TRÄDGÅRDSRENOVERING

***

Så är vi då igång med fortsättningen av trädgårdsrenoveringen. 

*

Helt plötsligt kändes min bil väldigt liten

*

På släpet fanns en liten behändig Bobcat, med större kapacitet än man kunde tro

*

Här under dom tidigare bukettaplarna var ett enda virrvarr av skräpbuskar

*

Ingemor kollar såklart också

*

Croppar bara på skoj eftersom det är vidvinkeln jag skrev om igår som sitter på

*

Nu börjar det likna något

*

En av skatorna i närheten har genast upptäckt att här är matbordet dukat

*

Men det finns en del att göra på andra sidan huset också

*

Jorden hamnar på släpet

*

Så hade skatan vänligheten att sätta sig i en av våra självsådda bukettaplar, det får bli sista för idag!

*

Eftersom jag är väldigt nöjd med insatserna hittills talar jag gärna om att firman som gör jobbet är

Toffes transport och anläggningar AB

***

ALLT BARA ÄR

***

Naturen är aldrig snål, allt finns i överflöd. Naturen är rik. Varje träd, varje bukettapel, bär oändligt många blommor, varje blomma ger mängder med pollen. Försiktighet är ett okänt begrepp i naturen, det mesta går ju förlorat. Fastän förlorat är ju fel, allt, oavsett det ger frukt eller inte, kommer ju åter  till kretsloppet fast en annan väg. Allt kommer till nytta, alla kommer till användning, vad finns då att vara rädd för? Och ingen jämförs med någon annan, ingen blomma vägs eller mäts, ingen är ond eller god. Allt bara är.

*

Bukettapelns knoppar är ljusröda, dom utslagna blommorna helt vita. Precis så här, när knopparna är på väg att slå ut är träden som vackrast. Vi har ju just fällt våra gamla bukettaplar, den här står ovanför badplatsen kanske 50 meter från huset. Vi har några mindre träd på gång i trädgården

*.

***

SILVERGÖKBI, ASPAR OCH LITE ANNAT I FINSPÅNG

***

Björkarna har varit utslagna länge, sen första veckan  april ungefär. Lindarna har också varit utslagna i några veckor. Ekarna slår ut nu, dom mindre har redan slagit ut medan dom största är på gång. Segast är asparna, dom är fortfarande kala. 

*

S:ta Maria med björk, lind och ek

*

Det är bara asparna som fortfarande står kala

När vi gick den vanliga vägen häromdagen passerade vi två två grabbar i full fart med att gallra utefter vägen. Vi vet ju att det är kyrkans mark och blev lite nyfikna. Det visade sig att man gallrade för att skapa bättre miljö för skogsbin som fanns i området  Dom tipsade om att det gick att hitta info på nätet. Efter att ha kollat i kväll vet jag nu att Naturvårdsverket satsar 11 mkr på att rädda några av Sveriges mest utrotningshotade vilda bin. Av dessa pengar har Länsstyrelsen i Östergötland fått en halv miljon och dom pengarna satsas i norra Östergötland, främst i Finspångs kommun. Länsstyrelsen arbetar sen flera år med silvergökbi och andra hotade vildbin här. Här (i Finspång alltså) finns huvuddelen av landets förekomster av silvergökbi , en starkt hotad art som även är rödlistad internationellt. Tänk vad man kan få lära sig, kul!

*

Gallringen avser att frilägga sand där bina kan anlägga bo.

*

*

På tillbakavägen anar vi i motljuset att några av de senfärdiga asparna  faktiskt börjar få en grön ton i topparna

*

Senare på eftermiddagen blir det en skogspromenad för mig i samma område. Skogsbilder ska helst tas i regnväder men här får ni hålla till godo med två skogsbilder i solsken 

*

*

Natti, nati!

