DÄRFÖR DELAR JAG HELLRE MIN GLÄDJE OCH KÄRLEK
***
Barn och solnedgångar, solglitter och sommarmoln och blåsippor gör mig glad och lycklig. Snöflingor på tungan, regndroppar mot taket och knaster i brasan , skridskois och snöglitter gör också livet värt att leva. Precis som alla andra har jag mina mörka stunder, dom kommer ingen undan. Men jag vet ju vilka stunder som ger mig hopp och förtröstan liksom vilka bilder jag helst tittar på när jag väljer själv. Och vilka jag visar.
*
Det är ju inte så att jag blundar för verkligheten, den är liksom svår att tränga bort så länge jag läser tidningar, ser på TV och ser människorna jag möter i ögonen. Vi pumpas ständigt med all världens problem och katastrofer och mycket riktigt sjunker framtidstron hos många, allrahelst som alla långsiktiga positiva trender nogsamt ignoreras, dom är av noll intresse för medierna eftersom dom varken ger tittare, lyssnare eller läsare. Men uppgivenhet och missmod hos individer och grupper och förtryckta befolkningar spelar roll för vilka vägar utvecklingen tar, både för individer, grupper och dom förtryckta.
*
Missnöje smittar. Precis som glädje och kärlek. Därför delar jag hellre min glädje och kärlek än mitt missnöje
Barnbarnet Vilma för två år den, på dagen
*
***


Där har man resultatet av den sanslösa, nästan sjukliga alarmism som råder i samhällsdebatten. Man förstör de ungas uppväxt.
Björns vackra bild visar vad det är vi ger oss på för att få gotta oss i eländes, eländes, elände.
Fast jag tänker att folk inte gottar sig i elände utan tror att det behövs väckarklockor. Jag är rätt övertygad om att de allra flesta menar väl när de varnar för problem. (Detta utöver att vi rent psykologiska/biologiska är wirade för att lättare se faror än det ickefarliga) Så Peter- jag håller med dig men vill inte använda dina ord. De är för starka för mig. Men det finns verkligen skäl till besinning , att ta ansvar för det mod eller missmod man sprider.
Tack Annelie och Peter! Barn växlar ju tempo oftare och snabbare än vad vi äldre gör, roligt att notera båda ytterligheterna!/ Björn T
PS Och visst behöver vi väckarklockorna. Men kanske kunde vi kapa lite av sporten och hinna med lite rapportering av det positiva också?
PPS Människan, och dess närmaste föregångare, är ett segt släkte. Vi har klarat senaste istiden, pesten och andra världskriget. Kanske kan vi med gemensamma krafter klara koldioxiden också?
Jag håller mycket med dig. Bloggen är också min "dagbok" där jag skriver och visa vad upptar mig på dagen. Ibland är det inte mycket att säga och vid andra tillfällen finns det lite mer. Jag försöker undvika för mycket negativ inmatning, men ibland kan det inte helt undvikas. Glädjen i våra barnbarn finns det några här på FS som har gemensamt och Hurra för det. Så tummen upp för din vackra porträtt av Vilma.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik för fin och uppskattad kommentar! Jag menar inte alls att det är fel att också skriva av sig och blogga om det som är jobbigt, det gör jag också ibland. Egentligen var min blogg dåligt rubricerad, jag tänkte lite i termer av att oftast känns det viktigare att få berätta lite om det positiva jag ser och upplever än att än att satsa på "seriös" svartvit fotografi. Men det kanske bara är en ursäkt för att jag inte kan......Hälsningar/ BjörnT
PS: Jag mener att du presenterar fina s/v-bilder. Vad är seriös s v fotografering? Vi fortsätter bara som vi alltid har gjort Björn.
Hälsningar och god natt från Roskilde.
Dessa gåvor som är så stora så ibland känns det andligt. Din bild är just så vacker på detta
söta barnbarn.
Det du sedan har skrivit är precis som det är nu. Tankar som vi säkerligen alla har.
Svårt är det när det finns så mycket ondska kring oss. För att leva vidare måste
det vara så tyvärr att jag avskärmar mig annars skulle jag gråta mig till sömns varje kväll.
Nu är det snart dags solen går ner i Skåneland.
Hälsar
Gun-Inger