INGEMOR OCH JAG

***

Så går dom dagarna, en efter en. Många är vilostunderna och många är dom tysta minuterna. Ändå gör vi vad vi kan för att inte hamna i  waiting for life to be over-känslan. Dom varma veckorna som just gått har vi suttit ute på förmiddagarna när solen inte varit så varm, sen en stund i skuggan på framsidan av huset. Ibland blir det ett par glassar, Tip-Top är favoriten, ibland ett stort glas C-vitamin (Berocca!) för att hålla vätskebalansen. Under de varmaste timmarna på seneftermiddagen har vi gjort bilturer, ibland på en timme, ibland på två eller tre. Huvudsyftet har varit att få sitta svalt med AC:n på, inne i huset är det då långt över trettio, men vi hinner återupptäcka en del också. Häromdagen gick rundan över Rejmyre, Hävla, Regnaholm, Regna och Finspång.

*

Humöret är för det mesta gott. Ändå händer det att min irritation tar över rösten, vilket I genast hör och blir ledsen av och jag omedelbart får dåligt samvete för. Det är nu inte alldeles lätt, jag börjar känna att orken tryter och funderar allt oftare på vad som är rimligt. Självklart har I sedan länge alltid inkontinensskydd, men jag lovar att det är en helt annan sak att byta blöja på en vuxen än en bebis, särskilt som I inte själv kan göra så mycket. Att tvätta rent och duscha hör ju också till, även om det inte behövs precis varje gång. Normalt brukar det bli 5-6 blöjbyten per dygn. Eftersom I sover länge, 10-12 timmar, händer det ofta att inte heller största storleken räcker utan den läcker. Inte särskilt ovanligt, idag har jag tvättat sängkläderna för tredje dagen i följd.

*

Promenader blir det inte längre, I kan i princip inte gå. Hon tar sig hjälpligt från rum till rum med mitt stöd, och att ta sig ned för entrétrapporna och in i bilen är en prestation varje gång. Hon kommenterar ofta att hon inte kan gå men klagar aldrig. Fortfarande är hon väldigt medveten i nuet, hon ser och hör. På kvällarna tittar vi på TV en stund och ibland, när jag förklarar nånting utan att hon frågat, får jag ett jamen det ser jag väl till svar. Då blir jag lite glad :-).

*

Bilderna efter mobilbilderna på I är från Regnaholmsområdet. Där finns ett ganska stort område med ädellövskog, också bok.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

2023-07-01 16:04   Anders F. Eriksson

Ni kämpar på bra i värmen, men jag förstår att det ibland kan kännas tungt. Vårt kämpande upphörde i januari när min mor somnade in (också Alzheimers), och har ersatts av ett annat då vi ska tömma hus och flytta. Huset vi bor i ägdes av morsan (och hon bodde ända till december i ett eget hus på tomten), och vi har inte möjlighet att köpa loss de andra arvingarna ...

Ha en fin sommar, och ta tillvara på de bra stunderna!

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-01 22:04

Tack Anders, vi har fortfarande många fina stunder! Förstår att det är jobbigt med att tvingas byta boende när det inte är på eget initiativ. Beklagar din mammas bortgång.

Svara

2023-07-01 18:13   Svedje

Hej, Björn!
Ber om ursäkt för att jag trampar in i något som jag inte har med att göra. Men så här: Jag har varit i samma situation som den du beskriver. Min K fick sin diagnos 2018. Hon var drabbad av demens långt tidigare. Jag kan härleda den till åtminstone 2010. Jag har kämpat som du ( även om ingen situation går exakt i parallella spår). I september 2022 insåg jag att jag inte orkade längre. Vi ansökte om ett vård-och omsorgsboende för K:s räkning och när kvarnarna malt färdigt kunde hon flytta in i februari 2023.

Det har tagit tid för mig att komma i någorlunda balans efter flytten, men nu sover jag gott på nätterna igen, eftersom jag vet att min kära K har det bra och känner sig trygg på boendet. Jag kan nu hälsa på henne under avspända former, vi kan ha trivsamma stunder och bara satsa på det som är positivt. Jag slipper slitet, ansvaret för hennes basala behov, hygien, tvätt, mm, men jag har henne kvar och än så länge skiner hon upp, känner igen mig och ler när jag hälsar på. Hon pratar inte längre, men vi har vid varje besök en trivsam stund som faktiskt stärker de band mellan oss, som jag, när livet var som svårast, inte längre trodde fanns kvar.

