51:an

***

Två kvarter från oss, säg 300 meter bort, passerar 51:an. Det gjorde den när vi flyttade hit till Finspång 1965 också. Kanske inte första året men ganska snart fick vi klart för oss att den skulle flyttas. Man visste redan då vilken sträckning den skulle ha. Samma plan gäller fortfarande, nu ca 50 år senare. Det är väl sånt som kallas långtidsplanering? För något år sedan hörde jag en av de kommunansvariga  i ett föredrag och att nu skulle det dock göras. Dock finns inte minsta lilla tecken på att något är på gång, inte för oss vanliga i alla fall. Trafiken rullar på som vanligt. Nej förresten, inte som vanligt, trafiken är mångfaldigad sen vi flyttade hit och den tunga lastbilstrafiken är minst dubblad,kanske tredubblad, senaste 5-årsperioden.

*

Vi är inte särskilt störda, två lummiga villakvarter emellan, dessutom är hastigheten max 40 här, det är inte därför jag pekar på problemet.  Problemet är olycksfallsrisken, genomfartstrafiken dominerar helt den här delen av Finspång och passerar omedelbart intill en av Finspång största skolor. För något tiotal år sen blev två av våra dåvarande grannar, då i samma ålder vi är i nu, påkörda vid ett övergångsställe kanske 100 meter från där bilderna här är tagna idag. Dom överlevde men skadades och hon repade sig aldrig från händelsen. Jag kan inte begripa hur hur en högtrafikerad riksväg med stor andel  tung trafik 2021 kan få skära rakt genom västra delen av en tätort med ca 15 000 invånare på en led som byggts och dimensionerats före 1965. I centrum är leden flyttad sedan länge, likaså utfarten åt öst, men den västra delen av genomfarten är i princip orörd sen före 1965. Obegripligt. 

Idag 12:18:30

*

Idag 12:20:04

*

Idag 12:22:54

*

***

FÖRVANDLIGEN - KVARNSNÄS

***
Från rörligt till orörligt, från oordnat till ordnat, från flytande till fast. Vågorna i ån slår in över iskanten och bygger nya former i Kvarnsnäs. Alla bilderna med 400 mm. Tredje bilden är samma som andra men något mer croppad.

*

*

Inser att det inte är så lätt att förstå vad jag försöker visa - den vänstra figuren är en våg som slår in mot iskanten, som alltså är den högra figuren. Två droppar är på väg att slås av från vågtoppen, dom kommer hamna på den frusna isen och fryser allteftersom dom börjar rinna nerför ytan. Ytan blir på isen blir alldeles randig av dropparna som faller ner, börjar rinna och samtidigt fryser

*

*

***

ISBILDER KVARNSNÄS

***
Så blev det några isbilder också för mig innan kylan lämnar för den här gången. Kvarnsnäs är platsen, fortfarande Söderbärke och bara några kilometer från Korsheden. Jag höll mig konstant till 100-400. 

.*

*

*

*

*

*

*

***

BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***

WAITING FOR THE MIRACLE

***

*

Några av husen vid Nanolfsvägen, Finspång, häromkvällen

*

***