GLADA DAGAR MITT I PANDEMIN

***

Som vi så gott vi förmått har följt FHM:s rekommendationer hela tiden hittills har vi också tyckt oss kunna lätta lite på begränsningarna nu när så har sagts. Under veckan som gått har vi träffat alla tre barnen, utan respektive och barnbarn, och ett  av barnen i taget. Alla har ju velat komma och träffas men vi tänker att barnbarnen nu är så stora att dom träffar mängder av kompisar hela tiden, sover över hos varandra och har kul så dom får vänta tills vi också fått andra sprutan.

*

Rent praktiskt är det lättare för barnen att komma och hälsa på under pandemin, dom jobbar alla väsentligen hemifrån. Dels är det bra för oss att dom inte träffat så mycket folk, dels kan dom lika gärna sitta i Finspång och jobba som på hemmaplan. Alla tre har alltså varit hemma, var och en två nätter, vilket ger oss två kvällar tillsammans och dom en hel obruten arbetsdag däremellan. Senast var Stefan hemma från tisdag kväll till torsdag eftermiddag.

*

Vi har ett ganska litet hus men visst går det att hitta ett arbetshörn

*

Här har vi just satt oss för middag som Stefan lagat. Han är minst lika duktig kock som tjejerna

*

Han har gjort en suverän fisksoppa. Basen är en laxsida, skaldjursfond plus en del smör,vispgrädde och vitt vin. Till det morötter, mycket palsternacka, svartkål och en hel del kryddor, chili tex. Till det bara pain riche med vitlökssmör i ugn och ett glas vitt förstås. Jag lovar, vi blev mätta och nöjda!

*

***

KULTURAMA - FIKET

***

Under tre terminer 2011/2012 gick jag tre kvällskurser i Fotografi på Kulturama. En gång i veckan, ibland två, åkte jag upp till Stockholm. Vi började 18 och skulle hålla på till 21, men ibland blev klockan närmare 23 innan jag kunde sätta mig i bilen och åka hem. Jag har berättat om det tidigare här och tycker fortfarande att dom tre terminerna är bland det roligaste jag gjort över huvudtaget, definitivt inom foto.

*

Det tar mig ett par timmar till Stockholm och jag brukade sikta på att vara där vid femtiden för att ha en timme att sitta i fiket i källarplanet, ta en kaffe och en köttbullsmacka. Det fiket var liksom centrum för alla ungdomar som tillbringade merparten av dagarna på skolan. Förutom kursverksamheten var (är?) Kulturama högstadium/gymnasium (?) för ungdomar med konstnärlig inriktning - sång, musik, teater, dans, foto..... Många gånger funderade jag hur livet varit om jag inte valt teknisk fysik och industrin. Dom här ungdomarna såg ut att ha mycket, mycket roligare än vad jag hade studieåren.......

*

Ofta fotade jag medan jag satt i fiket, det kändes väldigt ok i den miljön, här kommer tre bilder till. Bilderna både i den här och i dom två tidigare bloggarna är tagna vi samma tillfälle, den här gången hade man uppvisning på scen med sång och musik. Därav killen häromsistens som under skratt  fick läpparna målade av hjälpsamma tjejkompisar. Sista bilden är croppad typ 100 %

*

*

*

*

***

ÖGONBLICK

***

Alla foton är ju korta tidsurklipp. Tydligast framstår det med människor i bild, åtminstone är det så jag känner. Fotar vi med människor utanför familj och vänskapskrets i bild vet vi oftast ingenting mer än just vad vi ser. Däremot är det "lätt" att tolka bilderna, ingen säger ju ändå emot. Ibland kanske vi tolkar rätt, men jag skulle säga att alla tolkningar är starkt färgade av våra egna erfarenheter, vår egen livsresa.

*

Då och då har jag jobbat som helper i kurser som handlar om personlig utveckling. Såna kurser man går när något hänt - dödsfall, skilsmässa, sjukdom, övergrepp - eller är på väg att ske eller när man bara känner att man fastnat i livet. En sak har jag lärt mig - mitt eget första intryck av människor jag mött där har alltid varit fel. Färgat av mitt eget liv, färgat av mina egna erfarenheter har jag tolkat det första jag ser, jag har "dömt". När jag efter tre intensiva dagar eller tio lika intensiva kursveckor lämnat har jag haft en annan syn, både på dom jag mött och mig själv.

*

Ofta när jag tar bilder på okända människor blir det inte gatufoto (även om det är ute på gatan, på ett fik eller liknande) jag fastnar ofta för ansiktena. Inte för att jag tror att det skulle ge mer utan därför att det är ett fotosätt som verkar passa mig bättre. Här är en bild fotad med min gamla Sony A580 med APS-C sensor och ett Minolta 85/1,4, i praktiken alltså nästan en 135:a

*

*

***

TE DEUM

***

Uppsala domkyrka, interiör

*

*

**

VARDAGSGLÄDJE

***

Yngsta dottern Annika kommer numera hem ganska ofta, - varannan eller var tredje vecka ungefär - och hälsar på. Över en natt eller två. Väldigt uppskattat, I lyser upp, hon får någon att småprata med sådär om ditt och datt som jag inte är så bra på. Den här gången skulle hennes äldsta Vilma varit med, barnbarnen har vi inte sett på över ett år, men nu hade det dykt upp något roligare - hon fyllde 13 häromdagen så det är enkelt att förstå. Vi gör inget särskilt, vi promenerar, dricker kaffe och äter mat tillsammans och sitter och pratar förstås.Vardagsglädje och kvalitetstid är bra begrepp.   

*

Nånstans ute vid Risinge såklart

*

Annika hade med sig en jättegod sockerkaka med riktig kardemumma och kanel i mellanskiktet, mums!

*

I ska straxt smaka

*

Och som sagt, sen sitter vi där och pratar om ditten och datten. Kanske blir det ett glas vin innan vi kör igång med matlagningen.....

*

***