EN LEVANDE SJÄL
***
Minnesgoda läser tänker säkert direkt på Ypsilon i PC Jersilds roman från 80-talet. Den mänskliga fristående hjärnan som lever i ett "akvarium" med näringsvätska men som också har kvar sina nervkopplingar till ett öga och båda öron. Ingen kropp, bara en hjärna kopplad till sitt öga och sina öron och som genom näringstillsats till akvariet och en svag elektrisk signal hålls vid liv. Han, för det är en han, utsätts för diverse förnedrande experiment av läkarna på läkemedelsföretaget där hjärnan förvaras, han betraktas som ett prov, ett försök bara, utan egna känslor och eget värde. Och definitivt inte som någon med själ trots att han är ett levande, kännande väsen. Jersild var väl ursprungligen läkare om jag minns rätt, romanen är både spännande och initierad.
*
I eftermiddag gick mina tankar åt "andra hållet". Kanske tillverkar vi snart nya själar?Jag tänker på AI. Något mer själlöst än en datamaskin finns väl inte? Åtminstone inte så här i datorålderns vagga. Men med rask takt glider vi nu in i AI-epoken. Beräkningsförmåga och minneskapacitet ökar i rasande takt, program som tillåter datorerna att dra egna slutsatser och förbättra sina egna program är inte långt borta. Med en uppsättning sensorer av olika slag, program för ansiktsigenkänning mm kan programmen säkert utvecklas till att dra slutsatser från "egna" fysiska erfarenheter, vad dom sett, hört och känt via sensorerna. Och nästa tekniksprång kommer säkert när kvantdatorerna blir tillgängliga. Jag menar, vi alla som inte är religiösa och tror att gud blåst in livet genom våra näsor, eller om det var genom öronen, ser ju att våra nuvarande hjärnor helt enkelt bara utvecklats i mikroskopiska steg under årmiljonernas eoner från pre-amöbastadier till vår nuvarande kapacitet. Och nånstans där har väl själen slunkit in? Kanske är själen bara det samlade minnet från ett par årmiljarders experimenterade med otaliga, parallella livsformer? Helt enkelt när komplexiteten blir tillräckligt stor och överstiger någon kritisk punkt omega. Så när kvantdatorernas minnes- och beräkningskapaciteter överstiger omega1 och omega2 föds också deras själar, helt utan biologi. Frågan är, blir det också levande själar? För det finns väl själar?
*
*
Suss gott
***


Tack LO, längesen också för mig. Och han har skrivit mkt bra, minns väl också Barnens ö dit grabben, Reine, aldrig åker tex :-) , hälsningar/ Björn T
Den mänskliga hjärnan är extremt komplex, och tanken kan inte riktigt komma upp i den komplexitetsgraden. Vi kan alltså inte själva analysera vår egen hjärna, så vi vet inte riktigt och kommer aldrig att få veta - just på grund av det sakförhållandet.
AI kommer att kunna göra just de saker du nämner. Ändå är hela det komplexet beroende av att vi ställer upp med kringteknik och energi. Vi får väl hoppas att någon har vett att dra ur sladden, innan även den delen blir kapad (jmf. "År 2001, ett rymdäventyr").
Tack för det Peter. Känner mig inte särskilt oroad över AI. Tycker det är intressant detta med själen, för mig är det ett religiöst begrepp, men livsgnistan, driften att reproducera och mångfaldiga finns inte hos molekyler, aldrig så komplexa.
Jo - det är den springande punkten att grunna över.
Tack Stefan, för mig är den inte självklar alls, se mitt svar till Peter. Och visst, det finns fungerande kvant-"datorer" men det gäller några enstaka kvantpartiklar med mkt begränsade möjligheter, har för mig att systemen ännu så länge måste kylas ner nära den absoluta nollpunkten också så till fungerande kvantdatorer är det nog ganska långt....., hälsningar
Kommer till och med ihåg att jag lyssnade på den som ljudbok då jag var i köket och lagade mat.
Var Ernst-Hugo Järegård som läst in den.
Praktiskt att kunna läsa och syssla med något annat samtidigt.
Provrörsbarn var något mycket främmande för inte så länge sedan så vem vet kanske din tanke snart verklig.