Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

SIDENSVANSARNA

***

Så kom dom då, sidensvansarna. Såklart är det bukettaplarna dom slår sig ned i, där finns hur mycket mat som helst. Dagens besök var kort och jag upplevde dom som ovanligt lättskrämda och som dom liksom inte kunde bestämma sig för vilken trädgård och vilken bukettapel dom skulle slå sig ner i.  Några bilder blev det även om jag aldrig fick det att funka riktigt - bukettaplarna är så tätvuxna att jag bla har svårt för att få skärpa på fåglarna och inte bären. På dom första bilderna är det grannens tegelvägg som lyser röd i bakgrunden.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

Postat 2019-11-04 23:51 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

LUSTEN ATT FOTOGRAFERA

***

Om några  dagar fyller jag 79 (synnerligen ojämnt på alla sätt och vis eftersom det är ett primtal). Första bilderna tog jag när jag var tolv eller tretton, alltså har jag fotat i 66 eller 67 år. Det har säkert flera av er gjort också, ungefär. Ändå är det nog bara några få år nu på slutet, efter att ha gått med på FS, dvs efter 2012, som jag funderat något över varför. Och som det känns nu, då mest för att ha lite att skriva om, att teoretisera och diskutera kring. Lusten att fota har funnits ända sen jag lånade pappas lådkamera och tog dom första bilderna. Lusten har aldrig frågat efter något skäl, någon orsak eller något syfte. Först blev det bilder på familjen, lägenheten och tom egna saker, cykeln tex. Sen blev det på kompisar, från skolan, från den lilla stan Ludvika. Från semesterresor med mamma och pappa. På flickvännerna. Lite från lumpen. Väldigt lite från studietiden i Göteborg men en del ändå. Och sen den egna familjen, sen......

Jag vet aldrig jag funderade över vad jag skulle ha bilderna "till". Så småningom började jag läsa fototidningar, Foto och Nordisk tidskrift för fotografi. Jag beundrade bra bilder och bra fotografer och drömde nog en och annan gång om att bli duktig, erkänd. Men det var inte därför jag fotograferade, det gjorde jag för att det var roligt. Ungefär så är det fortfarande.  Så här i efterhand kan man nog säga att jag har delat mitt liv i foto rätt mycket. Men igen, det är inte för att dela mitt liv jag har fotat det.

*

Nu snart 80, blir det mest natur och familj, och i bloggarna rätt mkt funderingar kring livet och världen, existensen jag kallar det, varandet. Fortfarande är det mitt liv jag delar. Det händer inte så mkt, det som händer har ofta med barn och barnbarn att göra, det är ju dom som gör numera. Men naturen har fått en ny betydelse. Naturen, livet och hela existensen är det stora undret, det stora mysteriet, det som jag aldrig såg på allvar tidigare, det var liksom bara bakgrunden, miljön, det självklara. Nu är det i fokus, oförståeligt annat än med insikter inifrån. Men hur fotar jag det? Men varje blomma, varje grässtrå, varje vattendroppe är en påminnelse om det fantastiska och det oförklarade.

*

Överflöd (bukettapel)

*

Varenda frukt har livets gåva och ger rätt planterat ett nytt träd som ger lika rika skördar, vars varje bär ger lika rika.....

*

Ibland önskar jag att FS-bloggen handlade mer om lusten och glädjen att fotografera än om vad som är dom bästa bilderna, den rätta inställningen till fotograferande och bildskapande och dom bästa kamerorna. Sånt ska vara med också så klart, men mer om lusten och glädjen med foto tack!

Och tack Gunnar Staland för din utmärkta blogg som fick mig att skriva det här!

***

Postat 2019-10-26 00:22 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

KATSURAN, LÖVEN OCH BILDSMAKEN

***

Smaken är, liksom baken, delad. Inte bara i folkmun, det gäller latinare*) också. Det intressanta är att min egen smak växlar från period till period, ja tom från dag till dag. Som vanligt kan jag inte alltid hålla mig till sanningen, eller verkligheten då, ibland ljusar jag upp lite här och mörkar ner lite där, ibland gör jag bilden en smula diffus, ibland lägger jag på lite glow (Silver Efex Glamour Glow tex). Det dåliga samvetet för att inte vara en RIKTIG fotograf, i alla fall en riktig naturfotograf, har minskat med tiden, jag gör mer som passar mig för stunden. I dom senaste bloggarna (tre med den här tror jag) har jag därför känt mig föranledd att särskilt skriva ut att jag i stort sett inte gjort något sånt alls med bilderna. För att testa känslan är dom dessutom lite mörkare än jag brukar göra bilderna.

