EARLY MORNING BIRD - FINSPÅNG 03:30

***

Länge har jag ju förstått att det är på morgonen man  som fotograf ska vara ute. Det är bara det att det inte stämmer med min rytm, inte alls. Kvällen är min tid, inte morgonen.  Så jag är aldrig därute när det är som allra vackrast, på morgonen. Trots att den har guld i mun och allt det där. Men det händer ju att jag vaknar till mitt i natten och tassar ut i köket för att ta ett glas vatten. Det gjorde jag i morse, och tittade ut genom köksfönstret. Och där fanns hon ju,  Aurora, morgonrodnadens gudinna. Och dimman över sjön därnere, Bönnern, låg kvar. Jag hämtade kameran, tassade ut till bilen där vidvinkeln låg och bytte till den.

*

Det är ju lätt att konstatera vad jag går vanligen går miste om. Till och med ett vanligt villakvarter blir poetiskt med evighetslängtan och rymdljus....

*

Hemmagatan 03:30 i morse

*

***

SNART KOMMER DOM.......

***

Balsalen står klar, beströdd som den är med  de vackraste blomstren som står att finna.  Tysta står åskådarna på sluttningen, regelbundna besökare  sedan oräkneliga sekler. Andäktiga men ändå förväntansfulla. I sina vita, tunna och halvgenomskinliga slöjor kommer dom så, ängsälvorna, dansande, böljande  och svävande över balsalens golv......

*

*

***

LJUSET

***

Knappt har vi gnuggat vintergruset ur ögonen innan sommaren når sitt max. Midsommar är tre veckor bort, mycket ljusare blir det inte, och ängarna är redan slagna en första gång. Inget sorgligt men aning vemodigt. Det påminner mig också om hur otroligt svårt det  är att vara  här och nu, vara fullständigt aware, hela tiden.  Vore jag det skulle det aldrig kännas som jag inte hunnit med, som att det gått lite för fort.  Jag vet av egen erfarenhet att det jag gjort med full medvetenhet ifrågasätter jag aldrig, ännu mindre ångrar. Det känns heller aldrig ofullständigt eller ofärdigt, det jag gjort med medvetenhet är alltid helt.

*

*

Bilderna är från fälten vid Dovern, tagna ungefär kl nio i går kväll

*

***

EFTER EN HET DAG - NORRA BARKEN

***

Sista dagen i Korsheden blev riktigt varm, nere hos mig stod termometern en stund på 29 C. Efter middag gjorde jag kvällsturen bort mot Ramnäs för att leta efter ugglor som jag redan berättat om, den här gången utan framgång. På väg hem passerade jag som vanligt kurvan med utsikt upp mot Norra Barken. Klockan var över nio på kvällen men fortfarande varmt, åska, regn och dimma hade jag passerat på lite avstånd. Kameran låg bredvid mig med tele och converter på, ett tiosekunders stopp med 280  mm gav den härbilden. Mkt dis i luften över sjön, temperaturen har ändå börjat gå ner.

*

*

***

KVÄLLSLJUS OCH TANKAR

***

Dom sista solstrålarna sveper över rapsen. En lätt regnskur har just passerat och molnen börjar skingras.  Luften är behaglig och fuktig av regnet, det är milt men inte varmt. På håll hör jag människor från ett hus i närheten, dom pratar och skrattar högt, säkert en mindre fest. Det känns bra att höra fastän jag njuter av kvällen också. Nästan  som när jag var liten och skulle sova och det kändes lite ensamt och mörkt. Det bästa jag visste var när mamma spelade på pianot i rummet därutanför, då kunde jag känna gemenskapen och tryggheten fastän jag låg ensam i mörkret och det blev lätt att somna. Nuförtiden finns inga såna rädslor att övervinna men jag har ibland svårt att stänga av tankarna,  tankarna i allmänhet men också på sånt som sakta kommer närmare dag för dag. Nej inte döden, den är jag inte rädd för, jag tänker på, ja ni vet  Så lätt det är att tala eller skriva om att vara här och nu, så svårt det är tillämpa när det som bäst behövs. 

*

*

Natti, natti!

***