Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

VAD KUNDE MAN GÖRA MED EN LÅDKAMERA? BILDER 1952-1954 LUDVIKA

***

Lådkameran var väl den första allemanskameran. Enkla boxar utan avståndsinställning och utan möjligheter att variera tid och bländare, möjligen fanns två bländarsteg. Tiden var hos dom flesta lådkameror  1/30 s, bländaren liten, oftast 11.  Vanligast var att dom använde 120 rullfilm och gav 8 bilder i formatet 6x9 cm. Mycket enkel optik, oftast med brännvidden 8-10 cm. 

*

Mitt fotointresse började när jag hittade pappas lådkamera tillverkad i början av 30-talet. Han hade köpte den  till sin och mammas bröllopsresa till Norge 1936.  Den blev nog bara använd då och några år när vi barn var små, jag har aldrig sett honom använda lådkameran, den låg oanvänd i ett skåp när jag hittade den och blev intresserad.. Tyvärr har jag varken kameran eller någon bild på den kvar men den var väldigt lik kameran på första bilden. Eftersom jag har bilder tagna våren 1952 vet jag att jag var elva när jag började fota. Jag använde lådkameran åren 1952-1954 och totalt har jag drygt 130 negativ sparade.    

*

Eftersom ingen lärde mig något om foto var det bara att prova och se vad som kom ut. Kanske var det bra för intresset, jag kommer ihåg hur nyfiken jag var på resultatet av de första rullarna. Många besvikelser förstås, massor av oskärpa, i första hand taget på för nära håll men också skakningsoskärpa och rörelseoskärpa.  Men också positiva överraskningar, tex inomhusbilder tagna i befintligt ljus.. 

*

Bilderna jag tagit med här är lite av en provkarta på vad jag fotade. Flest bilder är såklart på familjen och kompisar men en del annat också. Totalt ett tjugotal bilder.  Flera har ni sett under årens lopp, kanske alla. Bilderna har såklart ett helt annat värde för mig än för er, men kanske rymmer dom en smula känsla av tidigt 50-tal också för er.  Här har jag inga detaljuppgifter om resp bild, det var först när jag köpte min första egna kamera 1954 som jag började notera om bilderna jag tog. Ändå är det lätt att skriva några rader om resp bild, jag kommer ju ihåg......Hemmabilderna är från Carlavägen 31, Ludvika.

*

*

Storasyster Sigbrit konfirmerades våren 1952, här med mamma Maj i trädgården på Carlavägen Ludvika

*

Mamma och Sigbrit i trädgården

*

Lillebror Dag leker med ett leksaksflygplan på baksidan av huset. Trots ett avstånd på 2-3 m är det lite för nära för kamerans fasta optik utan avståndsinställning.

*

Pappa skaffade första bilen 1952 el -53. Här från en av de första utflykterna - bilutflykter var vanliga  dom första åren

*

Pappa och mamma i pappas rum, kombinerat hemmakontor och sovrum. Naturligt ljus (=fönsterljus plus taklampa). Jag har lagt kameran på det lilla bordet och kört tid (B) på känn. Kan tycka att det här är ett alldeles utmärkt resultat av en lådkamera i ganska dåligt ljus.

*

Också en bild inne i naturligt ljus. Den här tycker jag lite extra om som bild, den har ni sett flera gånger redan. Lekkamrat (Monica) från våningen över vår i huset

*

Två lekkompisar, Paavo och Lippe (LillPer). Också en bild jag gillar och som ni sett flera gånger. Mest skakningsoskärpa, hela bilden svagt oskarp men som "miljöbild" från 1952 tycker jag inte det gör något.

