SLOTTSPARKEN FINSPÅNG

***

Precis som blåsipporna måste fotas varje vår måste jag göra en fotorunda i slottsparken varje höst. Ibland blir det flera, men dagens var i alla fall den första. Mulet och grått men det funkar bra ändå, jag tycker nästan bättre om de lite mer dämpade färgerna i gråväder. Här har jag fokuserat på själva parken och byggnaderna i närheten, inte slottet. Jag upprepar inte historien, den har jag berättat om förut men slottet uppfördes andra halvan av 1600-talet och bruksverksamheten hade sin storhetstid under 1700-talet, det framgår av några av bilderna. Bara älsklingsobjektivet just nu, Zeiss-135:an, kom till användning. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÖSSBY

***

Dagens eftermiddagspromenad gick ute vid Össby, straxt utanför S:ta Maria. Skönt och behagligt väder, mulet men inte alltför mörkt. I skogsbrynen lyser asparna och fälten är också vackra, översållade med kamomill som dom är.

*

*

***

MÄNNISKAN, MEDIA OCH KLIMATET

***

Liksom de flesta är jag bekymrad för klimatutvecklingen. Med hög sannolikhet är temperaturstegringen orsakad av människan. Eftersom det är en kris, en klimatkris, känns det viktigt med så bred och korrekt information som möjligt. Felaktig och vinklad information, desinformation, är vanlig just under kristider. Det gäller också nu. 

*

Media tävlar i alarmistiska rubriker. Dom flesta sådana är medias egna formuleringar, vetenskapsmännen är för det mesta mer försiktiga i sina uttalanden och talar om sannolikheter, utvecklingsspann och olika scenarior. Men visst finns det experter som larmar, ett bra exempel är Johan Rockström som varnat för miljarder döda om den globala medeltemperaturen stiger med 4 grader eller mer. Men åter till media. Den vanliga upplägget är att man konsekvent väljer värsta scenariot från den vetenskapliga sidan, så pekar man på att med bara en grads uppvärmning hittills så har alla sorters extremväder ökat - stormar, översvämningar, regn, torka och lett till omfattande ökning av bla skogsbränder, ökenområden. Hur ska inte det bli med fortsatt temperaturstegring? Det är bara det att dom flesta påståenden om mer extremväder är direkt fel. Det finns bra statistik som visar att varken mängden eller storleken på stormar har ökat under de senaste 100 åren, arealen av skogsbränder i 100-150 årsperspektiv har minskat. Historiska genomgångar pekar på att översvämningar sannolikt var lika vanliga och kanske ännu större under de senaste tusen åren.

*  

Jag har lagt in en par artiklar hämtade från SvD igår resp 19 september efter bilden. Artiklarna visar med tydlighet att den info vi får i media är utvald och begränsad.

