Den här gången provade jag vidvinkelzoomen på stan för att se om den autofokusen ville arbeta på något vettigt sätt. På gamla kamerahuset fick jag de mest anskrämliga förvrängda och gryniga bilder med den här gluggen. Har funderat på att sälja den men upptäcker nu att den jobbar väldigt bra med nya huset. Kul! |
 |
| En vidvinkel ger ju lite lustiga effekter, här passerar en jättelång leopardman i Gamla Stan! |
 |
Såg i ögonvrån någon som kom ut från fiket och svängde om kameran som jag håller i maghöjd ungefär. Hela promenaden blev lite hej och hå när man ska försöka fota obemärkt, en del avklippta tår fick jag men en vidvinkel tar ju med rätt stort utsnitt så de flesta bilder har gått att räta upp. Dock ej denna, då hade tårna rykt och det tycker jag är synd när jag nu fick med dem i bilden från början..... |
 |
| Tänk att jag har aldrig sett att det sitter en vikingasten på väggen här förrän jag förstorade upp bilden i fotoshop! |
 |
| Ett färgglatt par iklädda komplementfärger. |
 |
| Den här gillar nog bara jag själv, men jag får sån turist och resekänla av bilden. Hur man ser något för första gången, nyfikenheten, det härliga och glädjen över att resa någonstans och se något nytt. |
 |
| Fast det är klart, det är inte alltid bara jättehärligt att vara turist.... |
 |
| Livfullt kan det vara på stan, och ibland väger personer i bakgrunden tungt för helhetsintrycket av bilden. |
 |
| Ska man gå på gågata men korsa en bilväg är det bra att hålla tungan rätt i mun! |
 |
| Tungt möte.... Funderade en sekund på om jag skulle våga ta bilden....... |
 |
| Vad har hänt? |
 |
| Som sagt, bakgrundspersoner kan vara bra komplement ibland. |
 |
|
 |
|
 |
|
Tänk så spännande att gå medan man blundar och se vart man hamnar!!
Tänk att man kan få folk att hamna innanför bildramen med kameran i maghöjd, det är en av de mest improviserade fotograferingar jag testat och det var riktigt roligt och gav stor mersmak!
|
|
Köpt begagnad, trög och strulig för att till sist strejka. Mitt Nikon 35mm f1,4. Det tog tre år att komma till skott med reparationen, hittade till sist L-Foto i Vansbro som förbarmade sej och gav den en ny chans. Knepig att reparera, den var tydligen skev. Men nu är den tillbaka och med den monterad åkte jag in till stan för att testa vad den går för. Hade ju just kommit på att den fanns i kameraväskan och var ganska rolig att använda när den gick sönder. |
 |
| Klarar den motljus? Jo faktiskt riktigt acceptabelt. Kanske bättre än de personer som lapade sol fast det var nollgradigt ute? |
 |
| Den klarar till och med av Taube, fast i form av staty. Mer än vad jag gör.... Fast det var stadshuset och kråkan som intresserade mej mest. |
 |
| Inte rätt brännvidd för min idé om pelargången vid stadshuset. Det blev på ett annat sätt och nu har jag utforskat det. |
 |
| Skuggspel och utsnitt i Gamla Stan, där kommer den till sin rätt! Fast färgerna gjorde den mera lämpad att visa i svartvitt. Det finns en enda recension om den här gluggen på Fotosidan, och där skriver man att linsen är behandlad på ett sådant sätt att den ger fel färgåtergivning och att den passar bättre för svartvitt. Om man inte utsätter den för UV-strålning för då förvandlas den till en användbar glugg för färgåtergivning. Jag är djupt frestad att prova. |
 |
| Balkong som brukar vara överlusad av krukväxter. Ny lägenhetsinnehavare?? |
 |
| Stans märkligaste postvagn. |
 |
| Oj vad den klarar av skärpedjup!! Och stort kontrastomfång. |
 |
Engelen hängde jag på som ung, restaurangen lever fortfarande kvar och så gör juldekorationerna fast mars snart övergår till april. Det kanske är för jobbigt att ta ner så mycket ljusslingor? 35:an ska jag använda mera, idag var det roligt att gå runt och fota på stan!! |
|
|
|
| Kompisen hyr en liten stuga på en skärgårdsö, jag och dottern steg upp i ottan för att ta skärgårdsbåten ut och hälsa på. |
 |
| Det är en stor kontrast mellan Plattan på centralen, |
 |
| till de av havet slipade stenhällarna ute på ön. |
 |
| Under de dagar vi bodde i stugan tog jag flera turer ner till stenhällarna för att lyssna på vågorna som slog in mot klipporna, se vattnets rörelser och känna rymden omkring mej. |
 |
| Sedan barnsben har jag tyckt om linjen av stenar som möter vatten. Det är rogivande på något vis. |
 |
Det här är vårt möte med räven, som i sin tur festade på pastan vi slängt ut efter middagen. Jag har nog aldrig kommit så nära en räv förut. Typiskt nog hade jag normalobjektiv och vidvinkelzoom med. Inte så effektivt när det dyker upp vilda djur att fota! |
 |
| Den här fågeln vilket jag tror är en spillkråka sprätte runt bland rötterna, lyssnade och hackade sedan med sin långa näbb. Den var inte särskilt stilla av sej och relativt orädd (så de flesta bilderna blev suddiga) men det här var det närmaste jag kunde smyga inpå den med mitt 50 mm objektiv innan den flög sin väg. |
 |
| Avrundar med en spegling - gränsen mellan ute och inne suddas ut ganska mycket i en såpass liten stuga! |
|
|
|
|
|