BILDER ELLER KAMEROR?
***
Själv tycker jag bilder är roligast. Det här är dom vanliga Risingebilderna fast med 99:an och Minolta 85/1,4. På förmiddagen var I och jag därute, utan kamera eftersom I behöver mitt stöd (fysiska) stöd hela tiden. Sen gjorde jag en eftermiddagstur på egen hand, med kamera. För det mesta sitter 135:an på 99:an, men inte idag alltså. Det skrivs mycket om kameror och objektiv här på bloggen. Trots ganska långa utläggningar och mkt kompetenta skrivare är i regel dom egna kamerorna bäst. Ytterst sällan ser jag någon som tycker att andras kameror är bäst, inte ens lika bra faktiskt. Det är förvillande för oss amatörer, jag vet fortfarande inte om det är Leica, Contax eller Fuji som är bäst. Det också förvillande att höra att vissa gamla objektiv har unik skärpa, varken för mycket eller för litet, utan precis lagom, bara för att nästa vecka läsa inlägg från samma bloggare där hen säger att skärpa är oväsentligt. Klart man blir förvirrad. Mitt förslag är att låta Råd och Rön testa kamerorna så vi får klart för vilken som verkligen är bäst. På det sättet skulle jag också slippa köpa Fotosidan Magasin och länka in på DP Review stup i kvarten.
*
Det funkade rätt bra med 85 i stället för 135, mkt lättare faktiskt. Dessutom fick jag med lite mer på bilderna så jag behöver inte ta så många bilder. Om bilderna blev bra? Vad är det man mäter efter nu igen, jag har glömt vilken skala jag ska gå efter men är tacksam för förslag. Det är väl kanske ISO, DIN eller Scheiner möjligen. Nämen vänta, det finns säkert svensk standard, SIS nånting. Det vore bra.
*
Fast nu är det ju så att Osho säger att det inte är så klokt att jämföra. Bra eller dåligt, superior eller inferior, vem är vilket här på bloggen? Varför ska vi jämföra allting? Behövs det? Blir vi gladare av det? Så här
"From the very beginning you are being told to compare youself with others.
This is the greatest disease; it´s like a cancer that goes on destroying your very soul because each individual is unique, and comparison is not possible.
I am just myslf and you are just yourself.
There is nobody else in the world you can be compared with".
*
*
*
*
*
*
*
*
***
mvh
/B
Jag vet att det brukar vara så att vissa intresserar sig mycket för fototeknik - och dom är usla fotografer, medan dom som är bra fotografer - lämnar tekniken därhän så mycket som möjligt.
Jag tillhör inte dessa släkten. Jag tror mig ha visat här på FS att jag behärskar båda områdena.
Det finns ju ett känt fenomen: "Hålla på den bil man har råkat köpa-syndromet". Jag tror inte att jag sitter i den fällan heller. Min blogg här på FS handlar uteslutande om fotografi, men det har skymtat fram att jag behärskar fotografins tekniska historia nöjaktigt - speciellt kommer det fram i andras kommentarsfält.
När jag för länge sedan började intressera mig för ämnet "Fotografisk industrihistoria" sysslade jag mycket med Leica och Zeiss. Eftersom ämnet Leica redan hade beskrivits ner på skruvnivå, kom jag att i första hand intressera mig för Zeiss. Jag har även skrivit en bok inom området (utgiven av annat förlag än jag själv).
Jag är alltså mycket svag för Zeiss, men hyser en genuin klockarkärlek för Leica. Sedan ett tiotal år jobbar jag praktiskt mycket med Olympus OM-1 - och jag bara älskar gamla Praktica!
Så - först kände jag mig lite träffad av dina ord, men sedan insåg jag att jag inte behöver det... :-)
Dina bilder är som vanligt utmärkta, och visar tydligt 85:ans delikata perspektiv inom landskapsfotografin.
Men vår tid har ju mätbarhet som någon sorts religion.... Läs Jonna Bornemarks `Det omätbaras renässans´ nån gång för att få lite mer synpunkter på den saken (dock skriver inte heller hon ett ord om kameror...).
Det vettiga (när det gäller foto) är väl att plåta med vad som passar en själv. Precis som du brukar göra, med alldeles utmärkt resultat. Som här!
För osäkra konsumenter är mycket bra konsumenter! :)
Så jag tror att det gäller "att arbeta med sig själv", och försöka bli trygg i sig själv och då även med sitt intresse! Eller vad det nu är!
Då bryr man sig inte så mycket om vad någon annan tycker! :)
Utan man tror på sin grej, har kul med den grejen, utan att bry sig! :)
/B
Ps. Tryggheten kan såklart ofta komma med ålder, ungdomar brukar vara mer känsliga och lättkränkta! :)
Har själv aldrig varit intresserad av att ha det "bästa" som går att få. Snarare något som är bra för en anpassad kostnad. Ser det oförsvarligt att ha det bästa som går att köpa som ren hobbyfotograf. Som senast när jag kände att ett 50 mm skulle täcka ett behov så varför betala tusenlappar när jag kunde köpa ett AF 50 för en
5 hundring. Och givetvis är Nikon bäst ;)))
HaD/Gunte..
Jag funderade över något liknande idag, att jag går och frustrerar mig över något med mina bilder alldeles i onödan... De är mina och för vara oavsett om någon gillar, uppskattar eller ha åsikter... Jag älskar din text!
Och bilderna är väldigt njutbara och väcker lust till en promenad.
Hälsningar Halina
Gillar första landskapet och ffa den enkla formen i sista bilden, tidlös.
Hälsningar Lena
Jag har beställt en R5, då den dök upp till ett mycket bra pris i helgen. R3 är också spegelfri och mer av en proffsmodell med batterigrepp samt en massa "värstingfunktioner". Den kostar också avsevärt mycket mer. Dock finns fortfarande Canons 1Dx mkIII som är den rådande proffsmodellen med spegel.
Hälsningar Lena
Ironi i skrift kan lätt missförstås :-)
Jag förstår, men det finns också en del allvarliga funderingar och frågor i din text.
Jag har också skrivit om utrustning, men sedan idag har jag en fot i flera läger - Nikon, Sony och Fuji, så jag kan lugnt säga att jag har världens bästa kameror :-) :-)
Min Nikon D700 - Sony a6000 och min Fuji X100F var det i alla fall när de kom till försäljning :-) Var och en i sin klass. Till och med min lilla "mobilfotoersättning" Sony RX100 III fick "Gold Award" av Dpreview. Jag hade Topcon och Canon och minns att jag ville ha en Contax ST. Leica eller Hasselblad var aldrig i mina tankar på grund av priserna - Contaxen var inte heller billig och jag köpte min Topcon begagnad.
Dina bilder håller alltid hög klass och du har bevisat att du har kunskaper som fotograf redan från dina tidigare år. Bryr dig inte om vad andra skriver. Jag håller med dig – både kamera- och objektiv och filmtillverkare har alltid strävat efter att våra bilder ska vara så skarpa som möjligt !!!
Fina vinterbilder, där jag speciellt gillar nummer 2 och 6 på grund av komp.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: När de gamla, numera ikoniska fotografernas bilder inte alltid var superskarpa, berodde det kanske på mer utrustning och film på den tiden? Att direkt sträva efter att göra suddiga bilder kommer att vara konstigt. Ibland kan ett suddigt foto vara OK om motivet/situationen är det viktigaste,