FLYTTFÅGELTID

***

Ute på Linköpingsslätten i slutet av februari för några år sedan för att fota flockarna av gäss som var på väg mot Roxen. Några molnbankar steg upp i väster samtidigt som solen var på väg ned. Mest elegant hade ju varit om jag fått en V-formation på en bild som denna men det lyckades jag inte med.  Solnedgången i sig själv var sevärd ändå...

*

*

***

LINKÖPINGSSLÄTTEN

***

Då och då åker jag den gamla jobbvägen utefter norra Roxenstranden mot Linköping men istället för att svänga ner till Linköping fortsätter jag ut på Linköpingsslätten, också kallad östgötaslätten. Vidsträckt åkermark på lerjord bildad ur Yoldiahavet för ca 11 000 år sen. Dom stora östgötasjöarna Boren, Roxen och Glan är de sista resterna av Yoldiahavet och det efterföljande Littorinahavet. Idag hade jag hoppats se dom stora flockarna av gäss komma in från sydost med sikte på Roxen men jag var nog ett par veckor sen, jag har kollat bilder från tidigare år och ser att sista februariveckan nog varit bättre. Det blev ändå en fin utflykt. Bilden är tagen för några år sen men jag passerade just här också idag.

*

*

***

MARS

***

Det bleka, tunna men ändå starka marsljuset tycker jag är besvärligare än det mesta. Vi går mest mitt på dagen, kvälls ljus hade förstås varit bättre. Men är det tunt, blekt, hårt och så där får det väl vara det, det finns ingen grönska som kan suga upp ljuset. 8-10 minusgrader på nätterna och lika många plusgrader på dagarna gör det till klassiskt marsväder. Dom sista snöfläckarna tar tid på sig att försvinna pga av nattkylan, särskilt i sluttningar och skogsbrynen som vetter mot norr.

*

Fö är det svårt att släppa Ukraina, det dyker hela tiden upp i tankarna. Tsar Putin kan inte släppa sitt tankemönster om storryssland/ Sovjetunionen. Dom forna öststaterna i Europa söker sig mot EU och NATO av egen kraft men det gills inte. Dom sovjetiska/ ryska ambitionerna är dom samma - Finland 1939, Estland - Lettland - Litauen 1940, Ungern 1956, Tjetjenien 1994, Georgien 2008, Krim 2014, Ukraina 2022......?

*

*

*

*

*

*

***

SVARTVITT EL FÄRG? ANALOGT EL DIGITALT? DIA EL PAPPER?

***

En snabb tillbakablick säger mig att jag fotade analogt från 1952 till 2005, drygt 50 år. Digitalt sen 2005 blir 17 år, alltså 1/3 av den analoga tiden. Svartvitt gällde fram till mitten 70-talet, därefter dia till 1983 då det blev färgbilder på papper fram tills dess det blev digitalt, 2005 alltså. Ur betraktnings-mediesynpunkt kan jag summera så här - drygt 20 år svv pappersbilder, knappt 10 år färgdia, drygt 20 år färgpappersbilder och så nu senast knappt 20 år skärmbilder (för mig nästan bara färg). Dom svv negativen är ett nöje att plocka fram att skanna, titta på, göra nya bättre pappersbilder av för att ställa ut, ha på väggen eller lägga in i fotoböcker. Diabilderna är nästan värdelösa, tar aldrig fram dom för att titta på och har kanske gjort ett par skanningar av några. Pappersbilder i färg nästan lika illa, mkt svårare att skanna och få dom bra, dessutom har jag inte sparar alla negativ men barn och barnbarn tittar i pärmarna ibland. Dom digitala bilderna går jag med lätthet tillbaka till, gör ofta böcker av, delar på flera medier och får synpunkter och samtal som jag glädjer mig åt. Diabilderna hade jag gärna haft ogjorda och på svv film i stället, egentligen också pappersfärgbilderna. Vad tycker ni?

*

Finspångs fjärrvärmeverk från vägen straxt utanför Risinge kyrkogård

*

***

SÖDERTÄLJEBILDERNA

***

På utställningen i Södertälje, Bilden-gänget, är inget sagt om varken tema/motiv eller "formen" på bilderna, det är fritt för var och en att välja efter eget huvud. Svartvitt är ändå by far vanligast och motiven har oftast med människor att göra. Det är lite intressanta, Säterutställningen i juni, som inte heller har något uttalat tema eller teknik, har praktiskt bara naturbilder i färg. Inte särskilt konstigt, det speglar bara intresset hos det gäng som drar igång resp utställningar och variation förnöjer tillvaron. Nåväl, den här gången höll jag mig till färg ändå också i Södertälje. Det här var min ingress till dom fyra utställningsbilderna

"Tillvaron och naturen har för mig alltid något gåtfullt över sig. Oavsett  forskning och vetenskap är livet och tillvaron mysterier som ger vardagen innehåll och mening, rentav en känsla av äventyr."

Sista bilden avviker från dom övriga i färgskala men stämmer innehållsmässigt och fick vara med.

*

*

*

*

*

***