PORTRÄTTET - PAAVO 1952

***

En av mina äldsta bilder över huvudtaget, tagen 1952 (eller möjligen -53) på 120 rullfilm med en enkel  lådkamera och som bara med god vilja kan kallas  porträtt. Det var den här gamla lådkameran som jag tog mina absolut första bilder med. Kvaliteten är låg, både tekniskt och bildmässigt. Ändå förflyttar den mig omedelbart till en värld och en person jag trodde jag glömt. På ett ögonblick är jag nästan 65 år tillbaka i tiden. Allting var annorlunda då. Jag hade inga referenser, jag begrep inte och jag förstod inte att fråga. Jag lekte med Paavo då och då men han hörde inte till dom närmaste lekkamraterna. Jag tror inte mamma riktigt gillade när jag lekte med honom, hon sa aldrig något men jag kommer ihåg att jag kände det. Och Paavo kändes nästan lite farlig, han var inte som mina "vanliga" lekkamrater. Han sa konstiga saker och gjorde konstiga saker. Tyckte jag som inte begrep, någonting. Idag tror jag man skulle säga att han var utlevande. Paavo var adopterad, hans föräldrar var inte hans "riktiga" föräldrar. Varför var han adopterad? Hur hade han kommit hit? Var han ett krigsbarn som blivit kvar? Kanske hade han inget hem och inga föräldrar att komma tillbaka till. Jag vet inte, jag vet ingenting, men det vara bara sju år sen andra världskriget slutade så det är inte så otroligt. Och fastän jag inte tänkt på honom på mer än ett halvsekel känner jag samma oro i magen nu när jag ser på bilden som när jag var med honom.  Inte oro därför att jag var rädd utan därför att Paavo utstrålade oro, han var oron själv. Vi är båda 12-13 år, var han ett krigsbarn kanske han var 2 eller 3 när han lämnade Finland. Och sina föräldrar. Jag hoppas han fick det bra och att oron minskade med åren. Jag kommer ihåg så konstiga saker. Nå´t år efter det här hade han kommit på att energin inte alls var oförstörbar. Han hade tänkt ut ett experiment. Han visste att en mekanisk fjäder som spänns får en inbyggd energi, som kan användas för att driva leksaksbilar tex. Men, sa han, om man först spänner fjädern och sen lägger den i saltsyra så den löses upp kemiskt, vart tar då den mekaniska energin från den spända fjädern vägen? Ingenstans, den försvinner sa han. Och jag sa ingenting, för jag begrep inte det heller. Jag menar, varken vem Paavo var eller vart energin tog vägen.

*

Paavo till vänster på skidor

*

***

gatosi 2016-05-12 07:20

Intressant att saker eller människor vi inte förstår kan bli till så detaljerade minnen.
Nu vill man ju veta både var han är idag och hur det är med energin.

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:01

Just det tror jag är väldigt vanligt, att man inte förstår men ändå (eller kanske just därför?) tar starkt intryck. Det är mycket man inte förstår som barn, ändå sätter sig nästan allt man är med om som barn ofta djupt./ Björn T

Svara

Lena Holm 2016-05-12 08:44

Vilken historia. Hoppas det gick bra för Paavo, han var nog också en tänkare. Jag tänkte krigsbarn innan jag kommit så långt i din text. Vem är den lille killen till höger?
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:03

Det hoppas jag också! Ja, den lilla till höger kommer jag inte ihåg, han är så pass mycket yngre och ingen jag lekte med. Önskar dig en fin Pingst!/ björnT

Svara

syntax 2016-05-12 09:09

Intressant med Paavo! Det är just så att en bild triggar igång minnen som man inte visste att man hade. Även ett klurigt experiment som han hade tänkt ut! Dock försvinner inte lägesenergin i fjädern - den övergår nog i värmeenergi allt eftersom fjädern löses upp av saltsyran.

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:07

Så är det, tack Peter! Och nej, såklart försvinner inte energin men jag visste inget om termodynamikens huvudsatser då :-) / Björn T

Svara

Stican 2016-05-12 10:15

Det var en intressant berättelse som berör, och din bild väcker också minnen till liv, när jag var liten men det var på 40-talet under krigsvintrarna. Några bilder jag presenterade i en blogg "Gamla och Nya Vintervyer", http://www.fotosidan.se/blogs/sticans-blogg/gamla-och-nya-vintervyer.htm
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:08

Tack Stig, ser att ni också hade "äppelknyckarbyxor" då. Vad heter dom, byxorna, egentligen? / Björn T

Svara

Stican 2016-05-14 09:12

Hej igen.
Jag tror att vi kallade byxorna för golfbrallor, det kommer säkert från att man hade liknande byxor när man spelade golf, Plus Fours https://sv.wikipedia.org/wiki/Golfbyxor
Ha det gott/Stig

Svara

pic-tor 2016-05-12 11:20

Mycket intressant och trevlig berättelse. Tänk om vi alla andra kunde bidra med något från barndomen? Det skulle bli ett lyft för bloggarna här på FS. Jag vill minnas att man fick lära sig att energin är oförstörbar, men att den kan övergå i andra former. Vad som händer där i saltsyran vet jag dock inte.

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:13

Tack Torbjörn! En och annan, du tex, gör ju det ibland. Och visst, energins oförstörbarhet gäller nog fortfarande. Som Peter säger går nog det mesta av lägesenergin över i värme, nånstans på vägen under saltsyran angrepp brister säkert fjädern också och sprätter till och ger lite rörelseenergi i form virvlar i saltsyran, kanske rentav lite stänk och så där. Trevlig Pingst!/ Björn T

Svara

Håkan Eklund 2016-05-13 22:49

En värdefull bild och en synnerligen intressant historia. Vilka livsöden det finns "där ute", som borde dokumenteras ...
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-13 23:16

Tack Håkan! Varenda en av oss har sitt eget livsöde, du och jag också, och dom behöver inte vara mindre intressanta bara för att vi inte är upptäcktsresanden, presidenter eller fotbollsstjärnor.....Trevlig Pingst!/ Björn T

Svara

Khalad 2016-05-13 23:25

Det slog mig att jag inte gjort den mest elementära undersökningen på var Paavo finns, jag vet ju vad han heter mer än Paavo. Alltså googlade jag nyss på hans namn och han finns fortfarande i Ludvika. Det betyder nu såklart inte att jag kastar mig på varken mobilen eller mailen, kanske försöker jag mig på en kontakt nån gång när jag känner inom mig att det passar men det är långt ifrån säkert. Vad har jag för rätt att efter nästan 65 år komma med nyfikna frågor?
Och det är inte ens det viktiga i den här bloggen. På ytan handlar den om Paavo, men som ni säkert förstår handlar den egentligen om mig och barnet som lever så troskyldigt i sin värld utan att förstå och utan att fråga därför att det svårt att fråga om sådant man inte kan formulera utan bara känner./ Björn T

Besvara

Måns H 2016-05-14 20:28

Tack för bild och minne!

Besvara