*

Paavo utanför trägaragen på vår gård. För mig inte bara en bild på Paavo, också en bild av ensamhet eller tom övergivenhet. Inte så att han inte hade det bra hemma hos sig i Ludvika men han var krigsbarn och jag vet inte att han nå´n gång återsåg sina riktiga föräldrar

*

Det här kommer jag väl ihåg. På något sätt hade jag läst eller förstått att "action" i bilderna var eftersträvansvärt. men också kunde arrangeras. Här är två bilder där jag bett lillebror Dag  och kompisen Monica (hon vid pianot tidigare) att låtsas som dom brottas. Fördelen med det simulerade upplägget var ju att  dom kunde frysa rörelserna, det passade lådkamerans långsamma slutartid

*

Arrangerad bild nr två. Vi gillade att spela minigolf ibland (minigolfbanan vid viadukten...), här hade vi gjort några enkla banor på tomten till huset. Och just på den här bilden låtsas Monica ge honom en klapp i baken just när han ska slå sitt precisionsslag.....

*

Klassisk Ludvikaprofil, vattenhjulet  med tillhörande stånggång vid hembygdsgården. Allmänt lätt oskarpt, säkert lite skakningsoskärpa

*

Morfar Andreas med lillebror Dag i bäddsoffan i pappas arbetsrum. Morfar var född 1872, alltså ca 80 här (precis som jag nu). Osäker på ljuset här, kanske har jag  använt "blixt", jag vet att mina första blixtar var magnesiumpulver i en liten påse som man tände på medan kameran stod öppen. Skuggorna visar att det är konstljus, men det skulle kunna vara taklampan och och en lite längre slutartid på B.

*

Denna däremot vet jag är tagen med lång slutartid, på B. Pappa läser tidningen, Dag något annat, vid stora bordet i stora rummet. Bara elbelysning. Är lite impad idag av att det fungerade såpass bra!

*

På somrarna var vi - mamma och vi tre barn - ganska länge hos mormor och morfar i Deje. Detta är något år efter det att mormor dött (1952). Från höger är det mamma, pappa och lillebror Dag, därefter mammas bror Frej med dom två barnen (mina kusiner) Bengt och Göran, längst till vänster morfar. Här är vi Kil där morbror Frej var präst.

*

Bästa lekkompisarna Mats och Birgitta framför huset i Deje. Mormor och morfar hyrde övervåningen, när vi var där bodde vi 6 personer där, Mats och Birgitta bodde i undervåningen med storasyster, mamma och pappa och en faster, också 6 personer. Bätte skärpa går nog inte att få, här lite efterbearbetat i LR

*

Besök hos pappas moster i Vrångebäck, Dalsland. El fanns men inte rinnande vatten

*

Osäker på var detta är taget men en gatubild är det. Martin Stenlund har identifierat platsen - stationen i Arvika, tack Martin! (stämmer bra, det finns bild från lådkameran på Arvika kyrka)

*

Hemma i Ludvika cyklade jag ofta ner till stationen för att titta på tågen och människorna som kom och for. Här står jag på den gamla bron över järnvägen neråt Skuthamn och har fotot GDG-expressen.  GDG stod ju för Göteborg - Dalarna - Gävle. Ca 10 år senare åkte jag med den de få gånger jag hälsade på hemma i Ludvika under mina studieår i Göteborg.

*

**

Inlagt 2020-09-02 16:13 | Läst 2276 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Även om personerna egentligen är obekanta, men igenkännbara sedan tidigare, så är ju flera av bilderna tidsdokument som blir intressanta i sig. Även om det inte var tänkt så från början. Jag hittade på några få pärmar med bilder från första halvan av 70-talet, i färg, och en del av dem har ju blivit på samma vis. Bilderna (kopior) var lite skadade i där de legat emot varandra i albumet med färgskiftningar, men ändå i bättre skick än jag väntat mig av så gamla färgkopior. Nu finns det enstaka personer jag känner igen eftersom det är en närstående som tagit dem förutom där kameran räckts över till något annan, men en hel del personer är bara ett stort frågetecken, även om vissa är namngivna med förnamn.

