Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
27 FEBRUARI 1909.......
***
.....föddes mamma Maj i Sunnemo i Värmland. Jag tänker alltså lite extra på henne i dag, det är 112 år sen. Så småningom har jag insett hur mycket jag fått genom henne, trots att hon inte var nå´n kram- och bulllmamma. Ganska sträng, eller krävande är nog ett bättre ord, men alltid orädd, positiv och realistisk. Jag minns henne väl, hon blev 97, nästan 98, så det är inga evigheter sen hon gick bort. Här kommer tre bilder, dom flesta av er har sett dom alla i andra bloggar
*
Här är storasyster Sigbrit på sin konfirmationsdag våren 1952 med mamma. En av mina tidigaste bilder, tagen med pappas lådkamera
*
En av de sista bilderna (februari 2006) på mamma hemma i sin lägenhet i Ludvika. Här är det två veckor kvar tills hon fyller 97
*
Mamma gick bort i november samma år och begravningen var den 1 december. Jag är ganska säker på att hon ler däruppe i sin himmel när jag skriver att det var en "bra" begravning med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En begravning innebär alltid många känslor och mycket saknad men det finns ingen tragik när någon går bort efter ett långt och innehållsrikt liv. Här är själva begravningen över, kaffet i församlingshemmet är uppdrucket och anspänningen har släppt. Och barnbarnsbarnen behöver få ut allt spring i benen.
*
***
Inlagt 2021-02-27 23:01 |
Läst 3470 ggr. |
Permalink




Bra begravningar? Vi behöver ritualer och begravningar är viktiga. Och kan kännas bra med ett värdigt avsked och sen att släkt och vänner träffas,
Tack Måns, ett annat ord som passar på mamma var resolut. Hon bestämde sig oftast snabbt och var handlingskraftig. Förstår att du sett tidigare, jag har visat alla bilderna men vid olika tillfällen :-).
Hälsningar, Bjarne
Hej Bjarne, det känns naturlig att titta bakåt en sån här dag :-)
Jag har ju tre tonåringar runt 14, 15 år. Men också två nya medlemmar 1 och 1½ år. Det är väl mot dom jag riktar min kamera mot idag. Det roliga är att dom är så medveten om att det blir bilder ur den där manicken.
Sten
Tack Sten, jag är ju medveten om att jag visat dom här bilderna tidigare. Tror alla syskon är viktiga, Sigbrit gick bort för snart 5 år sen. Flickorna som springer på bilden är inte Vilma och Lovisa, dom har ännu inte kommit till världen. Jag ska inte gå igenom alla men längst bak till vänster står sonen Stefan, framför sig har han sambon Hanna som håller deras Agnes i famn och flickan till vänster som springer är deras äldsta, Hilda . Dom två vuxna tjejerna i mitten är våra döttrar Annika (till vänster) och Katarina till höger. Annika står bredvid sin man "Bamse" och det är dom som om några år får Vilma och Lovisa. Till höger om Katarina står Sten-Åke som är Sigbrits barn och alltså systerson till mig och tillsammans med sin fru bredvid har dom två barn, Maja som springer på golvet till höger bredvid Hilda och lillebror Gustaf som Cecilia har i famnen. Måste räkna generationerna, Hilda och Maja som springer på golvet framför är alltså tremänningar......
Borde räknat ut det eftersom det var 2006. Det som slår mig är hur lika till utseende alla är. En fin trevlig bild blev det trotts att det var på en begravning. En bild som man blir glad av att se.
Sten