SOMMARSLUT - TANKAR OCH FUNDERINGAR

***
Sen några dagar är jag  ensam häruppe i Korsheden, jag skjutsade I till Finspång i onsdags där hon är med äldsta dottern. Jag njuter intensivt av sensommaren. Byn tystnar, det är alltid tomt vid badplatsen. Jag har precis gjort morgonens simtur, det är jag glad för eftersom det nu mulnat. Så konstigt det är, varken vattentemperatur eller lufttemperatur ändrar sig för att solen går i moln, men det blir aningen tråkigare att bada - glittret i vattnet försvinner. Och vattenglittret i sjön är lika viktigt som simturen i sig. Ljusa sommarmoln däruppe och miljoner vattenglitterreflexer på vattnet, då försvinner alla sorger och bekymmer. Fast att bada när det regnar är också härligt, ofta känns det då varmare i vattnet än i luften.  Att över huvud taget bara vara i och fokusera på det som händer i naturen är för mig en lisa för själen och stillar den inre oron.

*

Jag njuter också  av ensamheten, att kunna rå över dagen i alla detaljer. Det gör jag inte till vardags. Verkligheten förändras  allt snabbare. Jag är full av beundran för I:s sätt att hantera det som egentligen inte går att hantera. Själv känner jag mig ofta - eller egentligen hela tiden - otillräcklig. Fortfarande kan jag, utan att tänka mig för, bli irriterad . 

*

Såklart påverkar det fotograferandet och bloggandet. Varken fokus eller inre lugn är detsamma, dessvärre har det nog märkts i några av mina kommentarer också, sorry för det. Samtidigt är just fotograferandet och bloggandet ett sätt att för en stund kunna samla tankarna på något annat, det gör mig gott. Åtminstone inbillar jag mig det, det kan förstås också ses som ett sätt att fly från verkligheten.

*

En som inte flyr från verkligheten är däremot Björn Natthiko Lindeblad, ni vet han som varit buddhistmunk i 17 år, och en av de få sommarpratare vi lyssnat till i år . För oss blev det närmaste en meditation att lyssna till honom. Totalt befriad från den självupptagenhet som annars många sommarpratare ger exempel på, därtill en ödmjukhet som gör starkt intryck. Har ni inte lyssnat på honom,gör det!

*

Bartjärn, Korsheden

*

***

LOKSTALLET SMEDJEBACKEN

***

För oss är det ju lite svårt att föreställa sig Sverige utan ett rikstäckande nät av asfalterade vägar, trafikerat av en flotta av lastbilar, där såväl 30-tons-laster som 30 gramslaster levereras dagen därpå. Så var det inte för 150 år sen, då gällde det att utnyttja naturliga transportleder så långt det gick. Sjövägen kunde man med hjälp av grävda kanaler (Strömsholms Kanal) och slussar ta sig från Östersjön och Stockholm ända upp till Smedjebacken, men där var det stopp.  1859 färdigställdes därför en järnväg mellan Smedjebacken och Ludvika och därigenom fick alla gruvor och hyttor i Ludvikatrakten möjlighet att transportera sina produkter till Stockholm på ett mycket snabbare sätt än tidigare. Som ni ser av sista bilden byggdes lokstallet i Smedjebacken 1874 och sträckan trafikerades av två lok, Ludvika och Smedjebacken. Lokstallet renoverades förtjänstfullt  1986 och är idag ett mycket vackert hus, där också den vackra slaggstenen som varit det ursprungliga materialet fint kommer fram. 

*

*

*

*

*

***

STORLOM, MÅNGA STORLOMMAR

***

Aldrig hade jag trott att jag skulle få se så många lommar tillsamman. Jag har sett av Facebook-kommentarer att det förekommer. I går kväll fick jag se med egna ögon. Som vanligt gjorde I och jag en tur uppefter västra stranden på norra Barken och på samma sträcka som tidigare låg dom. Där har jag sett 10-15 som max, idag låg en grupp på 30 lommar. Långtelet var med men inte konvertern. 

*

Här kommer ett litet gäng bilder. Jätteroligt att förstå att dom ofta finns här, samtidigt som det på ett sätt blir tråkiga bilder. Dom ligger alltså alldeles utanför västra stranden och därför i skugga av skogen på den sidan. Ljuset blir tråkigt när inte solljuset är med. Så småningom drog dom sig lite längre ut mot sjön och fick den sista gnuttan solljus, då blir det mer liv i bilderna. Ändå visar jag gärna bilderna, jag tror det är ovanligt att se så många tillsammans. Alla har jag inte på någon bild här men närmare  25 av dom kom nog med på en bild. Undrar om dom ligger kvar där under natten, kanske skulle jag göra en morgontur för en gång skull?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DU LASSE, LASSE LITEN.....

***

....världen är så stor

*

Precis i solnedgången kom dom simmande, måsungen med sin mamma, där ute vid Kyrkudden i Söderbärke. Med lite viljeansträngning tog den sig upp på en av stenarna i vattenbrynet. Där stod den länge, utan att ens kliva upp så underlaget blev lite jämnare. Måsmamman låg kvar i vattnet några meter ut och höll vakt. Förundrat tittade den på världen, den stora.

* 

*

***

DAGS FÖR PLAN B KANSKE?

***
Det här ekipaget har nu stått ett antal år utefter gamla Smedjebacksvägen, mellan Vibberbo och Torrbo. Trist att se tycker jag. 

*

*

***