VARJE GÅNG ........

***

....jag ser utsatta människor i bilderna på bloggen tänker jag - vem tjänar mest på det här? Bloggförfattaren eller människan/människorna på bilden? Låt inte mig avgöra, ni kan svara själva. Så följer ett antal kommentarer som förenas i föraktet för alla dom man själv inte identifierar sig med. Eländet är ju deras fel, dom djävlarna som man aldrig har sett i ögonen, dom man föraktar på avstånd, dom man aldrig talar ett ord med. Direktörerna och bankmännen och dom där.

*

Frågar ni mig hade vi haft många fler fattiga, många fler bostadslösa, många fler hungriga om man stoppat Wallenberg, Kamprad och dom där. Inget IKEA, inget Handelsbanken, inget ASEA/ ABB, AlfaLaval, Ericsson, inget StalLaval och ett antal till. Kapitalisterna, utsugarna. Tacka vet jag Ryssland, Polen, Bulgarien och Rumänien. Och numera också Kina och Nordkorea.

*

Nä, jag älskar varken USA eller något annat land mer än Sverige. Jag trivs i Sverige, jag kan inte se något annat land som lyckats bättre med balansen mellan omsorg om dom som har det svårt och samtidigt ge förutsättningar för ett aktivt näringsliv. Det är nämligen en balans, en ganska svår balans. Kanske hade vi ursprungliga svenskar haft det bättre om vi inte tagit emot så många asylsökande som vi gjort , vi hade kanske tjänat på att göra som Norge, Danmark och Finland. Men jag sover bättre när jag vet att vi tagit emot så många hjälpbehövande som vi kan rimligen kan. Alla kan vi inte ta emot, det finns storleksordningen 800 miljoner människor som svälter i världen, kanske lite fler nu efter/ under Coronan.

*

Nuförtiden är det mycket ord och symboler i ställer för analys och handling. Målsättningar är också bra, bra målsättningar ursäktar nästan vilka underlåtenheter som helst. På media låtsas man också må bra, en öl och en solskensbild är ju det alla vill se. Själv mår jag bitvis ganska dåligt trots att jag har det rätt bra, en del saker kan man inte ändra på oavsett vilket parti man röstar på. Och jag undrar rätt mycket hur man skulle kunna få stopp på krig och terror? Själv tror jag religionerna ligger bakom mycket, kanske det mesta. Utan krig, terror och religioner skulle merparten av dom asylsökande inte längre behöva fly sitt hemland. Dom flesta terrorgrupper skulle inte finnas, folk skulle kunna prata med varandra, odla där dom vill, kunna gifta sig med vem dom vill och få vara otrogna utan att stenas. Var och en skulle få stå för sitt eget liv och sina egna handlingar utan att bibeln, koranen eller toran skulle avgöra det åt oss.

*

Fö rekommenderar jag både RK och Läkare utan gränser. Och jag lyssnar gärna på den som vill/behöver berätta. Asylsökande, granne eller barnbarn. Tror jag.

*

Bilden tog jag vid Hälleskogsbrännan häromdagen

*

***

ISBILDER KVARNSNÄS

***
Så blev det några isbilder också för mig innan kylan lämnar för den här gången. Kvarnsnäs är platsen, fortfarande Söderbärke och bara några kilometer från Korsheden. Jag höll mig konstant till 100-400. 

.*

*

*

*

*

*

*

***

BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***

SNÖ OCH KRISTALLER

***

Tror nästan alla har glatt sig åt vintern i år. Den starka kylan under nätterna har också gjort att frostkristallerna blivit stora. Det glittrar alltså ovanligt mkt, både på snötäcket och på träd och gräs. Här kommer några försök att visa det. Alla bilderna utom de två sista är tagna med 400 x 1,4.

