SKOGEN OCH SNÖN

***

Ibland ser man inte skogen för alla träd. Idag tänkte jag fota dom snöklädda skogarna häruppe i Dalom, det är vackert, noga räknat kallt och vackert. Men nu såg jag inte snön för all snö...... 

*

Sonys AF är bra, ibland för bra, första försöket nere vid spången ser ut så här, 300 mm

*

Nästa försök blev bättre men känns fortfarande rätt suddigt, även om flingorna är skarpa, 300 mm

*

Ändrade till 200 mm, ser  ytterligare lite skarpare ut men......

*

......croppar jag bilden är det fortfarande snön som är skarp, inte skogen

*

Nu inväntar jag en smula solsken, kanske blir det några gluggar i molnen i morgon

***

KORSHEDEN OCH CANON IXUS 960 IS

***
Ledig vecka. Efter att ha varit med I till hennes boende i går förmiddag åkte jag på eftermiddagen upp till Korsheden. Efterlängtat, att kunna rå mig själv hela dagarna. Slappa, gå ut när jag vill, spela musik på hög volym utan hörlurar. Och kanske fota en del. Med mig har jag dom vanliga kamerorna, plus en - min Canon Ixus 960 IS. Ju mer jag tittat på tidigare bilder tagna med den kameran desto mer har jag förundras över bildkvalitén. Nu ville jag ha med den för att fota lite parallellt med de andra. Det är en gammal kompakt från 2007 med liten sensor, 1/1,7 dvs 5,6 x 7,6 mm och en totalvikt på 165 gram. Den slimmade formen med mjukt rundade hörn gör den suveränt enkel att ha i fickan. Objektivet är på nästan fyra gångers zoom, 7,7 - 28,5 motsvarande 36-133 mm på fullformat, ett mkt användbart område och största öppning 2,8-5,6 beroende på använd brännvidd. Kameran har 12 Mpix och har intern bildstabilisering.

*

Korsheden mötte med en halv meter snö och -9 C. Tur att jag kan sätta på värmen en dag i förväg via Defa! I förmiddags blev det några bilder hemma på tomten. Som ni säkert förstår är det ingen test, det är mer en fråga om känsla, skulle jag ibland kunna nöja mig med bara denna? Det svarar inte dom här bilderna på, men jag tänker fortsätta köra parallellt ett tag. Skönt att fota utan att hela tiden tänka - blir det verkligen en bra bild?

*

7, 7 mm motsvarande 36 mm

*

16,3 mm motsvarande 76 mm

*

28,5 mm motsvarande 133 mm

*

***

BILDSKÄRPNING MED AI I PRAKTIKEN

***

Hur är det nu med AI, gott eller ont? Det spekuleras en hel del, jag tycker det är enklast att vänta och se hur det fungerar i verkligheten. Och med verkligheten menar jag när det faktiskt finns ett behov av bildförbättring. Min bror Dag gick ju bort för en vecka sen och jag tittar såklart en del på vad jag har för bilder på honom. Äldsta bilden tror jag är från 1952, tagen med pappas lådkamera, 6x9 cm. Dag är alltså 8 år och vi är på gården till Carlavägen 31 i Ludvika. Jag tycker av olika skäl om den bilden, både för att det är första egna bilden av Dag men också för att den som bild är lite häftig med det starka skuggspelet på väggen bakom, men har störts av att Dag inte är skarp, han står för nära för lådkameran som hade fastfokus.

I går provade jag VanceAI och den bilden. Till att börja med var det vansinnigt enkelt. Började med att googla AI sharpening och fick upp VanceAI direkt. Tror att det var direkt jag klickat in mig på deras hemsida jag fick erbjudandet att ladda upp en bild för test gratis (fattade jag rätt har jag 2 gratistest till). Det tog inte lång stund innan bilden var klar, säkert under en minut, och jag kunde ladda ner bilden, ni ser resultatet nedan. Jag tycker det blev alldeles utmärkt. Det betyder naturligtvis inte att bilden är perfekt, eller egentligen, ansiktet är lite för perfekt. Hyn ser totalt slät ut, nästan aningen konstgjord. Men i den stora, icke croppade bilden, är resultatet bra. Han biter sig i underläppen och har just det tveksamma leendet som visar att det kändes lite spännande att bli fotograferad på hemmaplan av brorsan. Och sist men inte minst, det är ju Dag jag ser skarp.

*

*

*

*

*

***

VERKLIGHETEN

***

Till syvende och sist är vi alla ensamma som individer. Oavsett hur stor familjen är eller hur många bekanta vi har. Oavsett hur många likes vi får på Insta och hur många "vänner" vi har på FB. Det finns ingen tragik i det, det är som det alltid varit och som det alltid kommer vara.  Inget hade vi med oss när vi kom och inget kan vi ta med oss när vi går. Ensamma har vi ansvaret för vad vi gör och ensamma har vi ansvaret för våra val. Alltså är det bra att bekanta sig med verkligheten och göra den till sin vän. 

*

När verkligheten blivit vår vän hittar vi lättare fram till fred med oss själva. Och med egen frid blir vårt ego, vårt individuella jag, betydelselöst. Vi ingår i helheten, vi hör till, vi är ett med alltet, med stjärnstoftet jag alltid talar om.

*

*

***

JAHA, OCH I MORGON SKA DET REGNA.....

***

.....synd......

*

*

***