säby och naturen där, inte slottet. Med mig hade jag A7S:en med sina 12 Mpix och inte direkt en landskapskamera men det funkade bra tycker jag.

*

Naturligast att börja med en av de riktigt stora ekarna vid forngården, landskapet söder om Linköping är känt för sina ekbackar och just området vid Bjärka-Säby är ett av nordeuropas största ekbacksområden.

En av de gamla jätteekarna

*

Men också lönn, björk, asp, hassel.....har gett stigarna en tjock lövmatta

*

Och vattnen i närheten av slottet

*

Mera vattenblänk

*

Inte mindre med löv i slottsparken

*

Slottet, idag ägt av pingströrelsen skymtar bakom lövträden

*

***

KONSERTHUSET I LIEPAJA

***

Wer Eine Reise tut hat etwas zu erzählen  stod det i min gamla tyska grammatik. Och jag har varit i Lettland några dagar, ett land jag inte tidigare besökt, alltså jag har något att berätta. Det som kanske gjorde störst intryck var det splitternya konserthuset i Liepaja. Det har ännu inte riktigt fyllt ett år, invigdes i november i fjol.

*

Men först, varför Liepaja och det nya konserthuset? Jo, vårt Rotarydistrikt höll distriktskonferens där och eftersom jag är president i Finspångsklubben i år var det självklart att jag ville vara med. Och i vårt distrikt ingår Lettland och en av Rigaklubbarna var värd för konferensen men hade valt Liepaja, just för att visa det nya konserthuset gissar jag, det är Lettlands senaste stolthet.

Liepajas konserthus på nära håll

 *

Liepajas nya konserthus på lite håll

*

Lettland är ju en av baltstaterna vid Östersjökusten och det finns gott om bärnsten och bärnstenssmycken i affärerna. Liepajas konserthus har också smeknamnet The big amber - Den stora bärnstenen, och det är lätt att förstå när man kommer in

The big amber - konserthuset i Liepaja - inifrån

*

Ytterligare en interiör från The big amber - konserthuset i Liepaja

*

Vi var 300 delegater och fick bra plats

 *

Det var roligt att uppleva hur stolta letterna är inte bara för konserthuset utan för sitt - numera - fria land. Om två år firar letterna dess tillblivelse som egen stat (1918) och det är i år 25 år sen den ryska ockupationen upphörde (1991). Med stor glädje och stolthet presenterade de också underhållningsinslagen, här en damkör som vunnit första pris i en internationell tävling jag inte kommer ihåg namnet på

Uppträdande med damkör

*

Ett annat inslag var sång och musik med en blandad grupp klädda i hembygdsdräkter

Sång- och musikgrupp i hembygdsdräkter

*

Barnen i gruppen var helt bedårande och får avsluta den här bloggen!

*

***

MÅNLANDARE ELLER VAD?

***

Nja, inte månlandare ändå men fiffiga maskiner är det!

*

*

***

TORRLAGT FINSPÅNG

***

Vi njuter väl alla av den fantastiskt fina sensommaren, just nu visar min termometer 23 C och det är innan klockan är tolv ens! Men det är inte utan att åtminstone jag längtar efter lite regn, det börjar bli väldigt torrt, sällan har jag sett ån vid slottet utan minsta lilla rännil. Och svamparna torkar bort, precis som gräsmattan. Men visst är det skönt att kunna sitta ute i skjortärmarna så här i mitten av september!

*

*

***

RAY BRADBURY - SF OCH INTE FS

***

Alla har vi olika intressen. Här på FS syns bara foto, men såklart finns det flera. Vänder jag på bokstavskombinationen FS får jag SF, och det är ett av mina andra intressen. SF står för Science Fiction och har, tror jag, ganska dåligt rykte som litteraturgenre. Strålpistoler, lasersvärd, rymdkrig och rymdraketer och sånt typ. Kanske är det i majoritet, men det finns lysande undantag. Ray Bradbury, född 1920, död 2012 anses kanske vara den största av dem alla. Och hans böcker handlar bara i undantagsfall och i förbigående om sånt, dom handlar egentligen om psykologi och rädsla. Dessutom har han ett utomordentligt vackert språk, enkelt men tydligt, lite grand som Pär Lagerkvist.

*

Jag räknar till 15 Ray Bradbury-böcker i min bokhylla i Korsheden. Och redan titlarna säger något om hans fantasi och hans inriktning. Jag räknar upp dom nedan, inte för att skryta med vad jag läst utan för att ni ska kunna smaka på hans fantasi

 Oktoberfolket

The martian chronicles

En kyrkogård för galningar

Invasion på mars (töntig svensk titel, orginalet (se ovan) heter The martian chronicles

Glädjens mekanismer

The day it rained forever

R is for rocket

Fahrenheit 451

A medicine for melancholy

Death is a lonely business

Den illustrerade mannen

Long after midnight

Solens gyllene äpplen

Oktoberlandet

Something wicked this way comes

Och såklart finns det andra bra sf-författare, tex Frank Herbert med Dunes (Arrakis - ökenplaneten  på svenska) och svenske astronomen Peter Nilsson. Nu när höstkvällarna börjar bli mörka igen vore det kanske en bra ide och skaffa några av Ray Bradburys böcker jag saknar.....

*

*

Nightie!

***