Tänk på dig själv Björn! Du är din hustrus make och inte hennes vårdare! Visst, du kommer att ha dåligt samvete då och då, men om du/ni tar det här steget tror jag inte det skulle bli sämre. I vårt fall har det blivit bättre.

Än en gång… jag ber om ursäkt för att jag klampar in, men du ska veta att jag gör det av välmening.

Hälsningar, Sture

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-01 22:29

Hej Sture, stort tack för en varm och omtänksam kommentar, den är jag enbart tacksam för. Jag har förmånen att ha en väldigt bra kontaktperson på kommunen i allt som gäller I och hon informerade mig för kanske ett halvår sen att kommunen fn har ca 6 månaders väntetid för en plats på fast boende för personer med särskilt vårdbehov. Utan att pusha berättade hon också att när man efter väntetiden blir erbjuden plats kan man tacka nej om det då inte känns rätt, vill man sen söka igen hamnar förstås sist i kön igen. För några veckor sen kände jag att det inte är självklart att jag orkar fortsätta så länge till och skickade in vår ansökan. Det betyder ju att det definitiva beslutet inte är taget än. Din omtänksamma kommentar där du berättar om dina/era erfarenheter är jag djupt tacksam för. Bara att du berättar att ni kanske bättre än tidigare kan dela det positiva i gemenskapen är för mig viktigt att höra. Du har verkligen inte klampat in utan delat erfarenheter som kommer hjälpa mig när det är dags, åter stort tack/ Björn

Svara

Svedje 2023-07-02 08:57

Hoppas att ni får ett boendeerbjudande som känns bra!
Hälsningar, Sture

Svara

ericborgstrom 2023-07-02 12:37

Tack Björn och Sture. Era berättelser ger förståelse och viss styrka inför var min fru och jag är på väg. Ännu inte kommunkontakt, ännu inte blöjor. Inser att jag någon gång, kanske snart måste ta oönskade stegen. /Eric

Svara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:04

Hej Eric, allt har sin tid. Har jag förstått rätt är förloppen också ganska olika, inte bara i tid utan också vilka delar av hjärnan som drabbas först och tydligast. Vill ha kontakt på annat sätt än här finns jag på 0705-231707 och [email protected] Hälsningar/ Björn

Svara

2023-07-01 22:57   Lena Holm

Du gör en enastående insats Björn men när jag läste Stures kommentar och ditt svar kan jag bara hålla med om att du/ni agerat helt rätt. Förhoppningsvis kan ni finna ett sätt där ni båda kan njuta av de fina stunderna ni fortfarnde har gemensamt.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:17

Hej Lena. Vad som är "rätt" är svårt att veta, det handlar både om den som är sjuk och den som tar hand om den sjuke. Att I fysiskt har drabbats så hårt kan bero på att det finns ytterligare en diagnos, iNPH, normaltryckshydrocefalus, ngt vi fick klart för oss för ungefär en månad sen vid en neurologisk undersökning. Typiska symptom är gångrubbningar, inkontinensbesvär och kognitiv svikt. Jag nämner detta därför jag har hela tiden tyckt att I:s närvaro- och verklighetskänsla fortfarande är väldigt hög. Hon är trots glömska och orienteringsoförmåga helt enkelt inte vad jag skulle kalla förvirrad, hon är fortfarande "med". Just detta gör att hemmatillvaron fortfarande har stor betydelse för henne.

Svara

2023-07-02 11:10   Halina Strandskatan

Så fin din fru är på bilderna...
Underbart att ni kan fortfarande njuta av promenader ute i naturen och även titta på tv tillsammans... Jag förstår dina funderingar och att det är tufft. Jag hoppas att Ni får boende där Ingemor kan känna sig som hemma och du får avlastning. Det är beundrarsvärt hur du bär dig åt att fixa allt, men ingen av oss blir yngre och det är viktigt att du orkar för er två. Beslutet kommer kännas tungt och i många stunder blir du osäker, men tänk om du blir för trött eller får en vanlig förkylning... Skickar en styrkekram till er båda och önskar att ni får hjälp snart.
Härliga bilder från grönskan.
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:19

Stort tack Halina för din fina kommentar! Roligt att du gillar I som du ser henne på bilderna :-)

Svara

2023-07-02 11:34   Måns H

Hej Björn! För min och min frus del blev det ju väldigt akut när hon inte kände igen mig utan körde ut mig mitt i vintern och det var kallt! Då började jag ta kontakt med kommunen. Efter utredning konstaterades vaskulär demens och en socialsekreterare fick min fru att gå med på att bo på boende fast hon egentligen inte ville.

