SMEDJEBACKEN - GAMLA MEKEN

***

Arbete/ Existens är temat för sommarens utställning på gamla meken i Smedjebacken. Det är alltid lika roligt att göra ett besök i valsverkets  gamla mekaniska verkstad som blivit utställningslokal och det här besöket är inget undantag.  Arbetet är en stor del av våra liv och oftast en stor del av vår identitet. Likaväl för arbetslösa, vars liv präglas av arbetslösheten. Utställningen ger många möjligheter att fundera kring frågan vad arbetet betyder eller betytt i våra liv. 

*

Själv kan jag enkelt konstatera att livet efter pensioneringen är helt annorlunda mot innan, livet utan arbetet som given identitet. Såklart. Numera får jag lita mkt mer på mig själv, mig själv som människa, jag har ingen tydlig roll att spela. Det händer att jag saknar den där tydliga identiteten, men oftare glädjer jag mig över att få utveckla andra sidor än dom yrkesrollen krävde. Friheten från tider och yttre krav har gett mig större frihet att tänka och vara mig själv, åtminstone är det så jag känner. Men hade jag inte haft något jobb innan hade pensionärslivet kanske känts annorlunda, vad vet jag?

*

Sent omsider kom vi iväg, veckan som kommer är sista veckan för denna utställning. Har ni inte sett den men är intresserade, hög tid alltså, den är värd ett besök!

Vackra solrosor utanför ingången

*

Detalj från ett av Petra Hultmans utställningsobjekt

*

Frida Klingbergs Bastu för arbetslösa från utsidan

*

Ett av Pernilla Norrmans arbeten i tunn lera - vackert!

*

Pernilla Norrman igen

*

Se den!

***

TOGETHERNESS

***

Annika mötte oss med cykelkärran nere vid passbåten när vi kom, lika glad som vi för att vi kunde ses därute på Äpplarö igen. Varje gång jag är därute upplever jag att ljuset är speciellt. Kanske går det inte att mäta, kanske är det bara mitt humör som ger mig känslan. Ändå är känslan av särskilt ljus så tydlig. Sånt kanske man inte kan, eller får, visa om man är seriös fotograf?  Jag menar, den här bilden är ju aningens manipulerad, jag har gett bilden lite varmare ton än vad det var, den visar alltså inte exakt hur det såg ut. Däremot visar den, precis som jag vill, ganska precis hur det kändes att gå där och känna mig glad och lycklig. Självklart får man. Däremot är det enkelt att konstatera att den här typen av bilder inte står särskilt högt i kurs på utställningar och fototräffar (däremot hos människor sådär i största allmänhet). Jag skriver nu inte för att jag känner mig missförstådd på något sätt, däremot skulle det vara intressant att höra åsikter och funderingar om varför det blivit så utpräglat. Är det mindre fint eller konstnärligt att vara lycklig och glad än att vara ledsen och nere? Eller är det så att alla ytliga leenden vi ser i annonser och på Instagram gjort att glädje och lycka devalverats och inte längre anses uttrycka något äkta mänskligt? Själv kan jag tycka att i en värld som alltmer karakteriseras av pengar, ytlighet, krig och katastrofer borde behovet av känslor som gemenskap och glädje vara större. Men glädje som känsla är kanske mindre konstnärlig än nedstämdhet och armod?   

*

*

***

JUST WALKING

***

Själv väljer jag färg när jag är på humör för det, och svartvitt när jag känner för det. Att det ena skulle vara bättre eller finare än det andra är skitsnack. Och det ena är inte konstnärligare än det andra heller. Båda finns, båda används. Precis som det finns målare,  och blyertstecknare. Det finns många sätt att försöka bygga på sin fotoimage men det enda sätt som påverkar min uppfattning om fotoskickligheten hos fotografer, proffs eller amatörer, är vad jag tycker om och känner för deras bilder. Och jag tror att fotosidans bloggar skulle vara lite roligare  om fler var mer direkt personliga om dom bilder som visas här i bloggarna. För det mesta är tyckanden, även om många vill gömma sig bakom mer generaliserade uttalanden. Ingenting är så subjektivt som konst

.*

*

Godnatt!

***

SOLLJUS OCH STJÄRNSTOFT

***

Vi har många lager

och vi är som isberg

Bara en liten del av oss

är synlig för andra

Också för oss själva

Merparten

finns under ytan

*

Vi vill ogärna se in 

i våra egna djup

rädda för vad vi kan hitta

Men tittar vi noga

kommer vi bara se

reflexer av 

 solljus och stjärnstoft

*

Vit näckros, Bartjärn, Korsheden

*

***

DOM HÄR VARMA DAGARNA.......

***

.....har det känts välsignat att kunna hoppa i Bartjärn. Från strax under 17 när vi började är det nu uppe i 24 C, i alla fall i  ytvattnet ca 2 dm under  ytan, där som min badtermometer känner av. Ett par tre gånger om dagen brukar det bli trots att inga barnbarn är här. Men i morgon kommer det bli betydligt svalare väder, sådär 17 C  kanske. Men vattnet ändrar sig inte lika fort........

*

*

***