Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

NÄRA ÖGAT

***

En del nyheter får oförtjänt liten uppmärksamhet. I torsdags hade det kunnat gå riktigt illa för väldigt många. En asteroid med mellan 57 och 130 meter passerade då jorden på ca 73 000 km avstånd. Långt bort tycker ni kanske? Och inte så stor kanske ni också tänker, typ 100 meter? Jordens diameter är ca 13 000 km, så om jorden är tian i måltavlans mitt passerade asteroiden ungefär på  en fyra. Kanske siktet är bättre inställt nästa gång? Eftersom den kom i riktning från solen såg astronomerna den bara några dagar innan den passerade. Vad vi nu kunnat göra om vi sett den tidigare?

*

Efter bästa förmåga försöker jag lämna ingenjörstänket bakom mig, men då och då tar sifferintresset över. Vad hade hänt om den träffat mitt i prick? Säg att den var 100 meter i diameter (mln 57 och 130). Vanlig svensk granit brukar ha en densitet på omkring 5000 kg/m3. Den här klumpen borde väga typ 2,5 millioner ton. Så är det det där med hastigheten. 2019 OK, som den döpts till, rörde sig med hastigheten 24 km/sekund (86 000 km/h). Och eftersom hastigheten tas i kvadrat i rörelsenergin (1/2 mv2) blir det mkt, ungefär 4,5 x 10 exp 17 Joule. Är det mkt? Rätt mkt faktiskt, ungefär som 7 500 Hiroshima-bomber. Hade den träffat befolkade områden hade det tvivelsutan varit största katastrofen i mänsklighetens historia. Men nu var det ju bara en fyra på måltavlan.

*

Det är lätt att räkna fel på alla nollor, men en grov koll får jag genom att jämföra med asteroiden som exploderade över Rysslands tundra februari 2013. Den stenen uppskattades bara vara 17 m i diameter och explosionen beräknades motsvara 40 Hiroshimabomber, det borde alltså vara ungefär rätt. Och såna kommer i snitt bara ungefär en gång på 100 000 år. Tror man.

*

*


*

Lite flax behöver vi nog.......

***

Inlagt 2019-07-28 22:19 | Läst 4628 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Det här sker då och då! Läste bla om något liknande för en tjugo år sedan, och då va det en automatisk sökstation på Kitt Peak som larmade! När den här lilla himlakroppen passerat! Tror den som Kitt Peak upptäckte, den va större än den här senaste! Men det e många av de här man inte ser! Men det e bara å gilla leget, som Dinosaurerna! Kommer det så kommer det! /B
Svar från Khalad 2019-07-29 10:55
Jo precis, så här har det nog sett ut genom årmiljarderna. Det är bara att titta på månen och alla andra atmosfärslösa, fasta himlakroppar vi kan se. Kommer det, så kommer det som du säger, tack Bengt!
Hej Björn.
Interessant læsning, men også lidt uhyggeligt.
Smukt solnedgangs foto.
Med venlig hilsen og godnat.
//Erik//
Svar från Khalad 2019-07-29 10:57
Sånt här kan man inte oroa sig för, det är liksom tillvarons regler, tack Erik!/
En liknande träff inträffade 1908 också den i Sibirien.

https://en.wikipedia.org/wiki/Tunguska_event

Med en energi ungefär samma som i din beräkning så blev det ändå "bara" tre dödsoffer. 2500 kvadratkilometer skog slogs omkull. (Nu borde jag räkna om till nya ytmåttet fotbollsplaner men orkar inte. Jfr i stället Gotland med 3500 kvkm). Ett flertal expeditioner har letat krater, men myggen är så himla jobbiga att man inte har orkat ända fram till ett helt säkert resultat.

En träff i ett storstadsområde skulle bli förödande på ett helt annat sätt.
Svar från Khalad 2019-07-29 01:42
Hej Måns, jag utelämnade Tunguska med flit eftersom man är osäker på vad det var som träffade.där. Tror att det mest sannolika var en komet men som sagt, man vet inte el är inte överens.
Jo, i denna värld får tomma, meningslösa nyheter de stora rubrikerna, medan de verkligt stora nyheterna oftast får en undanskymd plats, om det nu alls skrivs om dem.

Högst troligt hade den slagit ner i något hav och orsakat en enorm tsunami.

