Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.
Syskonträff
Vi åkte med dotterns valp för att hälsa på hans brorsa så att hundarna skulle få busa av sej lite.
Våran guldklimp, Torsten.
Fick träffa brorsan Ville på bortaplan.
Jag undrar om de kände igen varandra fortfarande efter att ha flyttat hemifrån valpkullen för en månad sedan.
Ganska snabbt började det gå väldigt hett till. Det märktes att de vuxit och nu tultar de inte längre, de rusar!
Vi fick ryta till lite när det började låta alltför intensivt, och skillnaden mellan lek och slagsmål började bli hårfin.
Men efter ett väldigt tumlande och jagande sällade de sej glatt intill varandra för att få smaka hundgodis.....
Inlagt 2018-08-25 20:29 |
Läst 1193 ggr. |
Permalink







Tack så jättemycket LO, det här är två supercharmiga killar med mycket bus i kroppen!!
Jag kommer ihåg när jag hade mina gulliga Softy tjej, det var sju stycken i kullen, vi hade flera såna återträffar där dom flesta infann sig, o alla valparna älskade det, dom var superlyckliga o busade i timmar, det var jättekul o visst kände dom igen varandra! Man blir glad av sånt! Ha det mys, LO
Kul att höra att de kommer ihåg varandra, valparna!
De är en positiv och lekfull sort dessutom och våran Torsten busar gärna med människor också!
Hälsningar Lena
Tack så jättemycket Lena, de hade en intensiv träff och båda sov väldigt gott efteråt!!
Vilken underbar historia!! Mamman sätter nog sin prägel ordentligt i valparna misstänker jag!
När våra killar träffades hade Ville fördelen att vara på hemmaplan, men de lekte och busade intensivt efter ett kort tag. Vad jag förstår är det artigt att inte vara för burdus när man kommer som hund till någon annans revir.
Stämmer bra med revirtänket! Det finns så många subtila uttryck i hundars språk, det är en upplevelse att få tränga in litet i det. De är mycket bättre på att tolka oss än vi dem. Om man tittar på hundars öron, svans, kroppsställningar osv när de umgås -även med människor- upptäcker man massvis med varianter. När vi träffar hundar ute, till exempel i veterinärmottagningens väntrum eller annars där man kan hålla på en stund, brukar jag alltid ha en ordlös konversation med någon jycke. ;-) Man kan säga mycket med ögon och huvudhållning.
Tack Margareta, jag hoppas att de kommer fortsätta träffas ibland och busa på detta härliga sätt!!
Det hänger förstås på oss mattar.....