DAGENS FINSPÅNGSBILD - BJÖRKARNA VID DOVERN

***

Dom flesta dagar jag är hemma på plats i Finspång lägger jag ut en bild i FB-gruppen Finspång i mitt hjärta Ofta ett landskap, en naturdetaljbild eller något från centrum Motiven växlar men alltid tagen nånstans i kommunen. Det är lätt att se vad man gillar och jag redigerar därför bilderna lite annorlunda än när jag lägger ut på FS-bloggen. Men ibland både väljer jag motiv och håller mig till en striktare efterbehandling som bättre passar FS och den får då ändå bli dagens Finspångsbild på FB-gruppen. En sån kommer här:

*

Björkar vid Dovern nära bron till Ekön

*

***

NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***

GATUFOTO - FÄRG EL SVV? EN BILD ELLER FLERA?

***

I går var jag inne i Norrköping med nya vidvinkeln och tog lite bilder i gatumiljö. Utan att ha läst på har jag förstått att riktigt gatufoto gärna ska bestå av enstaka kongeniala svartvita bilder som genom att spontant fånga personer i gatumiljö i speciella situationer eller sammanhang genast för tankarna hos bildbetraktaren till allmänmänskliga reflektioner. Själv bryr jag mig inte så mycket om definitionerna av olika fotografiska genres. Ändå kan det vara kul att få respons på frågorna i rubriken, jag har nog förresten ytterligare nån fråga.

*

Tex, funkar en bildberättelse i gatufotosammanhang? Eller ska det i princip bara vara en bild? Eller flera som inte har något direkt sammanhang? Jag frågar alltså mer på skoj och därför att dom bilder jag själv gillade från gårdagen är en typisk serie, ett litet bildreportage. Jag satt bredvid den stora parkeringen i centrum och tog lite bilder. Den här familjen dök upp och familjesammanhanget känns tydligt, mamma, pappa och tre barn. Varav den minsta inte ville ta på sig jackan, det ville ju pappan och jag förstår honom, pappan alltså, det var bara ett par grader. Den äldre sonen vankade lite runt omkring och försökte medvetet eller omedvetet se lite oberörd ut, som om han inte kände den trilskande lillgrabben. Eller så är det bara mina funderingar, han kanske bara gick i egna tankar.

*

I alla fall gjorde jag några av bilderna i svartvitt också, dom kommer efter färgbildsserien. Dom valde jag enbart pga bildkänslan, dom ska stå för sig själva och inte ses som inslag i en berättelse. Om det nu gör någon skillnad.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SIDENSVANSARNA

***

Så kom dom då, sidensvansarna. Såklart är det bukettaplarna dom slår sig ned i, där finns hur mycket mat som helst. Dagens besök var kort och jag upplevde dom som ovanligt lättskrämda och som dom liksom inte kunde bestämma sig för vilken trädgård och vilken bukettapel dom skulle slå sig ner i.  Några bilder blev det även om jag aldrig fick det att funka riktigt - bukettaplarna är så tätvuxna att jag bla har svårt för att få skärpa på fåglarna och inte bären. På dom första bilderna är det grannens tegelvägg som lyser röd i bakgrunden.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DEEP BLUE

***

Fortfarande kan jag känna ett nästan desperat behov av det där blåa ljuset från skymningen. Fortfarande, eftersom det alltid varit viktigt. För länge utan och jag börjar känna mig håglös och låg. Och när det väl finns där kan jag dricka det, inte bara med ögonen utan också med hjärtat. Eller själen, eller vad det nu är. 

*

Finspång idag

*

***