För min del känner jag mig trygg när jag läser om sådant, för jag vet att den Allsmäktige, som styr allt i universum, har varje atom i sin makts händer. Denna gång var det inte meningen den skulle träffa jordklotet. Men jag betraktar det som ett varningens tecken.
Svar från Khalad 2019-07-29 14:41
Så konstigt det låter, också jag känner mig helt trygg :). Att oroa sig för existensens villkor är meningslöst.
Jag läste om att det hänt men gjorde som de flesta, tänkte inte så mycket på vad som kunde ha hänt....Lite obehagligt känns det ju när jag läser dina beräkningar.
Hälsningar Lena
Svar från Khalad 2019-07-29 10:59
Det som är absolut opåverkbart tycker jag inte går att oroa sig för. En supernovaexplosion på någon av de närmaste stjärnorna vore nog inte heller så bra........,tack Lena!
Hej,
Tänkvärda siffror. Det trösterika är att detta är inget vi kan göra mycket åt. Här har naturen sin gång, som dinosaurerna och andra djur fick uppleva. Stora vulkanutbrott är av liknande karaktär, rent naturliga.
Frågan är om människan kommer att uppleva en naturlig undergång. Vi har ju fulla möjlighet att fixa det genom oförstånd. Men kanske skall det också räknas som något helt naturligt.
Ha det väl
Bob
Svar från Khalad 2019-07-29 11:52
Det vi inte alls kan påverka är, tycker jag, heller inget att oroa sig för, sånt ingår liksom i existensens villkor. Klimatkrisen är reell men jag tror inte att den utgör ett direkt hot mot människans existens, däremot kan våra livsvillkor hårdna och kräva omfattande förändringar av både levnadssätt och befolkningsstrategier. Fortfarande tror jag ett stort kärnvapenkrig utgör ett större hot mot människans existens. Och visst kan man också se människans inverkan som naturlig - vi är ju en del av den mångfald naturen/ existensen frambringat. Tack Bob!
Måns H 2019-07-29 11:24
Nu har den lästs ännu en gång! FABOLOUS!
Svar från Khalad 2019-07-29 12:36
Spännande, läst och kommenterat där!
Skrämmande men samtidigt så fascinerande, vi är ganska små i denna galax :)
Svar från Khalad 2019-07-29 12:37
Nog är vi små i det stora hela! Tack Joakim!
Verkligen nära ögat. Intressant läsning.

MvH
Johnny
Svar från Khalad 2019-07-29 12:37
Tack för det Johnny!
Är det inte så Björn att vår måne utgör ett visst skydd mot allt som störtar in mot jorden. Den får ta en hel del smällar som annars skulle träffa jorden. Hur som helst det kaos som råder i vårt universum, det lär finnas flera, kan näppeligen beräknas och förutses av oss människor. Tyvärr tror jag att i närtid människan själv är det största hotet mot vår planet.
Svar från Khalad 2019-07-29 12:52
Något litet skydd ger den förstås men säkert mindre än 1 % av de asteroider/meteoriter/kometer som har bana mot jorden silas bort. Månen har en diameter som är ungefär 1/4 av jordens, är alltså väsentligt mindre, och ligger ca 380 000 km "ut", dvs ca 30 jorddiametrar ut så "täckningen" är väldigt liten. Lätt att räkna på men just nu räcker det för mig. Jorden skulle se precis lika ärrad ut som månen om vi inte hade haft atmosfär som genom årmiljoner och årmiljarder slipar bort alla kratrar. Klimatkrisen är högst reell och definitivt ett jätteproblem, men att den skulle hota planetens existens, eller livets existens på jorden, tror jag få vetenskapsmän hävdar. Tack Torbjörn!
Läste också om denna rymdsten, det finns mycket där ute som plötsligt kan överraska.. man får hålla utkik uppåt.. :-) Har vid två tillfällen med några års mellanrum sett 'bolider' gå in i atmosfären mot min kvällshimmel mot väst, båda har varit tillräckligt stora för att falla sönder i olika delar som sedan tycks ha brunnit upp..
Hälsn!
Svar från Khalad 2019-07-29 14:32
Tack Jan, det finns mkt därute, bara att titta på vår måne eller andra atmosfärsfria fasta himlakroppar. Förutom att vår atmosfär slipar bort spåren av tidigare träffar ger den ett bra skydd, det mesta är ju rymdgrus och stenar som inte är större än att dom förångas och/ eller sprängs innan dom når jordytan.....
Intressant läsning och fin bild. Vill man vara lite orolig så kan man vänta till den 13 april 2029 då 99942 Adophis passerar jorden eller om den träffar blir kraften från kollisionen 65000 Hiroshima bomber.Faktiskt är chansen att den missar hela 99,99996%. // Jörgen
Svar från Khalad 2019-07-29 14:35
Hej Jörgen, det kommer ju en hel del även om det mesta är smått. Men det är ju bara att titta på månen med kikare så inser man att det då och då också kommer nå’t större.....Tack för trevlig kommentar!