***

TRÄDGÅRD

***

Ibland måste man ta beslut som inte bara är skoj. Jag ser att jag börjar få svårt att orka med trädgården som den sett ut, massor av buskar och träd. bla. Därför har vi anlitat hjälp både för att få synpunkter och få en genomgång. Tanken är att behålla den lite "frivuxna" känslan  men ändå göra den mer lättarbetad. Vi har precis börjat men är väldigt nöjda med Elin som vi valt därför att hon kan allt om buskar och träd, ser vad som kan räddas och vad som inte funkar. Första svåra beslutet var våra älskade bukettaplar som varit med sen huset byggdes 1961. Dom har vuxit sig jättestora, bildat valv inte bara in mot trädgården utan också  ut över trottoaren och om jag inte regelbundet klippt har det varit svårt att komma fram. När Elin dessutom konstaterade att dom inte var i så bra skick utan hade begynnande röta på flera ställen var beslutet givet. Så har vi precis fått träden nedsågade och borttransporterade. Det känns lite tomt just där, men tanken är att vi ska plantera lite enklare träd/ buskar. Sannolikt måste vi dock in med en mindre grävare först för att få bort rötterna - jag tror det var fem träd, ca 8-10 m höga och som stått där sen 1961, inga rötter man fixar med spade och spett. Ändå känns det skönt att ha börjat med åtgärder som vi länge sett framför oss, ska vi kunna bo kvar måste det bli mer lättskött. Alltså kände jag det var läge att ta några bilder. 

*

Pingstliljorna i slänten har funnits där sen vl flyttade in 1971, antagligen också sen huset byggdes 1961. Det röda i bakgrunden är blommande kvitten

*

Tulpanerna finns strödda lite överallt trots att dom regelbundet blir mat för hararna

*

Den stora rhododendronbusken, som står intill husväggen och som också funnits sen huset var nytt, har ännu inte börjat blomma. Däremot glädjer vi oss åt att dom sen ett par tre år nysatta buskarna nu kommer igen bra, dom var nära att torka bort sommaren 2018

*

Kvittenbuskarna är vildsådda av fåglarna men gillas också starkt

*

*

Det här är purpurapel som snart blommar, där har vi ett par buskar, den ena  fågelsådd

*

*

Jag var sent ute med kameran, träden är redan nersågade och det mesta redan lastat i kranbilen. En ganska lång sträcka utefter staketet som nu är kal

*

Den nu tomma sträckan fortsätter åt andra hållet

*

Svartvit variant av purpurapelgren

*

Och lite måste jag få leka med trädgården

*

***

HUMLORNA

***

Naturen är en ständig källa till skönhet och förvåning. I fjol vet jag att det fanns bloggar som uppmärksammade det minskade antalet insekter, inte minst humlor. I år tycker jag ser humlor överallt och hela tiden. Jag har naturligtvis inget vetenskapligt underlag, jag bara noterar att jag ser humlor mest hela tiden. Det gäller mina promenader hemma i Finspång, men det är likadant här uppe i Korsheden. Humlor och fjärilar finns mest hela tiden. Det gläder mig såklart. Helst hade jag hoppas kunna visa bilder på rördrommen men det är nog att hoppas för mycket. Jag hör den regelbunden på mina promenader, men ser den gör jag inte. 

*

Två dagar har jag haft ostörda här uppe, med strålande väder. I morgon bär det av hemåt igen. Det passar bra, har jag förstått väderleksrapporterna rätt ska den bli kallt, snöblandat regn häruppe och nära noll grader. Jag har alla fall hunnit med att klippa gräset och rensa bort överblommade växter runt huset, ormbunkar bland annat. Annars har jag tagit det ganska lugnt, mediterat och så där. Igår kväll hörde jag råbockarna skälla bakom huset och lite senare på kvällen hörde jag kattugglans karakteristiska läte. Mysigt, djuren finns därute. Ensam är man aldrig. Naturen finns där men pockar aldrig på uppmärksamhet, den finns för den som ser och hör. Det påminner mig om att jag är en del av det hela, det stora, men bara en liten del. Jag hör dit, vi hör dit, vi är en del av  existensen. Det känns bra. Natti, natti!

*

*

***