SKÄRPA OCH SÅN´T
***
Lite intressant är det att följa debatten om skärpa, jag anar att det finns en skiljelinje där. Min egen känsla är att dom som har konstnärliga ambitioner ofta påpekar att skärpan har ingen betydelse, skärpan bidrar liksom inte till det konstnärliga, snarare då tvärtom. Och jag håller helt med, detta trots att jag mer är en ingenjör som tycker det är roligt att fota än fotokonstnär. Men därför kan jag också kosta på mig att tycka att det ibland är roligt med skärpa. Större delen av mitt fotoliv har jag levt med billig utrustning som aldrig kunnat ge känslan av riktig skärpa ens dom gånger jag jag fått till det med avståndsinställning och tillräckligt korta tider. Nu helt plötsligt går det lite då och då, det är kul tycker jag. Inte minst när jag försöker mig på fågelfoto, makro eller landskap oavsett det är naturlandskap eller citylandskap.
*
Den första bilden härnedan består av 7 stående bilder jag gjort ett stadslandskap av och är den bild jag hade i svartvitt variant i gårdagsbloggen. Den är skärpt på vanligt sätt i LR men dessutom skärpt en gång i Efex Sharpener Pro 3, min normalprocess för att skärpa bilder. Objektivet som satt på min A7RIII:a är Sonys´ -egentligen Zeiss´ - Sonnar FE 1,8/55 ZA. Det torde vara ett av de mest prisvärda objektiven till Sony FE sett ur skärpesynpunkt och kostar idag straxt under 10 000, begagnat brukar dom ligga på 5-6 000 i bra skick. Det har funnits länge nu och jag kommer ihåg att det i någon test jämfördes Otus 55 mm (ca 50´då) och skillnaden var knappt påvisbar.
*
Nåväl, inget av det där är särskilt viktigt men jag tyckte ändå det var roligt att croppa bilden rejält. Resultatet ser ni i bild 2. Damen i ljusbeige kappa bakom den röda bilen hade jag inte noterat i den stora bilden. Det duger för mig!
*
*
*
***



Tack Peter!
Skärpan är med fin ;)
/N
Tack Nini, stadslandskap är ofta lika roliga som naturlandskap :-)
Hälsningar Lena
Tack Lena, instämmer helt i detta med ögon och skärpa. Faktiskt har jag till sist köpt en A7RV som väl motsvarar din ny Canon med möjlighet att ställa in bla AI-fågel, så jag hoppas åstadkomma lite fler skarpa fågelbilder i vår och sommar, än så länge kommer jag ut bara i begränsad omfattning. Den har en annan möjlighet som jag tror jag kommer utnyttja, att ta bildserier med focus bracketing.
Själv tycker jag att om bilden i någon bemärkelse gör anspråk på att avbilda verkligheten, så skall den ha en skärpa som bär fram den, och just ansluter den till verkligheten.
Det behöver alltså inte vara "knasterskarpt". Överdriven skärpa gör många bilder sämre - men det bör vara hyggligt skarpt vid ett normalt betraktningsavstånd.
Vi är överens där och självklart vinner inte alla bilder på mer skärpa. Jag uttrycker bara allmän glädje att numera kunna skaffa mig fotoprylar jag aldrig var i närheten av tidigare, tack Peter!
Skulle vilja säga att den oftast är önskvärd, men behöver inte vara det.
Som exempel är det inte alltid som alltför skarpa porträttbilder uppskattas av de som blir fotograferade. Är man ung med slät hy kanske det inte betyder så mycket.
Dagens objektiv kan utan vidare dokumentera enstaka hårstrån på huden, antal ögonfransar och (kvisslor). Frågan är om det är önskvärt.
Ja, man kan skicka bilden till Photoshop förstås. Det är väl så man gör reklam för makeup. Bilder på tjejer som ser ut att ha en hy som en porslinsdocka..
/Tomas
Hej Tomas, tror jag uttryckte ganska tydligt att inte heller jag tror att bättre skärpa generellt ger bättre bilder, ofta tvärtom faktiskt. Jag försöker uttrycka lite barnslig glädje över att idag kunna köpa utrustning som ger en teknisk kvalitet jag inte varit i närheten av under tidigare år. Jag har fotat sedan 1952 och har lång erfarenhet av att ta bilder som aldrig håller för nämnvärd förstoring och blir därför lite imponerad av att det går att croppa bilder med bibehållen kvalitet så att jag kan se saker jag utan croppning knappt ser. Jag förstår inte riktigt att en så enkel glädje genast tas som intäkt för att man inte fattar ett dyft om hur tex ett porträtt ska se ut. Jag har aldrig ägt en Leica, en Hasselblad eller en Contax eftersom jag aldrig haft råd. Det gäller fö också när dom japanska småbildskamerorna började komma, fortfarande när jag var fyrtio år och studielånet inte slutbetalt var Canikon för dyra och det blev Konica och Minolta i stället. Porträtt numera är oftast min hustru 80, numera helt utan elfenbenshy och tom jag som autodidakt förstår att det inte är max skärpa som gäller. Ska jag säga vad jag tycker så dryper din kommentar av förakt för detta med skärpa. Nu består ju fotovärlden inte bara av porträtt. Riktigt bra skärpa är utomordentligt vid tex fågelfoto, särskilt om man som jag egentligen inte tar sig ut i naturen utan får hålla till goda med långa avstånd som ofta kräver avsevärd croppning även med hyfsat långt tele, 560 mm i mitt fall.
Med vänlig hälsning/ Björn
Det verkar som om du missförstått mig. Jag "föraktar" inte skärpa alls. Tvärtom är det väl något man vill ha mest av för det mesta. Det är också som du säger att det är värdefullt med mycket skärpa (och upplösning) om man vill beskära en bild. Då kan å andra sidan skakningsoskärpa komma i vägen, men det finns ju bildstabilisering nuförtiden.
Sedan finns det ju andra parametrar för objektiv som också är viktiga. Kontrast, färgåtergivning och bakgrundsoskärpa t.ex. Men det är en annan diskussion.
Med vänliga hälsningar
/Tomas
Din bild (i o f s sammansatt av flera delbilder) får mig att vilja testa skärpa igen! Bilden skulle ju kunna skrivas ut i tre meters bredd och samma skärpa som i delbilden. Wow!
Hej Måns, tack för trevlig träff i går! Mycket givande och Bengan har helt rätt, irl är bäst. Och den här bilden skulle säkert kunna hålla för upp mot tre meter, bilden har 16 566 x 7 860 pixlar, dvs en bit över 130 MPix. Mest lite å skoj sådär.....
Hälsningar, Bjarne
Hälsningar Halina