HELT PLÖTSLIGT BARA FANNS DEN DÄR

***

Ja, helt plötsligt bara fanns den där, bredvid mig. Det hade börjat skymma och jag var på väg hem från min promenad, kanske tyckte jag mörkret kom väl snabbt den här eftermiddagen, det var som något var i görningen men jag kunde inte säga vad. Ni vet den där känslan av något otäckt eller farligt som man bara anar i luften man andas och man vet inte riktigt....inbillning kanske. Trafiken i närheten hade liksom tystnat och vinden hade lagt sig så det blev alldeles stilla runt omkring. Och konstigt, här brukar det ju vara mycket människor som rör sig, gående eller på cykel, nu var det bara jag, inte en levande själ i sikte någonstans. Och då, helt plötsligt, fanns den där bredvid mig, bussen. Inte ett ljud hade jag hört, inget motorljud, inget vägljud, ingenting, bara en absolut tystnad och luften hade liksom tjocknat av det tilltagande mörkret. Ändå var det ljust nog för att se - det fanns inte en människa på bussen heller. Inte ett ansikte i raden av fönster, inte en silhuett någonstans. Och ännu värre, inte någon förare heller. Med ens begrep jag. Jag har ju så många gånger hört talas om den flygande holländaren, fullriggaren med trasiga segel som jagar runt på världshaven utan en levande själ ombord. Och här kommer den, den flygande finspångaren, inte som fartyg men som en buss utan förare och utan passagerare på väg - ja, jag undrar vart?

*

*

***

FULLT MEDVETET.....

***

....väljer jag en av alla mina familjebilder, lite som tröst faktiskt. Jag har varit på begravning i Västerås domkyrka idag. Det känns som dom kommer allt tätare nu, begravningarna. En fin kompis, min första chef och alltså den som gav mig min första anställning efter utbildningen. Dessutom har vi haft många år tillsammans i styrelsen för ett forskningsinstitut, det var dagar det.....På vägen hem tänker jag mycket på Rolf - första mörkerkörningen efter starroperationen så det var segt och gick långsamt - men också en del på turordningen förstås. Turordningen? Ja, ni vet den där turordningen som vi ju aldrig får veta något om i förväg, vem kommer härnäst?

*

Som vanligt vid begravningar lovar prästen evigt liv på andra sidan, bara vi tror. Och jag undrar, också som vanligt, varför Gud, om han nu finns, är så ego att han bara låter dom som tror på honom få del av det eviga livet? Det kan ju finnas en och annan som är reko fast hen inte tror? Eller? För mig är det livet självt som är heligt och så konstigt det låter, i livet ingår också döden. Och alldeles oavsett vi tror eller inte, alldeles oavsett vi är högutbildade och framgångsrika eller inte, eller om vi är en blomma bara. Förresten, finns det nå´n som lovar dom ett evigt liv, blommorna? Kanske är dom så nöjda med att få vara och blomstra när dom gör det att dom inte behöver några löften? Och jag känner att min tröst är att se det som är, det som jag fått.

Barn och barnbarn - redan 12 år sen

*

***

SCHAS I LUDVIKA - 1954

***

Det var liv och rörelse på stan när jag tog den här bilden. Jag står på trottoaren vid Storgatan med torget till vänster. Bilden är tagen 1954 eller 1955. Torget låg ju där Domus kom 1958, som nu är den äldre delen av Engelbrektgallerian. Rakt fram i den gamla träbyggnaden låg skomakarn, undrar om det inte låg en auktionskammare längre in till vänster. Byggnaderna till höger finns ju kvar. Den första, som är en röd tegelbyggnad hade ju Bergslagskonditoriet (BK) och i bortre hörnan Rahléns bokhandel. I mitten på byggnaden fanns en leksaksaffär som sålde Märklin. Där stod brorsan och jag många gånger och kikade på tågen som kilade omkring innanför skyltfönstret, särskilt efter att ha varit vid den tända granen på torget vid julskyltningen. Så kommer posthuset med många luckor som också innehöll ett bankkontor. Bortanför det ytterligare ett hus som står kvar med bla Druvans godisaffär liksom Järnbolaget. Till höger om mig fanns Olle Eriksson livs där jag jobbade som schas någon vecka 1954 för att få råd att köpa kameran den när bilden är tagen med, en Zeiss Ikon Nettar för 6x6 rullfilm, min första egna kamera. 125 kronor kostade den, men så hade den både olika bländarinställningar, tidsinställningar och avståndsinställningar, till skillnad från pappas lådkamera som jag tog mina första bilder med.

*

En levande stad - Ludvika med Storgatan och torget till vänster

*

Bättre förr? Nej, det var det nog inte totalt sett. Men trots att stan hade färre invånare var det ett mer levande centrum. Då var det ju just i centrum allt fanns.

*

Här kommer några bilder för Jan-Olov Brask att ev känna igen. Dom är tagna ute vid Stefansson sommarstuga.

***

SEASON

***

*

*

***

VAD KLARAR LR?

***

Som jag tror jag berättat om tidigare har jag problem med mitt LR. Under hela senaste året har det varit segt, nu är det extremsegt. Framförallt gäller det när jag kör mina A7RII-filer, dom är ju på drygt 40 MB styck trots komprimering. När bilderna är inladdade och jag ska köra bildhanteringen kan jag få vänta på varenda operation jag gör och ibland tar det många långa sekunder (typ 10-15 sek) bara för att ladda en bild, det händer tom att den inte klarar av att växla bild när jag gör det, föregående bild ligger kvar i kanske 20 s tills datorn släpper in den nya .

*

Jag kör nya LR Classic, har en pc med i7-processor och 32 GB RAM, en flashdisk på 250 GB varav 35 är ledigt där alla program och direktåtgärder ligger men lagrar bilderna på två interna standarddiskar på vardera 4 TB. Jag betvivlar att det är hårdvaran (datorn) som inte räcker till men funderar på synkningen över nätet som sker via Classic plus att jag har både Dropbox och iCloud installerat 

*

Det jag börjat fundera på på sistone är hur många bilder LR klarar av att smidigt hantera. Jag tar massor av bilder, rensar dåligt och har för närvarande ca 125 000 bilder i LR, alla i samma katalog. Skulle det bli bättre om jag öppnar en ny katalog och lägger nya bilder via den?

*

I kaféet på Hallsberg station för några veckor sen. Handhållet 1/13 s; bl 1,4;  ISO 200

*

***