DET ÄR BILDERNA SOM BETYDER NÅGOT

***

Vi har det bra - just nu tre personer i hushållet och ganska gott om plats. Den frivilliga karantänen känns inte särskilt jobbig. Många har det svårt, helt ensamma i en tyst lägenhet, eller tvärtom, för många på en liten yta. Och såklart allra värst för dom som ligger svårt sjuka utan ett enda besök. Ändå saknar vi närheten till barn och barnbarn såklart. Alla behöver närhet.

*

Men jag är glad att jag har gott om bilder på sånt som är viktigt - familjen, vardagslivet. Vardagsfotandet har följt mig  länge, sen jag var tolv typ, jag är inne på åttonde fotodecenniet. Film eller digitalt, svartvitt eller färg, mobil, kompakt eller systemkamera spelar mindre roll, det är bilderna som betyder något i min värld. 

*

*

***

NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

***

Så är första genomläsningen klar, det lär bli fler. Spännande och lättläst men absolut inte lättförstådd. Trots att där bara finns några få formler eller matematiska uttryck, mest som exempel. Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik, uppvuxen i Klenshyttan i Ludvika, och funderar i boken kring världens/universums struktur liksom över människan själv. 

*

Jag hörde en intervju i radio med honom för några veckor sen där han berättade om boken och jag fascinerades av några av hans funderingar. Egentligen tror jag inte så mycket är nya ideér, däremot drar han ut konsekvenserna av olika sätt att tänka kring människan och världen och det är mkt som därigenom ställs på sin spets. Själen tex. Länge har jag redan tänkt att förmågan att tänka kring sig själv och det subjektiva jaget är något som är en följd av vår allt mer utvecklade intelligens, inte något unikt  och separat själsligt som tillkommit vid något speciellt tillfälle. Åtminstone inte om du inte är religiös. För övrigt är det få som tror att djuren i världen har en själ, ett subjektivt jag, oavsett religion eller inte. Och ändå är vi ju en produkt av en oavbruten följd av små, små utvecklingssteg. Var kommer då själen in? Funderingar som författaren ägnar mycken tid åt.

*

Men om vi släpper den dualistiska uppfattningen av människan får det konsekvenser när vi tex tittar på tänkbar utveckling av AI. Om vår känsla av ett själv, ett subjektivt jag, faktiskt är en följd av större hjärnkapacitet, vad hindrar uppkomsten av superdatorer med samma förmåga och samma känsla? Jag kan tänka mig att för troende inom olika religioner blir en sådan fundering snarast ett "bevis" för det gudomligas existens och den dualistiska uppfattningen av människan. Men då återstår frågan - när/var kommer själen in i Darwins beskrivning av utvecklingen? För djuren har väl ingen själ? Eller? Eller tror dagens troende inte alls på Darwin? Dom vetenskapliga bevisen för Darwins utvecklingsteori känns för mig överväldigande.

*

En annan mer personlig fundering är analogin med österländska traditioner/religioner. Det omtalade egot finns egentligen inte , det är tomt, det är bara en produkt av "mindet", dvs tänkandet. Vi är en integrerad del av helheten.  Det tror jag också kan ses som kärnan i meditation, att släppa egot och tankeverksamheten och överlämna sig till varandet.

*

*

***

SEX BILDER FRÅN EKÖN

***

Vi har några givna promenadfavoriter - småvägarna ute vid Risinge och S:t Maria, Ekön, Lunddalen och några till. Ekön passar bra när det inte blåser för mycket. Här några bilder från de senaste promenaderna

*

Gräsandsparet lyfter

*

Starflocken såg jag på håll

*

Gården längst upp i norr skymtar bakom skogen

*

Enda vägen på Ekön

*

Grästuvan

*

Storskrakeparet

*

***

BRUKSMILJÖN FINSPÅNG

***

Under 300 år var Finspång Sveriges största kanongjuteri och omfattningen av verksamheten har gjort att bruket kallats svenska industrins vagga. Då och då gör jag en promenad med kameran bland alla dom gamla fina byggnaderna, dom flesta fortfarande i bruk, om än inte för sitt ursprungliga syfte. Redan 1587 arrenderades bruket av holländaren Wellam De Wijk och det skulle dröja nästan 270 år innan bruket återigen blev svenskt. De Besche och De Geer är andra kända namn i Finspång och det var Louis De Geer dy som började bygga slottet 1668 och som nu ägs av Siemens. Dom gamla industribyggnaderna är sedan 1913 del av det som ursprungligen hette Finspongs Metallverk, sedermera uppsplittrat i en rad företag.

*

Kanske är det inte den vackraste tiden att fota bruksmiljön nu innan löven kommit men det gör inget, då finns det anledning att göra om det nå´n gång i maj - juni! Dom första tio bilderna tog jag på seneftermiddagen i förrgår med en lågt stående sol  från nordväst och med vidvinkel, dom sista fyra bilderna på förmiddagen i går med sol från söder och med 135:an

*

Värdshuset stod klart 1818 och har en brokig historia bakom sig. Förutom att det förstås varit värdshus har tingsrätten funnits där med arrestlokaler i källaren , rumsuthyrning och nu bas för Vallonbygden, snyggt och smakfullt restaurerat

*

Fortfarande Värdshuset

*

Ena slottsflygeln från Värdshussidan

*

Översiktsbild: Finspångsån med industrin till vänster och slottet till höger, utanför bild

*

Står på nästan samma ställe men vridit kameran åt höger

*

När jag kom till Finspång 1965 användes denna byggnad som  laboratorium av Metallverkens kvalitetsavdelning. Dess ursprungliga användning vet jag inte, den stod klar 1773, tydligt angivet på gaveln.

*

Årtal för denna vet jag inte, mekaniska verkstan huserade i övre våningsplanet  under 60- och 70-talen. Nedre var garage för tjänstebilarna, då när såna fanns

*

Slottet i eftermiddagsljus

*

Från slottsparken och orangeriet

*

Den gavel i vilken slottskapellet ligger, fortfarande i kvällssol

*

Gavelfasad, slottet

*

*

Varmvalsverket, Gränges reser sig över  de gamla byggnaderna, till vänster  del av gamla kopparverket, undre huset hör till slottes byggnader

*

Inifrån slottsgården, "gamla labbet" Metallverken och över det mekverkstan och uppe till höger nya forskningslabbet där jag började 1965, nu kontor för flera olika delverksamheter. En liten del av slottsmuren syns till höger om "gamla labbet"

*

***

GLAD PÅSK ALLA!

***

Tillsammans med vår påsktupp hälsar I och jag er alla en riktigt Glad Påsk! Flera är säkert mer ensamma än både som tänkt och som vanligt, det får vi finna oss i den här påsken. Vi hoppas ändå ni hittar glädjeämnen, så här års brukar det räcka med att lyssna på vårfåglarna, betrakta blå- och vitsipporna , se hur dom första löven knoppas för att åtminstone jag ska känna mig glad . I går såg jag dessutom min första sädesärla, det räcker också för att bli glad. Nu ska  I och jag straxt ut på vår förmiddagspromenad. Glad Påsk alltså!

*

*

*

***