*

När jag nu ändå skriver om smak och bilder kan jag göra ytterligare en bekännelse. Ibland till och med anpassar jag bilderna en smula efter vad jag tror är publikens smak. Inte på FS förstås, där kännarna finns......Men vissa bilder jag lägger ut på Instagram och FB får lite mer kräm och kanske lite mer glow än jag har på bilderna jag visar på FS. Och det ger uppenbart fler likes, det är ju viktigt som ni vet. Ännu har jag inte gått så långt att fotat fiskargubbar i sydväst rökande pipa och gjort bilder med extra glow och extra svärta, men man vet aldrig......

*

Vaddå, luras? Sälja min själ för några likes? Konstnärens själ? Men för mig är en bild är en bild är en bild. Antingen gillar du bilden är också gillar du den inte. Historien bakom bilden, tekniken bakom bilden är ointressant, det påverkar inte min spontana uppfattning om bilden. Så länge vi inte jobbar med dokumentära bilder, vetenskapliga bilder eller nå´t annat liknande är friheten stor.

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv - och här finns lite överstrålning

*

Bukettapellöv

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv

*

Kommer jag inte ihåg vilken buske jag fotade, kvittenbusken kanske, får gå ut och kolla
*

*) Karlfeldts Svarte Rudolf "....talar med bönder på böndernas vis och med vise män på latin....."

***

Postat 2019-10-10 15:33 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

BUKETTAPEL

***

Let the beauty we love be what we do

There are hundreds of ways to kneel and kiss the ground

(Rumi)

*

Det är inte första gången jag visar bilder och skriver om bukettaplarna, säkert inte sista heller. Och varför skulle jag inte göra det? Varför ska jag leta efter skönhet runt omkring när den finns framför ögonen på mig? Men visst, jag vet, det är lite ute med skönhet. Men för mig fungerar den som källa både till glädje och tröst. 

*

Dom äldsta bukettaplarna sattes när huset byggdes 1961, vi flyttade in 1971. Sen har fåglarna spridit dom och flera av buskarna/ träden har vi låtit finnas kvar. Få träd är så vackra året om. Nu börjar bladen spraka av färger, både ljusa och mörka färger samtidigt och nu mognar dom små äpplena, träden dignar av frukterna. Och dom finns där hela vintern och drar fåglar. Vackrast är väl när sidensvansarna fyller träden, men någon gång har vi också haft tallbitar på besök. Och naturligtvis alla dom vanliga småfåglarna. Senare på våren blir träden skyar av blommor, först rosa men bara några dagar senare vita och massor av insekter, inte minst humlor.

*

Dagens bilder tog jag häromdagen, i förrgår kanske det var. Jag har ansträngt mig för att inte förstärka varken färger eller annat, dom färger ni ser är dom som finns därute nu. Det enda jag medvetet gjort är att öka kontrasten en smula i sista bilden. Bladen kan liksom vara i lite olika stadium på olika buskar. Jag har heller inte klart för mig om det finns han-och honträd, alla träd bär inte miniäpplen. Det kan också vara så att eftersom många är självsådda kanske det kan finnas varianter,bastarder eller vad det nu kan heta på växtspråk.

För övrigt funderar jag en smula på att dra igång en egen blogg nånstans. Den här fortsätter att krympa, både vad det gäller antal inlägg och antal bloggare totalt. För några år sen upptog listan med bloggare 5-6 sidor om jag minns rätt, nu är den på två sidor. Och jag vill gärna fortsätta skriva nånstans, jag mår bra av det. Så många läsare kanske det inte blir men jag mår bra av själva skrivandet. Vi får väl se hur det blir. Här kommer i alla fall dagens bilder.....

*

*

*

*

*

***

Postat 2019-10-09 23:32 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

DUKAT FÖR GÄSTERNA!

***

Frågan är om inte trädgården - jag skulle säga trädgårdar i gemen - är vackrare på hösten än på våren/ sommaren då allt blommar? Naturen sparar inte på krafterna nån gång, slöseri är naturens livsstil. Visst är det härligt? Bilderna är från trädgården i Finspång idag på förmiddagen

*

Huset anas bakom katsuran

*

Bukettaplarna är färdigdukade för gästerna, sidensvansarna tex
*

Vildvinsrankan klättrar fint utefter klipphällen

*

Så finns det dom som inte har så stora pretentioner på sina livsvillkor. Den här växer i princip mitt på stenhällen men ok då, lite mossa finns där.

*

***

Postat 2019-09-26 12:34 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa