STORASYSTER SIGBRIT......

***

.......dyker fortfarande upp i tankarna då och då, vi begravde henne sommarens varmaste dag i juni 2016. 78 blev hon. Det är lustigt, jag minns hennes skratt mer än något annat. Här är hon trettio ungefär och med sonen Sten-Åke, nu en några och femtio. Bilden fanns med bland dom analoga jag skannat idag. Då och då skannar jag lite analoga bilder och hittar alltid några jag gillar, har glömt eller så. Och det blir nästan bara bilder med människor på, vattendropparna, grässtråna och dom rostiga skruvarna jag nämnde häromdagen lockar inte det minsta till att  skanna. Så jag vet vilka bilder som ÄR viktiga och det har inte ett skvatt med likes att göra. Den här är alltså från 1967 eller möjligen 1968. Och inte svår att komma ihåg alls.

*

*

***

JUST NU

*

Just nu

droppar regnet på mitt utebord

det som står oskyddat ute jämt

*

Just nu

betraktar jag granen

som står gömd

i tomtens mörkaste vrå

*

Just nu

ser jag

den leende insjöns

mjuka vågor

sakta nå stranden

*

Just nu

ser jag solens sista strålar

ge liv åt den bortglömda

bergmansgården

*

Alla dagar

och alla liv

består av oändligt många

just nu

*

Just nu

ligger min storasyster

med syrgasmask

och slangar

och livslågan

flämtar allt svagare

och svagare

och något av alla ögonblick

som också  är just nu

blir för henne inte mer 

*

*