Bakom mitt beslut låg också samtal med en rotarykompis, en pensionerad geriatrisk läkare. Han förklarade att snart klarar jag inte detta själv, min fru behöver snart fem personer som ser till henne. På sätt och vis skulle det vara bra för henne att komma till ett boende medan hon ännu var lite klar i huvudet.

Det som är klokt och rationellt kan ändå kännas helt förfärligt. Då jag och dottern baxade iväg min fru till boendet var det det värsta jag varit med om. Men en del grejer gick bra där, en del sämre, nu fem år senare funkar det rätt bra under omständigheterna.

PS. i Norrköping gällde och kanske gäller att man får tacka nej 1 gång och behåla sin plats i kön. Vi tackade nej till ett rätt trist boende på bussavstånd, jag tackade ja till ett boende inom gångavstånd, mycket praktiskt.

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:28

Hej Måns, hoppas du har det fint därute på Gotland! Vi får se vad det blir och när för I. Jag bestämmer mig inte för något i förväg, jag tar ett steg i taget. Om du läser mitt svar till Lena ser du att jag fortfarande inte tycker att beslutet är självklart även om jag känner att et börjar bli drygt. Förstår att du egentligen inte hade något val utan behövde hitta en lösning. Så blir det säkert också för oss men jag är inte säker på när.

Svara

2023-07-02 13:29   Vibybo

Som skåning säger jag: i näst sista bilden fångade du ädellövskogen perfekt! Vackra bilder.
Jag (och säkert många av oss) kan relatera till din text på olika sätt, både i nuet och det förflutna. Det handlar ju om det viktigaste.

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:30

Roligt att du kommenterade bilderna, det uppskattar jag :-) Eftersom man räknar med ca 100 000 Alzheimer sjuka idag är det inte konstigt att väldig många har egna erfarenheter även om man själv inte är direkt drabbad.

Svara

2023-07-02 21:54   gunte

Allt du gör och skriver är bara så tryggt och fint..Hoppas att praktiska saker ordnar sig till det bästa.
Vänliga hälsningar/Gunte..

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:31

Tack för fina rader Gunte!

Svara

2023-07-03 06:59   Erkenius

Du är den mest fantastiska människa jag träffat. Om I hade kunnat se i friskt tillstånd din kärlek oh omsorg till henne i sitt sjuka tillstånd hade hennes hjärta svämmat över av kärlek till dig, och hon hade förstått så väl att din kropp och sinne inte orkar mer. Det du gör idag är ovillkorlig kärlek till din hustru och ni kan fortsätta ha nära stunder och kanske tom bättre då orken och kraven läggs undan. En gladare piggare Björn, även om beslutet är svårt att ta och acceptera. Man är inte mer än människa. Du är fantastisk och önskar innerligt att I kunde se det i nuläget, så stolt hon skulle vara över en sådan fin omsorgsfull make. Mvh Nina

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:36

Tack Nina för fina ord. Det är nog inte så märkvärdigt, det finns ca 100 000 Alzheimersjuka och många , nästan alla tror jag, vårdas hemma de första åren. Om du läser mitt svar till Lena ser du att jag känner att jag har skäl för att hjälpa I hemma så länge det inte blir uppenbart för drygt. Och jag vet att hon fortfarande uppskattar det jag gör, hon har mycket större verklighetsuppfattning än man skulle kunna tro när jag beskriver dom fysiska problemen :-)

Svara

2023-07-03 15:40   niniz

Instämmer med några omtänksamma fina kommentarer. Det du gör är fin villkorslös omvårdnad vilket säkerligen ger extra trygghet för I . Tycker fotona på din fru visar det en njutfull trygg tillvaro
Hoppas på en lösning för båda som leder till fler fina år för er.
Mvh N

Besvara

Svar från Khalad 2023-07-03 22:38

Tack för fin kommentar Nini! I har mkt mer insikt om sig själv och situationen än man kan tro : -)

Svara