NÄRA ÖGAT

***

En del nyheter får oförtjänt liten uppmärksamhet. I torsdags hade det kunnat gå riktigt illa för väldigt många. En asteroid med mellan 57 och 130 meter passerade då jorden på ca 73 000 km avstånd. Långt bort tycker ni kanske? Och inte så stor kanske ni också tänker, typ 100 meter? Jordens diameter är ca 13 000 km, så om jorden är tian i måltavlans mitt passerade asteroiden ungefär på  en fyra. Kanske siktet är bättre inställt nästa gång? Eftersom den kom i riktning från solen såg astronomerna den bara några dagar innan den passerade. Vad vi nu kunnat göra om vi sett den tidigare?

*

Efter bästa förmåga försöker jag lämna ingenjörstänket bakom mig, men då och då tar sifferintresset över. Vad hade hänt om den träffat mitt i prick? Säg att den var 100 meter i diameter (mln 57 och 130). Vanlig svensk granit brukar ha en densitet på omkring 5000 kg/m3. Den här klumpen borde väga typ 2,5 millioner ton. Så är det det där med hastigheten. 2019 OK, som den döpts till, rörde sig med hastigheten 24 km/sekund (86 000 km/h). Och eftersom hastigheten tas i kvadrat i rörelsenergin (1/2 mv2) blir det mkt, ungefär 4,5 x 10 exp 17 Joule. Är det mkt? Rätt mkt faktiskt, ungefär som 7 500 Hiroshima-bomber. Hade den träffat befolkade områden hade det tvivelsutan varit största katastrofen i mänsklighetens historia. Men nu var det ju bara en fyra på måltavlan.

*

Det är lätt att räkna fel på alla nollor, men en grov koll får jag genom att jämföra med asteroiden som exploderade över Rysslands tundra februari 2013. Den stenen uppskattades bara vara 17 m i diameter och explosionen beräknades motsvara 40 Hiroshimabomber, det borde alltså vara ungefär rätt. Och såna kommer i snitt bara ungefär en gång på 100 000 år. Tror man.

*

*

*

Lite flax behöver vi nog.......

***

GNESTAPLANKET - TACK BENGT!

***

Lika trevligt som vanligt var det, årets Gnestaplank. Lika "bra" också, bilderna alltså, även om det viktigaste och roligaste för mig som inte bor i stan är att träffa alla fotokompisar. Jag har lite dåligt samvete, jag hann aldrig tacka dig Bengt ordentligt, värmen och ryggen fick mig att ge upp en timme tidigare än tänkt.  Jag hoppas du läser, det är lätt att inse hur mkt jobb du lägger ner. Allt flyter från första stund, alla platser är utmärkta och lätta att hitta, allt är rengjort och snyggt. Och det viktigaste av allt, stämningen. Jag är säker på att du står för grunden i den också, på flera sätt. Självklart beklagar jag som alla andra att det var sista gången men har stor förståelse att allting har sin tid. Här några vanliga vimmelbilder från dagen.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

JAG GÖR SOM MAMMA GÖR

***

Skönt att ha nära till granen, därunder kan jag gömma mig. Innan jag går ut kollar jag runt lite.  Sen gör jag sällskap med mamma därute och jg gör som hon gör. Det funkar.

*

*

*

*

*

*

*

***

ANDRA SIDAN......

***

...., ja, andra sidan av Bartjärn. Lite mörkare med berg och granskog. Svårgådd skog med mkt sten och hål.

*

*

*

***

GETINGSOMMAR

***

Nere vid Bartjärn, alldeles nere vid badet, finns en björk med väldigt grov bark nertill, nästan som på en tall. Den är inklädd med hönsnät för att barken inte skall ramla av eller skadas av människor. Varje sommar i nu många år står den och savar och dra till sig getingar, både vanliga getingar och bålgetingar. Jag uppfattar att det  är mest bålgetingar vilket verkar rimligt eftersom dom visserligen också är rovdjur men älskar sav och växtsafter. I eftermiddag satt jag där en stund med långtelet med konvertern på. Dom flesta getingarna är inte helskarpa men en, flygande faktiskt, blev så skarp att jag extrapolerade ut den för att kunna förstora den lite extra.

*

Bålgetingar är för övrigt fridlysta, dom är nästan försvunna på kontinenten och minskar här också. Större än dom vanliga getingarna men mkt mindre aggressiva och attackerar sällan människor. Inget att vara rädd för!

* 

*

*

*

*

*

***