HUR BLIR DET?

***

Som så ofta krävdes tiden som lät svaret växa fram. Bara det faktum att jag hade gjort en ansökan och vi nu fått ett erbjudande gjorde ju att det naturliga var att tacka ja till annat boende för I och bara fortsätta processen. Så kände jag också de första dagarna. Men efter några dagar kom andra funderingar och ett ja var inte lika självklart längre. Så jag lät frågan vara ytterligare några dagar och svaret kändes till sist självklart - vi väntar. Det handlar inte om I behöver ett annat boende eller inte, det handlar om när. Och det behövs inte än. Vi har hemtjänst fyra gånger om dagen och ofta fler då jag ibland behöver larma. I praktiken varken kan eller behöver jag byta I:s kläder eller skydd eftersom man måste vara två för att göra det. Hon sitter i sin rullstol och det är inte längre aktuellt med promenader eller att hjälpa henne nerför yttertrapporna till bilen. Därmed finns inget tungt för mig längre. Och att vara med I är sannerligen inte påfrestande. Jag tror ni kan titta på första bilden och förstå vad jag menar. Bilden, och bilderna efter, är mobilbilder jag tog i går då vi gjorde en sjukresa till Norrköping för att göra en datortomografi på I:s ländrygg, en förberedelse för ev shuntoperation NPH. Jag kommer omgående göra en ny ansökan om särskilt boende så tidshorisonten är 6 månader igen. För första gången sen erbjudandet kom känner jag mig helt lugn, övertygad om att det är rätt beslut.

*

I efter kaffe och semla på Vrinnevifiket

*

Färden hem från Norrköping tog drygt två timmar (jag kör på 30 minuter), flera ska hämtas och lämnas

*

Utanför var den vackraste himmel jag sett på länge. Försöka duger tänkte jag och tog några mobilbilder från den skakiga färden och genom påtagligt smutsiga fönster

*

*

***

TROPICAL NIGHT BEQUIA

***

*

From our  balcony 2014

*

***

NÄR LIVET LEKER

***

Flickorna ville gå och köpa glass. Jag följde med eftersom dom skulle passera Roslagsbanan på vägen. Såklart tog jag med mig kameran. Glassen åt dom utanför affären, sen var det bara att gå hem.......

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SNÖN SOM FÖLL I FJOL

***

Jodå, det har snöat och varit kallt tidigare.  För drygt 50 år sen såg det ut så här uppe på Ljungåsen en solig dag i sportlovsveckan. Osäker på exakt årtal men nånting säger mig att det är 1970 plus/minus något år. Det skulle kunna vara vår Saab 95 där borta till höger på första bilden, vi hade en ljusbeige 95:a då.  Ni kan säkert hjälpa till utgående från alla bilar vilket år det är.

*

*

*

Bror Dag åkte inte skidor men tittade på folklivet däruppe, gissar att jag övertalat honom komma med upp till Ljungåsen i det strålande vädret.

*

Det gjorde dock jag.....

*

...och I förstås. Dag och I gillade att småretas med varandra

*

Inga tunna färgglada nylontrikåer, kolfiberstavar eller smala skidor, I är klassiskt utrustad här med bredare träskidor med hickorykanter och kabelbindningar (Y-bindning väl?), stavar i tjock bambu och med rejäla kringlor, sträckta skidbyxor, rejäla pjäxor och nedvikta sockor. Snyggt tycker jag fortfarande. Att det var I som stod för skidkulturen behöver jag inte säga, varken Dag eller pappa Gustaf har jag nånsin sett på skidor. Vågar dock säga att jag lärde mig ganska fort.....

*

***

KYLA OCH SNÖ. MEN VACKERT. OCH SÅ ERBJUDANDET DÅ SOM KRÄVER SVAR

***

Det knäpper så det dånar i huset när temperaturen sjunker. Temperaturen ligger i skrivande stund på -25 C. Är det klart under natten hamnar vi nog på -30 i morgon bitti, men skyar det på kanske det går ner till -10, vi får se. Bilderna är från förmiddagens promenad utefter Saxevägen (Nohrstedtsvägen). Sånär som de två sista då som är tagna betydligt senare.

*

Trots det strålande vädret är foto-och skrivkoncentrationen dålig. Igår ringde kommunen för att tala om att nu finns det ledigt rum för särskilt boende, det som vi står i kö för sen ett halvår. Dom vill ha besked under nästa vecka. Och vem är jag som kan ta grundläggande beslut för en annan människa?

*

14 år och snart 42 000 mil till trots startade den snällt i morse vid  -20 C

*

Harspåren såg inte ut som vanliga harspår, dom sjunker ner rätt bra

*

Stefan på väg in efter att ha sett till korna är min gissning

*

Solen gav vina skuggor

*

Senaste snön har kommit i lätta fluffiga flingor, formerna blir därefter, mjuka och fina

*

*

Så ska en vinterväg se ut!

*

Granarna på andra sidan Saxesjön står vackert vinterklädda

*

På seneftermiddagen när solen gått ner kommer ljuset liksom underifrån

*

Den vanliga utsikten västerut

*

***