Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
DEN TYSTA SKOGEN
***
Nej, det är inte Rachel Carsons tyst vår jag har i tankarna, bara att skogen så här en gråmulen dag i december är så tyst. Inte en fågel, inte en vindil, inte ett knak. Ödesmättat? Inte alls, det känns som att gå i en egen liten värld. Mjukt mossgrön med våta brunsvarta trädstammar, dämpad och behaglig, utom räckhåll för ljud- och ljusreklam och adventsstakar. Här går jag dessutom på den mjuka och behagliga stigen ute i Lunddalen, vårt mest ursprungliga motionsspår, ni ser ett par lampor på första bilden
*
*
*
*
*
***
Inlagt 2019-12-22 11:02 |
Läst 3297 ggr. |
Permalink





Tack Margareta, det är skönt därute! Hälsningar/ Björn T
Hälsn!
Tack Jan, säkert fanns det en och annan fågel om jag stannat till och väntat in. Nu var det promenaden och den friska luften jag var ute efter så det hade lite förtur! Och idag har det varit en smula sol, det här var från i går! Och nu är vi på andra sidan mörkerpunkten! Hälsningar/ Björn T
Men under allt så vilar och förbereder sig naturen för en ny vår så småningom
Med vänlig hälsning/Gunte och God Jul..
Precis så, just när det är fuktigt, en smula dimmigt och centralt i lågtrycket där det knappt finns några vindar, det blir extra tyst. Men som du säger, under ytan.....Hälsningar/ Björn t
Hälsningar, Bjarne
Det är det, tack Bjarne. Under förnan är det sandjord så därför blir inte vattnet stående, väldigt skönt att gå dår! Hälsningar/ Björn t
Allt känns som en tid och plats vi glömt. Fina bilder Björn.
/Bengt H.
Skogar ÄR magiska. Man vet att skogen lever, full av både växter och djur, fastän djuren är så kloka att när dom ser och hör håller avstånd hela tiden, i alla fall om man bara går på och inte stannar och väntar in. Och jag är övertygad om att jag är säkrare i skogen än på stadsgatorna....Tack Bengt! / Björn t