BUKETTAPEL

***

Let the beauty we love be what we do

There are hundreds of ways to kneel and kiss the ground

(Rumi)

*

Det är inte första gången jag visar bilder och skriver om bukettaplarna, säkert inte sista heller. Och varför skulle jag inte göra det? Varför ska jag leta efter skönhet runt omkring när den finns framför ögonen på mig? Men visst, jag vet, det är lite ute med skönhet. Men för mig fungerar den som källa både till glädje och tröst. 

*

Dom äldsta bukettaplarna sattes när huset byggdes 1961, vi flyttade in 1971. Sen har fåglarna spridit dom och flera av buskarna/ träden har vi låtit finnas kvar. Få träd är så vackra året om. Nu börjar bladen spraka av färger, både ljusa och mörka färger samtidigt och nu mognar dom små äpplena, träden dignar av frukterna. Och dom finns där hela vintern och drar fåglar. Vackrast är väl när sidensvansarna fyller träden, men någon gång har vi också haft tallbitar på besök. Och naturligtvis alla dom vanliga småfåglarna. Senare på våren blir träden skyar av blommor, först rosa men bara några dagar senare vita och massor av insekter, inte minst humlor.

*

Dagens bilder tog jag häromdagen, i förrgår kanske det var. Jag har ansträngt mig för att inte förstärka varken färger eller annat, dom färger ni ser är dom som finns därute nu. Det enda jag medvetet gjort är att öka kontrasten en smula i sista bilden. Bladen kan liksom vara i lite olika stadium på olika buskar. Jag har heller inte klart för mig om det finns han-och honträd, alla träd bär inte miniäpplen. Det kan också vara så att eftersom många är självsådda kanske det kan finnas varianter,bastarder eller vad det nu kan heta på växtspråk.

* 

För övrigt funderar jag en smula på att dra igång en egen blogg nånstans. Den här fortsätter att krympa, både vad det gäller antal inlägg och antal bloggare totalt. För några år sen upptog listan med bloggare 5-6 sidor om jag minns rätt, nu är den på två sidor. Och jag vill gärna fortsätta skriva nånstans, jag mår bra av det. Så många läsare kanske det inte blir men jag mår bra av själva skrivandet. Vi får väl se hur det blir. Här kommer i alla fall dagens bilder.....

*

*

*

*

*

***

FOTOPROMENAD VID LILLSKIREN

***

Det är nog minst ett år sen jag var häruppe men precis lika vackert som det brukar vara, så bjöd ju gårdagen på strålande väder också. Har ni lust får ni följa med på promenaden, för en gångs skull har jag lagt upp ganska många bilder, drygt ett fyrtiotal.  Bara bildtext då och då.

*

Fascinerande elegant tycker jag

*

*

*

*

För ganska många år sen nu var det en skogsbrand häruppe, såväl stående som liggande träd påminner om den

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

. Farbrorn här finns med på två bilder till.

*

*

Inte vet jag vad hen heter

*

*

*

*

*

Odon är det väl, inte blåbär i alla  fall

*

*

*

*

*

Jag har knappt rört vid spakarna!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÄNTLIGEN - LILLSKIREN IGEN!

***

Ja, äntligen tog jag mig till Lillskiren igen. Går man upp till västra änden är det nästan lite fjällkänsla med sankmark och låga björkar och sjön, Lillskiren är nog bland det vackraste man kan hitta i Finspång. Just nu en enda bild, det kommer flera.

*

*

***

KVISMAREN OCH TRANORNA

***

Så blev det äntligen en tur upp till Kvismaren i eftermiddag, jag har inte varit där sen i våras  trots att det bara är en timme från Finspång. En strålande dag igen med över 20 C, också när jag kom upp dit vid 17-tiden. Mycket tranor men alla höll sig på långt avstånd, alla (fyra) bilderna med flygande tranor är tagna med 400 x 1,4 och croppade men inga närbilder precis. Jag gillar ändå att vara där, bara ljudet från alla tranor är suggestivt. När jag tog flygbilderna hade jag åkt ut till Sörön några kilometer utanför Norrbyås

*

Mest gäss i kanalen

*

*

*

*

*

Flockar av änder kom också ibland men jag har fortfarande problem med skärpan ibland så vad det är ser jag inte

*

Det här är ju en liten bil men dom riktigt stora traktorerna med dubbla huvuddäck körde flitigt och dom har man inte en chans att möta om man inte hittar en sidoficka

*

Landskapspanorama med 99:an och 135:an

*

***

DOM HELIGA KORNA

***

Ja, dom heliga korna ja. Det är väl bara där i Indien dom finns? Eller? Som vanligt beror det ju på vad vi lägger in i orden, jag tänker ju inte bara på kreaturen, boskapen. Dom jag tänker på finns lite här och där. Särskilt här skulle jag vilja säga. Här hemma är det för det mesta en åsikt som gäller. Eller två då, man kan vara för eller emot. Så fort någon tyckt till om något får hen en stämpel i pannan. Antagligen är det för att underlätta för alla bröder och medsystrar så dom slipper tänka till själva. Sorteringen är klar liksom.

