DOGMA OCH KAMERASNACK? - NEJ, WEBLOG ÄPPELPLOCKNING - MYCKET ROLIGARE

***

För mig är ju bloggen som ett klotterplank. Vi har alla olika syften med det vi skriver och visar, själv har jag också olika syften från gång till gång. Häromdagen, i går, slog jag upp ordet blog, var inte  säker på vad det egentligen betydde. Enkelt, förkortning av weblog (till skillnad mot serverlog), alltså en slags webdagbok helt enkelt.

*

Så klart bloggar jag för att dela. Dela bilder, dela tankar och funderingar, dela glädjeämnen och i någon mån sorger och besvikelser. Och jag berättar hur min värld ser ut, dvs hur den ser ut för mig. Och eftersom vi alla bär färgade glasögon hela tiden ser den helt olika ut för mig och för dig

*

En av finesserna med bloggen är ju att jag väljer det jag läser och tittar på, väljer det jag vill kommentera. Eftersom vi inte kan göra oss fria från våra färgade glasögon (uppfostran, historia, erfarenheter, yrke....) är det ju bra att vi kan välja, vi måste inte tycka om allt, läsa allt eller kommentera allt. Men det betyder ju inte att jag är bättre eller duktigare än dom jag inte riktigt uppskattar, bara annorlunda. Alltså finns ingen anledning att kritisera det jag inte gillar, varför skulle jag göra det? Däremot är det roligt att få kommentera det jag gillar, oavsett det gäller bilderna, texten eller tonen i bloggen (obs, det finns en tidsfaktor också, det finns många bloggar och det är bara ett gäng jag brukar kommentera)

*

Häromdagen skrev jag att jag inte gillar att välja, att sätta etiketter på saker och ting och  se mig som representant för ismer eller andra avgränsningar. Typiska exempel på sån´t är i min värld dogman, pictorialism, gatufoto,.......(Observera att jag har ingenting alls mot gatufoto, jag tycker det är roligt att prova det också. Men jag skulle aldrig beskriva mig med etiketten gatufotograf)

*

Så finns det sån´t jag inte förstår och därför nästan aldrig kommenterar men undrar över. Tex varför regelbundet i bloggarna klaga över bristen på fokus på bilden i stället för på teknik, kamera och optik men själv i stort sett inte behandla någonting utanför teknik, kameror och optik?

*

Här kommer nu något mycket lättsammare, en (för mig) typisk weblog. Bilderna är från hösten 2014 då jag var lite ivrig att testa min första spegellösa kamera (Sony A7S) så det blev rätt många bilder när ett par av barnbarnen var hemma och plockade äpplen och firade halloween. Och jag blir glad över att se bilderna igen, jag har varit låg ett par månader och har svårt med fotandet just nu.

*

Bilderna talar för sig själva tror jag. Och krattor är utmärkta plockredskap när man är liten och inte når upp, fast på slutet blev det nästan lite krattkrig så mormor I fick ingripa....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SOLSKENSDAGAR

***

Det är fina marsdagar nu den ena efter den andra, kallt på nätterna men flera plusgrader på dagarna. Isarna är perfekta lättgångna promenadområden, särskilt invid de södervända stränderna där dagsmejan fått snötäcket att sjunka ihop och nattkylan gjort det hårt.  Häromdagen hade vi fika med och satt en stund i solen. Inget slår kaffe och ostmacka utomhus.

*

I på Lillskiren

*

På eftermiddagen drog det in lite moln men idag lyser solen lika fint igen

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

Vi flyttade till Finspång 1965 där jag hade fått jobb på Svenska Metallverkens nya fina lab. Alldeles intill min arbetsplats låg det gamla badhuset. Alltså det gammelgamla badhuset, det som låg alldeles bredvid ån från - vad hette det, Mjöldammen? Badhuset revs första året eller om det var andra vi bodde i Finspång, alltså 1966 eller 1967 . Ett nytt badhus stod klart 1968 och i det har både ungarna och I och jag simmat mycket, mest barnen förstås som alla tre simtränade där. Nu är ju det också borta sen några år. I stället finns ett stort, nytt och modernt badhus med äventyrsbad och allt uppe vid Grosvad. I det här äldsta badhuset i Finspång har jag aldrig badat men jag kan lätt föreställa mig hur det var, jag badade i det gamla badhuset i Ludvika i slutet på 40-talet och det var ingen rolig upplevelse......

