VÄLKOMMET BESÖK

***

Det är nog närmare 4 år sen jag beställde fiber i Korsheden. Då var det IP-Only som var ute med förfrågningar och planerade för fiberdragningen. Dom tyckte dock inte dom fick tillräckligt med beställningar och backade ur. Straxt innan dom backade ur försökte dom få mig att förlänga avtalet - det var tvåårigt och om fiber inte installerats inom två år upphörde avtalet att gälla automatiskt. När IP-Only ringde mig visste jag inte att kommunen redan börjat planera för att ta över ansvaret för Korsheden men jag tackade såklart nej till att förlänga avtalet. Tur var väl det, jag har förstått att IP-Only gärna förlänger avtal trots att dom vet att dom inte kommer fullfölja och så passar dom på att kräva ersättning för brutet avtal om man i stället nappar på annat erbjudande. Nu har fiberkopplingsdosan monterats inomhus och grävningen på tomten är klar och fiber dragen där. Dock återstår grävning och fibernedläggning dom ca 100 m som nerfarten till tomten är. Någon gång i höst räknar dom med att Korsheden ska vara uppkopplat. Det ser jag fram mot, nu tar bilduppladdningen till tex FS en evig tid......Egentligen borde jag skaffa en ny dator också, min Mac är mer än lovligt trög numera. Egentligen vill jag inte det, den borde funka, bara typ 5 år och med i7-processor och 16 GB internminne men hur få fart på den vet inte jag. Vi får se. Kanske ni har något bra tips? Jag misstänker mitt LR skulle kunna ställas in annorlunda på något sätt, inte vet jag...

*

*

*

*

*

***

MEST PÅ MAKAI

***

I helgen har vi haft besök från Göteborg, sonen Stefan med äldsta barnet, tillika vårt äldsta barnbarn, Hilda 17. Och så Makai förstås, tollaren 2 år. Jätteroligt, vi har inte setts på länge av olika skäl. Och kameran var inte alls i fokus, det blev mest lite bilder på Makai vid Bartjärn. Så länge det finns andra än vi vid badplatsen är han kopplad med ett långt rep om ni undrar. Han och husse hade just gjort en löpvända så set satt bra med vattenlek.

*

*

*

*

*

*

*

Försenade julklappar fick både I och jag. Det går att läsa vem som fick denna om ni förstorar :-)

*

Hilda 17

*

I går kväll i strålande sol åt vi kräftor i all enkelhet

*

***

ÄNTLIGEN!

***

Det har sina sidor att bli gammal. Inte bara att kroppen åldras och humöret åker dalbana, beslutsamheten är inte densamma heller. Redan i våras insåg jag att ett par nya gympaskor var av nöden, dom gamla var helt nerslitna, uttänjda och slut helt enkelt. Ändå har jag gått minst 4 månader till i dom. Men idag gjorde jag slag i saken och åkte in till Ludvika.  Någon sportaffär finns inte längre i Ludvika men skoaffärer finns det, ett par stycken.  Nått måste det ju finnas tänkte jag, om inte riktiga gympadojor kanske en sommarlätt promenadsko. Men jag kom ut med ett par snygga gympadojor, kanonsköna. När jag i förbigående nämnde dom nya gympadojorna för sonen i telefon i kväll frågade han vad jag köpt så jag fick hämta kartongen och kolla vad dom hette. Saucony. Jaså dom sa han, såna har jag haft ett tag, dom är supersköna och ett av dom populära märkena idag.  Skönt tänkte jag, jag kanske i alla fall är kapabel att köpa skor fortfarande....

*

*

*

***

MJÖLKPALLEN. OCH SÅ MJÖLKAFFÄREN I LUDVIKA

***

Numera står den här i Korsheden hemma hos oss. Men en äkta mjölkpall är det. Den har varit I:s mormors. Hon kom från skogarna uppe i Oviksfjällen och blev mejerska. I kommer inte ihåg när hon var född men mina far- och morföräldrar var från 1870-talet och eftersom I:s föräldrar var tio år yngre kan vi gissa på 1880-talet. Ingemor kommer ihåg pallen från 40-talet när hennes mormor Engla mjölkade korna hemma i Hanåker. Jag vet inte om det är typiskt, men den här mjölkpallen har fem ben, det framgår också av bilden. Sitsen är rejält tjock och verkar hålla bra ihop trots att där finns en djup spricka i den. Exakt hur gammal den är vet jag inte men jag gissar att den är äldre än I:s mormor, såna här föremål följde med länge.Det skulle inte förvåna mig om den är från mitten av 1800-talet.  Som en mjölkpall det är är sitthöjden ganska låg, passar alltså utmärkt för alla barn och nu barnbarn. Dom viktigaste sakerna och kläderna gjordes nog med avsikt att hålla flera generationer förr i tiden, så är det inte längre. Förr i tiden var arbetskraften billig och alla ting dyra, nu är det precis tvärtom

*

Mycket annat har ju förändrat sig, inte minst när dt gäller mejeriproduktion och mjölkhantering. Från att varje gård tog hand om sin egen mjölk och gjorde det smör oh den grädde och den ost man själv behövde blev det väl i slutet av 1800-taletoch runt sekelskiftet vanligare med små lokala bymejerier som var i drift en bra bit in på 1900-talet. En vanlig svensk medelstor stad kunde ha ett antal mejerier. Så småningom blev det bara ett mejeri varje stad och till sist nuläget med några enstaka i landet. Jag kommer väl ihåg Ludvika mejeri och ännu bättre kommer jag ihåg mjölkbutiken vi handlade i. Mjölk kunde inte köpas i vanliga mataffärer eller specerihandlare. Ofta föll det på min lott att gå och köpa mjölk i mjölkbutiken på Engelbrektsgatan, snett mitt emot gamla Folkets Hus. Vi hade en mjölkflaska i aluminium som väl kanske rymde tre liter full. Det var inte så långt från Carlavägen 31, ändå tycket jag det var lite otäckt, jag kommer ihåg att jag tyckte höra hur det suckade från lindarna där på Carlavägen. Jag var inte så tuff. Då heller.

*

*

***

DAGENS FÖDELSEDAGSBARN........

***

....är Ingemor 77, här nyss hemkommen från morgondoppet i Bartjärn. Det är äldsta dottern Katarina och jag som  är här och firar henne. Paketet visar sig innehålla en ny baddräkt som både passade och uppskattades mycket. Tårtan är en sån som vi alla i familjen älskar, enklast möjliga på sockerkaka, grädde och säsongens bär, hallon och blåbär idag. Den här gången räckte dom inte till dekorationer på tårtan, dom ligger som ett tjockt lager i tårtan tillsammans med banansmet. Blommorna ser lite nersjunkna ut men är utsorterade från ett större fång och nerklippta för att ta sig bättre. Dagen har börjar bra!

*

*

***