Näst sista bilden är Arvika station från gatusidan. Det såg bekant ut, men jag kunde inte placerade det och fick testa några tänkbara alternativ i en bildsökning.
Svar från Khalad 2020-09-02 17:11
Hej Martin, tack för kommentaren! Och roligt att du kunde identifiera Arvika station, jag vet att vi gjorde en tur till Arvika, med bland bilderna finns en bild på Arvika kyrka som också jag känner igen! :-)
Sven Blomquist 2020-09-02 18:35
Min mor var framåt i många avseenden. Redan 1947 hade hon skaffat en låkamera och fotograferade flitigt. Bl a med magnesiumblixt som poffade till och lämnade lite rök i rummet. Det var min första kontakt med foto och ledde till att jag önskade mig en kamera några år senare. Fick en i julklapp 1956 tror jag. En AGFA Clack för 120-film och 6x9 format. Det var så min fotoresa började.
Svar från Khalad 2020-09-02 22:27
Där ser man, roligt Sven! Och fotografi är väl ett område där kvinnor varit med tidigt, det är bra! Tack för intressant kommentar!
Vilka fina bilder!
😁
Svar från Khalad 2020-09-02 22:27
Tack för det Hans-Åke!
Fin serie bilder du bjöd på, ser man vad det är är det tillräckligt skarpt, dina minnen fyller i resten. Å vi såg vad det var :)
Svar från Khalad 2020-09-02 22:28
Tack för det Ronny!
Fantastiskt fina bilder, imponerad av resultatet - du var ett litet geni måste jag säga! Mvh, LO
Svar från Khalad 2020-09-02 22:31
Tack LO, kul att du gillar bilderna! För mig väcker dom många minnen......
Jag blev rörd av att titta igenom de här bilderna. Ett Sverige som ju finns i ett bättre mannaminne men ändå så annorlunda än nu. Bilden på din mamma och syster, raka i ryggen och propert klädda, din syster kanske i konfirmationsklänningen tyckte jag särsklit mycket om.

Lådkameran och att du redan då kunde använda grejorna och sikta rätt i rummet och hitta ögonblicken funkade! Troligen skulle bättre utrustning gett "bättre" bilder men inte mer laddade.
Svar från Khalad 2020-09-03 23:14
Tack för uppskattad kommentar Måns! Det är först när jag tittar på gamla bilder jag inser hur snabb utvecklingen och förändringen varit.
Förvånandsvärd god bildkvalite när förhållandena är tillräckligt bra. Sen känns det lite mer tidstypiskt när inte alla parametrar faller på plats.
Mvh/Gunte..
Svar från Khalad 2020-09-03 23:14
Instämmer i båda meningarna, tack Gunte!
När jag ser dina bilder är det inte skärpan jag ser utan en skildring av min barndoms Sverige. De är alldeles perfekta för att väcka minnen. Verkligt kul att se. Jag får lust att ladda min Brownie med film igen.
Svar från Khalad 2020-09-03 23:16
Tack för fin kommentar Thomas! Jag ser fram mot dina Brownie-bilder!
Härligt tidsdokument. Jag är lite yngre men har sett liknande bilder hos släktingar, nostalgi. Men är du säker på att bilden på vattenhjulet är så gammalt. Jag skulle kunna ta det idag. :-)
Svar från Khalad 2020-09-04 12:33
Det är sant, vattenhjulet är nog ganska oförändrat ännu idag, tack Ingela!
Tack Björn.
Det är fascinerande att ta del av din historia som fotograf.
Janne
Svar från Khalad 2020-09-06 17:31
Tack för det Janne!
Å vilka fina bilder...bilder som ger mig något helt annat än det jag oftare och oftare nu för tiden upplever när jag tittar på dagens perfekta dussinbilder...
Och så kul att ha sådana här bilder/minnen kvar!
Bilden på dina föräldrar där du la kameran på bordet tilltalar mig rent estetiskt mest och bilden på brorsan som leker med flygplan griper tag extra mycket i mig känslomässigt av någon anledning. Kanske påminner den mig om något....
Svar från Khalad 2020-09-13 16:47
Tack för en mycket fin kommentar Lena, uppskattas!
Jättefina bilder i din blogg, Björn - som ett ovärderligt tidsdokument över tider som flytt...Suveränt bra, en upplevelse att ta del av...!
mvh
/B
Svar från Khalad 2020-09-13 16:53
Jag bugar och tackar Börje! Gamla bilder får ju alldeles automatiskt ett egenvärde och jag glädjer mig över att jag sparat negativen! Hälsningar/ Björn