Blir inte alltid som man tänk sig

Vissa resor blir inte alltid som man tänkt sig.
De slingrar sig fram som en gammal historia man hört någon gång, kanske av Hasse Alfredson, där allt börjar i ordning men snart får en liten knorr som ändrar riktningen. 

Det här är ett sammandrag av berättelsen om paret som ville boka en resa med komplikationer.

"Ett par går in på en resebyrå. De är trötta på de vanliga, perfekta charterresorna där allt fungerar – de minns dem inte ens efteråt. De vill därför boka en resa där "allt går fel". De efterfrågar försenade tåg, borttappat bagage, hotellrum med kackerlackor och kanske till och med en liten magsjuka. Resebyråtjänstemannen blir först förvånad men börjar sedan entusiastiskt sälja in olika "komplikationspaket" med olika prisklasser beroende på hur mycket elände paret vill uppleva."

Nu var det förstås inte en sådan resa vi hade planerat när vi gav oss av i februari. Den tidiga morgonen låg tung av snö, och på Arlanda körde snöröjarna i konvoj som ett eget litet vintertåg för att hålla startbanorna öppna. Vi klev ombord, förväntansfulla och ovetande om att vår resa skulle ta en helt annan riktning än den vi tänkt oss.

Snön smälter på fönstret och avfrostningsmaskinens lampor blinkar där utanför sedan bär det iväg.

Vi mellanlandar i Oslo. Solen skiner och det ser ut att bli en fin flygtur.

Vi sällar oss till alla andra som förväntansfullt står och väntar på att få gå ombord.

Vi får en fin flygtur, lite molnigt i början, men då bjuds vi på lite snacks att förströ oss med.

När molnen till slut gav vika öppnade sig världen under oss, som om himlen själv drog undan en gardin och visade ett fantastiskt landskap.

Landskapet under oss öppnade sig i märkliga former — som gamla ärr i fjället, spår av arbete och tid. Undrar vad det är för något där nere i dalen.

Jag zoomar in och det ser ut som ett gruvliknande område där nere, och eftersom vägarna var plogade såg det ut som om verksamheten fortfarande var igång. Ett oväntat inslag i det annars mjuka vinterlandskapet.

Resten av färden mot Tromsø, där vi skulle mellanlanda, satt jag mest och njöt av det snötäckta landskapet under oss. Fjäll och dalar gled förbi som stilla penseldrag.

Vy efter vy uppenbarade sig.

Allt är så vackert.

Vi har kommit till Tromsö och vid landning får jag syn på en bekant bro, den eleganta Tromsøbron. Jag kände  igen den från vår resa med Hurtigruten, som ett litet återseende.

Det är då det oväntade inträffar.
Vi köar oss lugnt igenom passkontrollen — den måste man ju passera eftersom Svalbard står utanför Schengen — och allt känns fortfarande som en helt vanlig mellanlandning. För då vet vi inte att det är nu som resan med komplikationer inträffar.

För när vi kommer fram till gaten möts vi av beskedet: storm, nästan orkanstyrka, snödrev och alldeles för farliga förhållanden för att kunna landa i Longyearbyen.
Våra väskor lastas av planet, och vi får köa oss tillbaka genom passkontrollen igen. Sedan återstår bara att hämta väskorna och börja fundera på vad vi egentligen ska göra nu.

Vi tror i vår enfald att SAS ska hjälpa till med transport och hotell, så som andra flygbolag gjort när resor gått snett.
Men nej. Den enda hjälp vi får är av en ung tjej som egentligen bara arbetar med förlorat bagage. Hon visar oss ett telefonnummer och säger att det är dit vi får ringa.
För de ungefär tvåhundra personer som nu blivit strandsatta i Tromsø finns ingen samlad information, inga instruktioner, ingen hjälp.
För oss blir det ett intensivt ringande — först till SAS, som inte har något vettigt besked att ge, sedan till hotellen i Tromsø som fylls i rasande fart.

Hotell efter hotell som vi ringer till är redan fullbokade. Många av passagerarna reser i grupper, och med ett enda samtal fyller de upp ett helt hotell. Men trägen vinner. Till slut hittar vi ett litet hotell som fortfarande har några rum kvar. Och när de hör att det är min födelsedag dagen därpå, så säger damen i receptionen att hon uppgraderar oss till en svit — som visar sig vara en liten lägenhet med två rum och kök.

Det där med att ringa SAS och få hjälp visar sig däremot vara ett nästan heldagsarbete. Vi sitter i telefonköer, kopplas vidare, hamnar fel, börjar om. Det är som att försöka få tag på någon i ett hus där alla lampor lyser men ingen verkar vara hemma.

Anledningen till att vi ville resa till Longyearbyen just nu var för att uppleva det blå ljuset — blåtimen — ett fenomen som är djupt förknippat med Svalbard. I slutet av februari ligger solen fortfarande under horisonten, men så nära att den färgar hela landskapet i ett intensivt, elektriskt blått sken. Ljuset filtreras genom atmosfären så att de blå våglängderna dominerar, och den vita snön förstärker effekten. Resultatet är att allt — fjäll, glaciärer och hus — ser ut att vara doppat i blått bläck. Det är en kort, magisk period mellan polarnatt och vårens första solstrålar, och just den ville vi fånga. Men än lever hoppet, stormen kan bedarra och vi kan fortfarande få någon dag där borta.

Under tiden bestämmer vi oss för att göra det bästa av tiden vi får i Tromsø. 

Vi beger oss ut på stan som är vackert snöklädda och med rejäl vinterkänsla. Till och med granarna, som är kvar från juldekoren,utanför butikerna har fått naturliga dekorationer.