*

*

Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer
Pamina Falck
Näringslivets medieinstitut har undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet har rapporterat om stigande havsnivåer under ett års tid. Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar.
Mediernas rapportering har jämförts med IPCC:s bästa och värsta scenario för hur den globala genomsnittliga havsnivån väntas förändras över tid. IPCC framhåller att dessa beräkningar innehåller ett stort mått av osäkerhet – i synnerhet vad gäller scenarier som sträcker sig förbi år 2100 – men i rapporteringen utelämnas oftast osäkerheten som omger beräkningarna, och det värsta utfallet i ett värsta scenario framställs många gånger som ett framtida faktum om världen inte ställer om.
Utöver att medierna ger en dramatiserad bild av IPCC:s scenarier, så refereras det även återkommande till forskare, politiker och aktivister som ger en ännu dyst-rare bild av framtida havsnivåer än vad IPCC:s scenarier visar. Samtidigt som det endast i fem av de totalt 329 granskade publiceringarna lyfts fram forskare som varnar för en allt för alarmistisk klimatdebatt.
Dragningen att rapportera om det värsta utfallet i scenarier om stigande havsnivåer och samtidigt utelämna osäkerheten som omger beräkningarna, tycks sammanfalla med flera journalisters uttalade ovilja att nyansera klimatrapporteringen.
Ett exempel på mediernas syn på hur klimatet bör skildras är reaktionerna som uppstod efter en publicering i Expressen från 2019 med rubriken ”De är svenskarna som ifrågasätter klimatkrisen”. I publiceringen hängdes bland annat professorn i dynamisk meteorologi Lennart Bengtsson ut som klimatskeptiker då han anser att de mest alarmistiska klimatscenarierna är orealistiska.
Senare ställdes Expressen till svars för sin publicering under ett seminarium på Publicistklubben. Både DN:s kulturchef och SVT:s klimatreporter menade att ett liknande reportage inte hade varit möjligt i deras kanaler då Expressen – trots den kritiska vinkeln – med sin publicering givit plats åt klimatskeptiker.
Det kanske tydligaste exemplet på oviljan att bredda ämnet återfinns i DN:s ansvarige utgivare Peter Wolodarskis text från förra hösten: ”Klimatkrisen är inte en åsikt. Den är ett grundläggande faktum, baserat på samlad vetenskap. Den som sprider osäkerhet om detta ägnar sig åt förnekelse.”.
Inställningen att det finns en sanning som inte får ifrågasättas går dock på tvärs mot vetenskapens – tillika journalistikens – fundament. Den att vara kritisk, nyfiken och ständigt beredd att ompröva sin tes.
Klimatet är oerhört komplext och anledningen till att det råder stor osäkerhet kring IPCC:s scenarier av framtida havsnivåer är dels att framtiden alltid är oviss, dels att klimatvetenskapen är långt ifrån fulländad.
När en ansvarig utgivare lik- ställer olika infallsvinklar med förnekelse så stängs dörren till en sund debatt men också till den friska journalistiken. Det är här den agendasättande journalistiken tar vid – den som inte längre söker svar utan tror sig bära på sanningen.
Projektledare vid Näringslivets Medieinstitut. pamina.falck@naringslivets- medieinstitut.se

*

Arbetsklimathotet på Dagens Nyheter
Susanna Popova
[email protected]
Det är inte så ofta journalister diskuterar sitt jobb offentligt. Så när journalisten Anders Bolling i en text publicerad av NMI, Näringslivets medieinstitut, berättar hur hans klimatrapportering hanterats av Dagens Nyheter, presenteras ett ovanligt tillfälle att kika in bakom kulisserna:
”Som DN-journalist vinnlade jag mig om att återge alla sidor av den komplexa klimatberättelsen. Ämnet intresserar mig intill nördighet sedan decennier. Jag visste också att det, underligt nog, var kontroversiellt att göra detta. Men jag fick sällan några direkta reaktioner på Dagens Nyheters redaktion. Det kunde vara en eller annan liten uppmuntrande kommentar (med låg röst) vid kaffeautomaten.”
En dag approcheras han av nyhetschefen Caspar Opitz. Han gjorde det känt att han ansåg att Bollings rapportering om uppvärmningen och dess konsekvenser … var problematisk. Inte felaktig, problematisk. Och så gjorde han den fatala liknelsen mellan klimat och Förintelsen med slutklämmen att också förintelseförnekare, av DN, ”hålls kort”. Som ni förstår, var DN:s linje alltså att hålla ”klimatförnekare” kort och Bolling närmade sig gränsen.
Men som Bolling sen påpekar är det ytterligt få som inte tror att människan påverkar klimatet. Utan: ”Vad hela saken handlar om är hur stor påverkan är, hur snabbt uppvärmningen går, hur känsligt klimatet är för ökad koldioxidhalt, hur mycket själva vädret påverkas av detta och i vilken mån förändringarna är skadliga eller kanske i vissa fall har fördelar.”
Med tanke på händelsen ovan säger det sig självt att resonemanget var lite för nyanserat för DN:s redaktion.
Handlade det om ett olycksfall i det redaktionella arbetet på DN? Bolling: ”Ett par år före ovan nämnda incident fick jag en annan tydlig indikation på att DN:s ledning ville undvika en icke-alarmistisk klimatberättelse. Jag hade fått klartecken för en artikelserie om saker som utvecklas positivt i världen. Gott så, men i min ursprungliga pitch hade jag med ett ämne som låg mig varmt om hjärtat: att ökenspridningen är en myt och att det sedan 1980-talet snarare pågår en förgröning. Den artikeln fick jag inte skriva. ’Men varför?’, undrade jag. ’Är det för kontroversiellt för DN-ledningen?’ ’Ja’, svarade dåvarande redaktionschefen Pia Skagermark, ’det verkar som det’.”
Bolling har slutat på DN.
Att en stor dagstidning i Sverige frångår grundläggande journalistiska principer kan hända, men är likväl lågvattenmärken. Och borde vara rätt svårt att försvara, ur ett ägarperspektiv. För det här är glasklara exempel på hur förtroendet för journalistik undergrävs, inifrån branschen själv.
Vad är då felet med aktivistisk journalistik? Att det inte är journalistik. För som Erik Fichtelius konstaterar i sin nyutkomna bok ”Äkta nyheter”, ska journalistik varken hjälpa eller stjälpa. Han har under lång tid pläderat för konsekvensneutralitet, men det är få som verkar lyssna till idén att nyhetsjournalisten ska beskriva verkligheten. Att sedan verkligheten kan förändras av beskrivningen, är en annan sak.
Den som ser sprickor i samhället gör rätt i att hålla sig borta från nyheter som aktivism, både den som är journalist och den som är konsument.
Journalist och författare. Läs fler av hennes texter på SvD.se/av/susanna-popova