*

Svartvit bild av de stora kristallerna  på snötäcket

*

Croppat från annan bild. Man får titta noga för att se mönstren

*

Croppat 2 och titta fortfarande noga

*

Kristall som vuxit på en kvist. Inte bara croppat till max utan först extrapolerat

*

Samtidigt som de enskilda kristallerna är spröda kan också den kalla snön uppföra sig segt

*

Inte snö men vädersol. Också den orsakas av iskristaller

*

Vanlig vinterbild (ja, ja, Ekbacken i Risinge såklart!) med spår i snön

*

***

1956 - FEM BILDER

***

Det var rätt annorlunda då, det mesta. Här kommer fem bilder. Jag skulle lätt kunna skriva en liten novell till var och en av dom. Alla bilderna visar glimtar från ett annat liv och en annan värld. Dom är tagna med min andra egna kamera, min första småbildskamera. Robot IIa, ni vet redan, 24x24 mm med Xenar 37,5/2,8 optik. Den har jag tyvärr inte kvar. Jag var 14 när jag köpte den och hade inte riktigt känslan för småbildsnoggrannheten som krävdes. Trots det saknar jag kameran, jag tog många sorters bilder jag aldrig numera tar. Men jag skriver hellre om bilderna än kamerorna. Stor som en modern kompakt kunde den vara med jämt. Och jag kunde ju slösa med bilderna, en enda småbildsfilm gav 55 bilder! Annat än pappas lådkamera som gav åtta bilder på en rulle och min Nettar som gav 12.

*

Brorsan Dag i sin säng. Jag var 15 så han var 11. Som ni möjligen kan gissa samlade han på vimplar från alla ställen vi varit på. Han, jag och mamma delade rum. Det fanns två sovrum och en jungfrukammare. Ena sovrummet hade pappa eftersom det också var hans arbetsrum och jungfrukammaren hade storasyster Sigbrit. Om ni undrar är sängen inte en Dux.

*

Här är min fotoaffär, Stefans. Några år senare jobbade jag extra där på lov och så där. Någon Leica såg jag aldrig till. Däremot fanns så småningom en Hasselblad som jag vid något tillfälle fick låna. I dom diagonalställda facken låg förstås filmerna, 120, 220 och småbild. Bakom affären fanns också ett pyttelitet mörkrum med förstoringsapparat. Reporna på bilden är typiska för min Robot. Den hade ju inte standardkassetter utan en egen specialkassett. Jag köpte så småningom oftast film i 5-meterslängd och klippte upp den till lagom längd i mörkrummet. Men åter till kassetten, inte nog med att den ibland läckte ljus om jag inte tryckt ihop den ordentligt efter laddning så hamnade dammkorn eller liknande då och då på  filtremsorna som fanns i spalten där filmen gick ut

*

ASEA var stans största industri. Vid något tillfälle fick klassen göra ett studiebesök i några av verkstäderna och vi fick en ordentlig genomgång av förhållningsregler. Fotografering var förstås strängt förbjuden. Eftersom jag hade min lilla Robot som jag lätt kunde ha i jackfickan var det ju ungefär som att uppmana till fotografering. Jag vet att jag tänkte att det inte spelade så stor roll vad jag fotade bara jag fick några bilder därinne där det var förbjudet. Jag räknar med att det är preskriberat idag, det var  65 år sen.

*

På ledig tid höll jag förstås mycket till nere på stan och fotade det mesta. Hus, byggjobb, bilar, tjejer, ja, det mesta jag såg. Storgatan upp och ner, många gånger varje kväll. Det här är ingen jag kände men ett ansikte som jag kände igen från alla stadspromenader

.*

Den här har ni nyss sett men eftersom den är en kvällsbild nerifrån stan får den hänga på.

*

PS Den här kameran hade jag från sommaren 1955 till sommaren 1957. Till skillnad från de första filmerna har jag inte noterat datum på följebladen i negativalbumet. När jag skriver 1956 i rubriken kan det betyda från sommaren 1955 till sommaren 1957

***