Det första vi träffar på nere på Storgata är en liten kiosk med skylten Bar. Till den är det en lång kö. 

Kommer att tänka på den berömda korvkiosken i Reykjavík, det här måste undersökas. 

Jag får reda på att den lilla kiosken på bilden heter Raketten Bar & Pølse (ofta kallad "Raketten") och är en av Tromsøs mest ikoniska platser. Att det nästan alltid är kö beror på en kombination av dess unika historia, dess status som ett av världens minsta utskänkningsställen och den speciella maten.
​Till skillnad från en vanlig korvkiosk serverar Raketten gourmetkorvar med lokala råvaror:
​Renkorv (Reinsdyrpølse): Deras mest kända specialitet som ofta serveras i ett ciabattabröd med topping som karamelliserad lök och lingon.
De är också kända för sin hemgjorda glögg, kakao med grädde och lokalt producerad öl.
Kiosken byggdes 1911 av 18-åriga Margit Løkke och är numera ett fredat kulturminne. Den har överlevt både stadsbränder och världskrig.

Vi står där vid den charmiga lilla träkiosken Raketten, och även om doften av nystekt korv lockar, är vi sugna på något rejälare. Men vart går man i en stad man inte känner?

​Jag har en vän som i sin tur har vänner som bor i Tromsø. Snart är 'djungeltrumman' i full gång. Tipsen börjar trilla in i mobilen och guidar oss bort från turiststråken till en riktig lokal pärla. Det slutar med att vi sitter med varsin perfekt tillagad renfilé framför oss. Maten är fantastisk, men det är nästan det varma och personliga bemötandet som gör hela kvällen – vi behöver definitivt inte gå hungriga från bordet.

En kopp kaffe på det och vi kan både mätta och nöjda återvända till vårt tillfälliga hem.

På vägen tillbaka till hotellet passerar vi biblioteket. 

​Stadsbiblioteket i Tromsø är en arkitektonisk pärla, byggt under de svepande bågarna från den gamla biografen Fokus. Med sina enorma glasväggar suddas gränsen mellan böckernas värld och stadspulsen utanför ut. På kvällen lyser byggnaden upp som en modern lykta i mörkret,

Snuddas 2026-03-12 23:35

Tackar för en spännande reseupplevelse i text och bild. Att resa så långt norrut vintertid kan gå annat än planerat. Men ni tycks ha tagit det med god aptit ändå!
//Ulf

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:13

Tack Ulf!
Ibland får man mer spänning än vad man önskar sig. Men Tromsø var en liten trevlig stad.

Svara

pdahlen 2026-03-13 07:34

Jag har nästan fått den inställningen att allt går fel, så blir man positivt överraskad om något verkligen fungerar. Ska bli spännande att följa din resa och se var du hamnar. Även om du inte är på rätt plats så ser det ändå trevligt ut. Du fick många fina bilder från planet, har inte flugit på länge men har för mig att det inte blev så bra förr i tiden

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:29

Tack Peter!
Ibland kan det bli bättre, men även om Tromsø är en riktigt fin liten stad och solsken därtill så kändes det snopet att inte komma fram till målet för resan.

Svara

Måns H 2026-03-13 09:46

Som alltid intressant att få läsa din blogg!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:34

Tack Måns för din vänliga kommentar.

Svara

Erik Madsen 2026-03-13 10:41

Hej Margareta.
Vilken dramatisk historia.
Men ni hade vel några andra upplevelser och det var säkert också bra.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:35

Tack Erik!
När det oväntade händer så gäller det att tänka om.

Svara

morgondotter 2026-03-13 12:26

Tromsø
sist jag var där, hängde en utställning av Elisabeth Olsson för kvinnokonferensen, var 2002
då besökte jag det fantastiska observatoriet, oj oj oj
men, nu var det din resa
jag ville åka till jazzfestivalen på Svalbard, men det gick inte med rullstol, tyvärr
din resa ja
en ganska spännande stad, det nordligaste universitetet, sjukhuset mm fiskehamnen och linbanan över fjorden
ren file', mum
Grattis till din dag som vi får se mer av om ni kom iväg

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:38

Tack Inger!
Hurtigruten gör stopp i Tromsø, så jag har varit där förr men bara kort besök och då Polaria och den fina Ishavskatedralen.
Trodde inte att det skulle vara så svårt att komma till Longyearbyen, men vädret rår man inte på.

Svara

Vibybo 2026-03-13 14:06

Livet är ett äventyr, men ibland kunde det vara lite mer måttliga äventyrligheter. Det löste sig ju väl, och du fick en del oväntad sightseeing och upplevelser. Mycket bra bilder till!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:40

Tack Stefan!
Du har så rätt, blev inget dramatiskt äventyr nu, men något irriterande.

Svara

gertphoto 2026-03-14 09:38

Vilka fina bilder och vilken kö till den lilla baren Det måste vara en upplevelse att se dessa vyer Hälsningar Gert

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:41

Tack Gert!
Den korvkiosken var populär, när vi än gick förbi den så ringlade kön lång.

Svara

Lena Holm 2026-03-14 10:22

Mycket fina vyer från flygplanet. Det brukar bli reflektioner i fönstret men du har klarat det ändå. Tromsö har vi varit i ett par gånger och det är en helt OK plats men det var ju inte vad ni hade planerat. Det ska bli spännande att följa denna resa för du antyder ju att det kommer att hända mer saker.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-03-14 10:43

Tack Lena!
Lite snopet att hamna där förstås, men sitta på hotellrumet och gräma sig är inte vår melodi. Man får passa på att se stan mellan försöken att få SAS att hjälpa till.
Vi hade i alla fall tur med vädret i Tromsø.

Svara