Helt avfolkat på stan i Coronatider, konstig upplevelse!

Stockholm är tömt på mingel och vimmel, man får stan för sej själv när man går en promenad.
Man kan inte ens skämmas att man är ute, distansen till omgivningen är helt klart många meter hela rundan.

Det är inte många ute och njuter av den begynnande körsbärsblomningen i Kungsan, men några soldyrkare såg jag!

Ännu en tur längs Drottninggatan och genom Gamla Stan

I onsdags var det fortfarande sommar och jag kunde inte motstå promenaden över Drottninggatan och Gamla Stan mot Södermalm. När temperaturen liknar mera normal sommartemperatur var det lite konstigt att möta flera som käkade glass, antar att jag blivit lite förvirrad av sommarens onormala hetta.

Jag njuter av kamerahusets möjlighet till att fota via vikskärmen och ett snabbt följefokus, är faktiskt barnsligt nöjd med hur det går att smygfotografera folk framifrån utan att bli upptäckt.

Flera jag mötte tycktes ha traskat lite väl långt på stan, de såg både uppgivna och utmattade ut....

Här gissar jag på någon tjall på linan, bekymmersamt!

Somrigt motljus som föll ut från öppningen fångade mitt intresse.

Men på söders höjder går det bara uppför med folk!!
Söder måste utforskas mera, jag kan inte bara använda Drottninggatan. 
Fast smällarna från spegeln dränks av gatubruset inne i city, blir jag mera ensam på gatan hörs knäppandet och jag blir plötsligt avslöjad på ett annat sätt! En ny sorts bilder får jag och nu känns det roligt att fotografera igen efter min långa något förlamande svacka!

Säter med spår av människor

Säter är en liten mysig pastellfärgad stad helt tom på folk. Tur att jag tycker om att fota hus och kvarter då. Jag avvek helt fräckt från utställningen i Säterdalen för att få en stunds kamerameditation, som jag gjort varje gång jag varit där. Det är helt enkelt alldeles för frestande att promenera runt bland de här fina gamla trähusen. Första regnet på månader har just fallit, gatorna är helt tomma på folk för det är fortfarande varmt, men fönstrena är öppna för att släppa in lite svalka i lägenheterna. Genom fönsteröppningarna hör jag folk som samtalar så den lilla staden tycks inte helt tömd på mänsklig närvaro.

De dramatiska molnen tornar upp sej på himlen samtidigt som ljuset faller in över Säter.

Parkeringsskada?

Det var huset jag först fick syn på, bilarna är min bonus för att jag traskade dit.

Kvällsljuset letar sej in över torget.

På söndagen var regnet så ihållande att man ställde in utställningen med omtanke om att bilderna inte skulle bli vattenskadade. Det hela avslutades i stället med en gemensam fika innan jag åkte hem. Sista utställningen är det aviserat, så väldigt trevligt att träffa alla som var där och få ta del av de fantastiska föredragen.

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Varje sommar har jag förmånen att få besöka den här skärgårdsön med sina vackra av havet slipade klippor. Den korta sträckan vid vattnet som jag har tillgång till är väl dokumenterad vid det här laget, men man kan ju alltid få till någon ny vinkel inbillar jag mej. Jag har provat olika brännvidder och har nog inte varit så lycklig över fotandet som den här sommaren med nya kamerahuset som på något märkligt vis får min uträknade vidvinkelzoom att mirakulöst leverera. I kombination med min födelsedagspresent, ett gråfilter som gör de oroliga vågorna mjuka.

Ett nytt förhållningssätt när det gäller utsnitten och som kräver mera tid för varje bild. Det är ett visst riggande innan allt är på plats och man kan ta bilden. De flesta bilderna är fotade i dagsljus på i snitt 25-30 sekunder. I ett läge höll jag på att tappa filtret rakt ner i stenen jag stod på men lyckades otroligt nog fånga in det. Ibland har man tur! Först måste man ställa in utsnitt och skärpedjup utan filtret för med det framför linsen ser man bara grått i sökaren.

Växtligheten har tagit stryk av torkan. Det är ironiskt att växa någon meter från en himla massa vatten och stå där och torka bort redan innan sommaren nått sin mitt. Annars brukar de ju vara enormt livskraftiga och tåliga, de här små tallskotten som rotat sej i klippskrevorna.

Ingen unik bild på ingen unik fågel men för min del glädje över att ha fångat den. Med telet förstås.

Vackra färger men ändå en sorglig syn.

Klipporna är fulla av streck och färger.

En tvåmastare bröt av strömmen av segelbåtar i plast och motorbåtar som stressade omkring.

Ett skolskepp? Vackert är det! Och jag hade gott om tid att fota det medan det värdigt gled förbi mina klippor.

Det här är svallvågorna efter Waxholmsbåten, de slår alltid lite extra högt över stenarna.

Och en bild utan filter, jag kan förstå om man tycker att vattnet ser konstigt ut på de andra bilderna men jag tycker själv väldigt bra om effekten.

Vidvinkeln har slutat ge förvridna och konstiga linjer med nya kamerahuset till min stora förvåning. Undrar vad jag ska ha för morot nästa sommar för att åka ut och fota?  Ska inte oroa mej för det i förväg, det kommer alltid nya omständigheter. Kanske nästa sommar åskar och regnar....

Tur längs Drottninggatan och genom Gamla Stan

Håller på att försöka fota en smula obemärkt på stan men ibland lyckas jag inte vara osynlig.

Samtidigt kan det bli lite kul bildresultat just därför.

Men oftast är folk inte särskilt uppmärksamma på omgivningen vilket är tur för mej.

Mobiler sätter folk i egna bubblor.

Mannen med rökskägget kom in som en bonus, honom såg jag inte ens när jag tog bilden!

Hon ser bra avundsjuk ut över den där varmkorven!

Inser att man behöver gå runt enormt mycket och ofta för att möta de där lite extra roliga personerna, men folk är spännande och äntligen har jag rätt kamera för att kunna fota som jag vill på stan.