och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Uti i vildmarken - Mongoliet

Klockan 08:00 står vår guide Solongo och vår chaufför Amdraa och väntar på oss och vi beger oss ut på vägarna.  Vägarna här är egentligen värt ett helt kapitel för sig, vi hade hört att de skulle vara ganska dåliga och skumpiga att åka på. Fast det här såg väl inte så illa ut, raksträcka så långt ögat når och asfaltsväg. Visserligen var den lite ojämn, men det var väl inte så farligt.

Bra och stadig bil hade vi också.

Så här i efterhand undrar jag lite över vad Solongo tänkte då vi ville stanna och få några bilder på alla får och getter som kantade vägen. Senare under resan skulle vi få se dessa djur i hur stora flockar som helst.

Får jag presentera Valter, Valter är egentligen en korpgam, men vår guide hade lite svårt med uttal så det lät som Valter när hon sa vulture. Så i fortsättningen fick alla stora fåglar vi träffade på vara en Valter. Vulture är en korpgam, fast här hade hon nog fel för det här är ingen sådan utan det är en stäppörn. Det ser man främst på att mungipan sträcker sig förbi ögat.

Ska jag tro det jag läst mig till på nätet så anses den vara starkt hotad och världspopluationen bedöms vara mindre än 33.000 par.

Plötsligt lämnar vi den asfalterade vägen och svänger rakt ut i terrängen, så nu fick jag ta och omvärdera det där med standarden på vägarna. Från att ha åkt på en lite knagglig asfaltsväg var vi nu mitt ute i öknen och vägen bestod av två bilspår i gruset. Tyckte vår chaufför att det kändes som om vi var på väg åt fel håll och svängde bort från hjulspåren, ja då var det inte ens några bilspår längre utan bara sand och grus.

När vi kommit så här långt kan det vara på sin plats att ta en liten bensträckare och presentera guiden Solongo och vår sjungande chaufför Amdraa. Här en liten videosnutt när vi kör runt i Gobiöknen och inte är helt säkra på att vi är på väg åt rätt håll. Klicka här.

Vägen slingrade sig fram genom sanden och ibland såg man ingen väg alls, ökenråttor kilade fram över vägen och dök ner i sina hålor, stora fåglar landade och andra skrämdes iväg då vi kom. En grupp hjortdjur skrämdes iväg och skuttade undan med en väldig fart.

Små lätta moln.

Vid enorma stenblock vandrade lösa hästar med sina små föl.

Lite nyfikna.

Upp igenom det passet ska vi och igenom kom vi också.

Slutligen, efter flera timmar på dessa skumpiga vägar som ofta är mer offroadkörning  är vi framme vid vår första Ger-camp och det är dags för lunch. Det är en ganska liten och mysig, familjeägd camp. Det enda som man kan klaga på är väl att Geren är grön och inte vit.

Vårt hem är inrett med två sängar, ett litet bord och två små pallar. Mitt i "rummet" hänger en stor sten som ska hålla takringen på plats. Lite lyx har vi för här finns det lyse och även kontakt för att ladda batterier.

Fast kuddarna här lämpar sig inte direkt för kuddkrig om man inte är rejält osams med den som man vill slåss med, för kuddarna är fyllda med sand. Men man sov gott där.

Familjen som äger stället bor i en vit Ger och naturligtvis har de parabolantenn.

Ska passa på att reda ut det här med vad dessa tältbostäder heter. Här i Mongoliet heter de GER och inget annat. Vill man bo i jurta får man åka till Ryssland  och i Kazakstan heter de kiyiz üy. Ger betyder hem och i Mongoliet vill de inte att vi sprider det felaktiga namnet på deras tältbostäder. Sa vi jurta blev vi vänligt men bestämt rättade.

Matsalen där vi strax ska äta vår första mongoliska lunch är byggd i samma form som en Ger.

Där bakom luckan är köket. En kul men opraktisk detalj var att om de ville gå mellan kök och matsal så var det luckan under serveringsbrädan som var enda vägen. Tjejen som serverade maten fick rejält med motion då hon kom med vår fyrarätters lunch.

Efter maten kan vi ta en omgång med det traditionella ankelbensspelet ösgii, det är ankelbenet från får som används. Man ska kasta benbitarna och de betyder olika och har olika värde för hur de landar.

                                                                       Del 2 - Fortsättning

Inlagt 2018-07-20 09:38 | Läst 6179 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Hej,
Intressant reportage.
Ha det gott
Bob
Svar från Margareta Cortés 2018-07-20 10:20
Tack bob!
En synnerligen intressant resa var det.
Ja, det var verkligen en utflykt utöver det vanliga. Intressant natur och imponerande fågelintresse hos dig. Fårkött, potatis och morötter är helt o.k. Undrar om de känner till brunsås i Mongoliet? De klarar sig säkert utmärkt utan det. Chauffören verkar ju väldigt säker, är det solskydd han har på armarna månne?
Svar från Margareta Cortés 2018-07-20 10:25
Tack Stefan!
Maten var helt Okej, fet men på det här stället kunde de krydda vilket inte var så vanligt. Brunsås är nog helt okänt i Mongoliet. ;)
Det vita som ligger i buljongen, är någon slags pasta men gjord i pannkaksstora bitar som man la i buljongen. Pumpasoppan före var mycket god.
Det chaffisen har på armarna är jackan fast bakochfram, har den som skydd för solen, så det var rätt antaget. Det fanns något liknande att köpa och trä på armarna, såg ut som om man var tatuerad då.
Stäppörnen var rolig att se! Grattis till den. Vilken intressant resa du gör. Spännande läsning och fina bilder.

MvH
Johnny
Svar från Margareta Cortés 2018-07-21 07:51
Tack Jonny!
Blev lite snopen då jag började kolla hur de olika fåglarna skulle se ut och fick se att det var en örn.
Det här var nog en av de mest innehållsrika resor jag gjort och jag lärde mig så mycket på den.
Det här med jurta och ger skall jag försöka komma ihåg.
/MA
Svar från Margareta Cortés 2018-07-21 07:53
Tack Mats!
Kan vara bra att kunna, får väl erkänna att jag inte hade någon koll på att det hette olika i de olika länderna, jurta är av någon anledning mest spritt. Kan förstå mongolernas irritation över det då de härstammar från Mongoliets Gerer.
Detta måste ha varit en mycket spännande resa !
Boendet så ju väldigt mysigt ut. Sandstoppning lät ju intressant :-)
Svar från Margareta Cortés 2018-07-21 07:53
Tack Ing-Marie!
Instämmer, både spännande och upplevelserik.
Alltid lika spännande reportage! Tackar!
Svar från Margareta Cortés 2018-07-21 07:54
Tack Christer för din vänliga kommentar.