*

"Gammel"gamla badhuset, med en ursprungligen  vacker och välproportionerad utsida bredvid ån och under de stora lövträden

*

I det nya badhuset är det en fröjd att simma, därtill med flera sorters bastu, relaxavdelning och mycket mycket annat som café , gym och bowling med restaurang i samma byggnad. Såklart har det kostat många hundra miljoner, jag har glömt hur många. Och otroligt fint är det - inuti.

Det är inte något fel på den egentliga byggnadens exteriör heller, åtminstone om man bortser från rutschkanorna som går utanför själv byggnaden (också dom kan vara riktigt fina i rätt ljus och tätt vinkel även om jag inte precis kan säga att dom faller in i huvudbyggnadens striktare form- och färgspråk). Det jag ändå reagerar på är den totala exteriöra miljön. För mig ser det ganska rörigt ut. Kanske är jag otacksam, men här har kommunen lagt ner flera hundra miljoner och det ser ju inte vackert ut precis. Det slår mig att jag allt oftare reagerar på offentlig miljö, den ser ofta ovårdad och ovacker ut. Byggnaderna, parkerna eller vad det nu är ofta vackra i sig själva men störs av skräp, soptunnor, lutande stolpar, skyltar och mycket annat. Det är precis som att ingen bryr sig om helheten. Ändå är det den vi alla lever i hela tiden

*

***

I SNART TUSEN ÅR.......

***

.....har hon stått där, S;ta Maria ute vid Risinge. Så är också murarna tjocka och bogårdsmuren väl stagad. Många är människorna som här sökt sin tröst,  gråtit och skrattat och förbannat livets orättvisor. Kungar har kommit och gått, krig och pest likaså. Själv står hon där orörd och väntar på nästa tusen år.....

*

*

*

***

NÄSTAN ÖDE UPPE VID KVISMAREN

***

När vinden mojnade i går eftermiddag gjorde jag en tur upp till Kvismaren trots att jag nog förstod att det knappast fanns så mycket att se, fruset och snötäckt som allt är. Det stämde väl, tommare har jag knappast sett dom stora fälten däruppe, inte ens en seglande rovfågel kunde jag se. Ändå var det långtifrån misslyckat, i stället gick jag ut mot Sörön till på den gamla banvallen. Alldeles tyst med mycket rymd ovanför.

*

Halvägs ut till första tornet såg jag ändå en liten flock grågäss, åtta kunde jag räkna till. Dom var långt ut och trots 400:an och croppning lite för långt för att bli bra, särskilt som skuggorna började bli långa och bruset påtagligt - stativet hade jag inte tagit med på promenaden. Det som förvånade mig var att flera av gässen betade medan de låg på marken - trötta efter lång flygning kanske?

*

*

*

*

Den nedåtgående solen färgade landskapet och vassruggarna varmt gulröda 

*

*

Innan jag lämnade Öby kulle och trakten närmast hade solen gått ner och dom vanliga men så vackra pastellfärgerna färgade himlen mittemot solnedgången.

*

Jag hade just börjat åka hemåt när jag fick se några grupper med rådjur ute på den södra delen av fälten, dom fält som egentligen är åkrar. Här fanns nog totalt ca 30 rådjur intensivt betande. Just runt Örebro har det varit lite snö jämfört med både Finspång och Korsheden och snön täckte inte vad som vuxit på fälten, rådjuren lät sig väl smaka. På sista bilden (förstorad) är det lätt att se hur rådjuret i mitten har en stor saftig tugga i munnen 

*

*

*

*

***