*

Exempel? Det går att börja nästan överallt. Ta demokratin tex Varför diskuteras aldrig vilka begränsningar den har? För det har den väl? Och varför diskuteras inte uppenbara brott mot vår demokrati mer? Jag tror lika mkt på demokrati som politiskt system som dom flesta av er skulle jag tro. Ändå vill jag inte att vi röstar fram den ögonläkare som ska operera mig. Och jag är oändligt glad att inte mina lärare röstades fram. Och jag är väldigt tveksam till att Nordisk Fotoklubb verkligen röstar fram det bästa inom modern fotografi. Men det kanske ni tycker? Men det där handlar ju om kunskap och smak, det är något annat kanske? Jaha, hur är det tex med anslagspolitiken till universitet och högskolor då, det handlar mest om kunskap. Eller borde göra i alla fall, nu är det nog ganska mycket politik inblandad i alla styrelser och råd som anslår pengar, dom är huvudsakligen politiskt tillsatta. Och nåde den forskningsansökan som inte har ett genusperspektiv, vetenskaplig relevans räcker definitivt inte. Samtidigt ser jag hur många som ogillar valet av Trump, Erdogan, Putin eller Orban. Men dom är väl bra, dom är alla demokratiskt valda? Åt andra hållet förstår jag inte hur det kan finnas något som helst publikt stöd för aktivistaktioner som går utanför våra demokratiska regler och i många fall lagar, oavsett det gäller djurförsök, jakt, miljö, företagande eller kärnkraft. Varför är det ok att att agera odemokratiskt i vissa fall? Jo, jag vet, det är inte tillåtet, men det blir liksom inga mediedrev där. Nog går det att fundera också runt demokrati.

*

Ett annat och på sätt och vis mer aktuellt exempel än invandringen. Här om någonstans finns behov att diskutera och inte bara vara "för eller emot". Under 2016 och åren däromkring, när invandringen var som störst, var min uppfattning att vi ska ta emot så  många det bara går, så många vi över huvud taget har råd till. Nu, några år senare, tycker jag mig förstå att vi kanske måste vara mer realistiska i bedömningen i "vad som går". Skolor knäar och har inte plats och tillräckligt med kompetenta lärare, vi har svårt med att hitta jobb, många invandrare lever till stor del utan sysselsättning och utan ett riktigt socialt nätverk i både år och decennier. Och att skjutningar och gängkriminalitet inte har ett samband här har jag svårt att tro. Men sambandet är inte att jag talar om invandrare, sambandet är arbetslöshet och frånvaro av integration. Vi har inte lust, ork eller vilja att ta hand om så många som vi tagit emot. Därför tycket jag det är att göra det lätt för sig att tala om enstaka individer, om det inhumana i att inte bry sig om varje enskild individ. Behoven är näst intill omättliga, hade vi öppna dörrar vid gränserna tror jag situationen snabbt skulle bli ohållbar.  Och därmed är vi tvungna att ha regler och begränsningar. Att ta enskilda individer som blir stoppade eller "återutvisade" som exempel på att regering och riksdag inte bryr sig och att vi har en inhuman invandringspolitik är inte fair, då ser man inte hela bilden och tycker sig dessutom veta bättre än den demokratiskt valda regeringen och riksdagen. För egen del tycker jag att just invandringspolitiken är ett moraliskt dilemma. Jag skulle fortfarande vilja ha åsikten att vi ska ta mot så många det bara går, men jag inser att realiteten är att "så många det går" inte är så många jag skulle önska att det vore. Frågan är - vilka uppoffringar är jag faktiskt villig att göra? Och vilka är du villig att göra? I botten har alla moraliska frågor bara starkt personliga svar. För knappt 75 år sen tog mina föräldrar, som så många andra, emot ett finskt krigsbarn för några år. Det är krig i Syrien, Jemen och på många andra ställen nu. Vad borde jag göra nu?

*

Korshedskor

*

***