***

TRÄDGÅRDSDAGS - PIRVÄGEN SISTA SEPTEMBER

***

Mulet och grått med duggregn, perfekt för en runda runt huset

*

Häggmispel

*

Från gatan - spirea den låga, häggmispel därovanför

*

Vildvin och klematis

*

För några år sen satte I en vildvinsranka som får klättra uppför berget, snyggt tycker vi

*

Annars i sluttningen mest bukettapel med en del annat, också självsått

*

Ginnalalönnen vid planket har klarat sig fint trots att vi för ett år sen grävde igenom jorden nära den

*

Och rosorna blommar fortfarande

*

*

***

BYN SOM FÖRSVANN - ÖVRE STARBO

***

Man får hålla god uppsikt för att hitta den gamla vägskylten där det står Öfre Starbo. Redan ute på den den ganska smala landsvägen från Gubbo upp mot Schisshyttan blir det nu ännu smalare. Likaså redan långt inne i Bergslagsskogarna är det dock nu bara en kilometer fram till Öfre Starbo. Jag har varit där förut och fotat , det kan ni tex  hitta (här ).  Jag gillar slaggstensbyggnader och här finns en vacker byggnad. Det är den gamla mekaniska verkstan. Inte så gammal förresten, den byggdes 1913. Såklart blir det lite bilder på den igen

*

Efter att varit där för några dagar sen började jag fundera på var själva bruket låg, hyttan alltså. Man bygger ju inte en mekanisk verkstad om det inte finns en industriverksamhet som skall betjänas. Så jag började leta på nätet........

*

Här ligger den mekaniska verkstaden, byggd 1913. Omgiven av ängar och björkar på framsidan och med skog bakom

*

Ganska strikt arkitektur, här sedd rakt framirån

*

Man har på ett vackert sätt blandat slaggtegel och slaggsten

*

Så här ter det sig på något längre avstånd, här kan man se lite av skogen bakom

*

Här ser man gaveln, skogen på förra bilden ligger till höger utanför bild här

*

Här ser det lite annorlunda ut, bilden är tagen för exakt 100 år sen, 1921. Till vänster ser ni mekaniska verkstaden, ni kan jämföra gaveln på bilden huset i bilden innan, den ser sig väldigt lik ut. Men här finns ingen skog till höger, här ligger bruket.

*

Inte bara bruket förresten, här ligger dalgången öååen med både bruk, vägar och privathus.

*

Idag är det det här jag ser när jag försöker titta ut över samma dalgång

*

Och folk fanns det ute i bygderna, den saken är klar. Här stod det Starbo bruk, kan inte garantera att bilden är just från Övre Starbo

*

När jag var där förra veckan fanns inte en människa inom synhåll någonstans. Nånstans i skogen i närheten satt en korp och kraxade ihärdigt, till sist kom jag lite för nära och den lyfte och seglade iväg

*

Själv satte jag mig i bilen och rullade nerför den lilla anslutningsvägen medan jag tänkte att för hundra år sen sjöd hela trakten av liv, hammarslag hördes i dom flesta av byarna, hästforor med kol ved kom i tät följd, stugor och torp var bebodda. Så fort det ändras. Hundra år är inte så mycket. När den första av de gamla bilderna härovan togs 1921 är det 19 år tills jag kom till världen....

*

***