Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

MJÖLKPALLEN. OCH SÅ MJÖLKAFFÄREN I LUDVIKA

***

Numera står den här i Korsheden hemma hos oss. Men en äkta mjölkpall är det. Den har varit I:s mormors. Hon kom från skogarna uppe i Oviksfjällen och blev mejerska. I kommer inte ihåg när hon var född men mina far- och morföräldrar var från 1870-talet och eftersom I:s föräldrar var tio år yngre kan vi gissa på 1880-talet. Ingemor kommer ihåg pallen från 40-talet när hennes mormor Engla mjölkade korna hemma i Hanåker. Jag vet inte om det är typiskt, men den här mjölkpallen har fem ben, det framgår också av bilden. Sitsen är rejält tjock och verkar hålla bra ihop trots att där finns en djup spricka i den. Exakt hur gammal den är vet jag inte men jag gissar att den är äldre än I:s mormor, såna här föremål följde med länge.Det skulle inte förvåna mig om den är från mitten av 1800-talet.  Som en mjölkpall det är är sitthöjden ganska låg, passar alltså utmärkt för alla barn och nu barnbarn. Dom viktigaste sakerna och kläderna gjordes nog med avsikt att hålla flera generationer förr i tiden, så är det inte längre. Förr i tiden var arbetskraften billig och alla ting dyra, nu är det precis tvärtom

*

Mycket annat har ju förändrat sig, inte minst när dt gäller mejeriproduktion och mjölkhantering. Från att varje gård tog hand om sin egen mjölk och gjorde det smör oh den grädde och den ost man själv behövde blev det väl i slutet av 1800-taletoch runt sekelskiftet vanligare med små lokala bymejerier som var i drift en bra bit in på 1900-talet. En vanlig svensk medelstor stad kunde ha ett antal mejerier. Så småningom blev det bara ett mejeri varje stad och till sist nuläget med några enstaka i landet. Jag kommer väl ihåg Ludvika mejeri och ännu bättre kommer jag ihåg mjölkbutiken vi handlade i. Mjölk kunde inte köpas i vanliga mataffärer eller specerihandlare. Ofta föll det på min lott att gå och köpa mjölk i mjölkbutiken på Engelbrektsgatan, snett mitt emot gamla Folkets Hus. Vi hade en mjölkflaska i aluminium som väl kanske rymde tre liter full. Det var inte så långt från Carlavägen 31, ändå tycket jag det var lite otäckt, jag kommer ihåg att jag tyckte höra hur det suckade från lindarna där på Carlavägen. Jag var inte så tuff. Då heller.

*

*

***

Inlagt 2020-08-03 11:34 | Läst 597 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Hej Björn.
Det var en väldigt trevlig och härlig historia - välskrivet som vanligt med dig.
Jag har aldrig sett en "malkeskammel" med 5 ben, men den måste vara mycket mer stabil än de jag har sett med bara tre ben.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Khalad 2020-08-04 10:46
Hej Erik, tack! Fördelen med fem ben kan faktiskt diskuteras. Om golvet är plant blir den nog stabilare, men golv i lagårdar och så är sällan helt plana. Och med fem ben är det faktiskt svårare att få den stå jämnt än med fyra ben! Många hälsningar/ Björn
Måns H 2020-08-04 10:52
Det finns / fanns enbenta mjölkningspallar. Har bara sett såna på foto (Eisenstaedt) då fastspända baktill på dom som mjölkade. Fembent funkar säkert bäst utomhus eller på annat mjukt underlag. Fin pall i vilket fall!
Erik Madsen 2020-08-04 11:08
Måns.
Det enbenta som du skriver om, fans også i DK.
Mvh. Erik.
Fembent precis som en nutida kontorstol! Fem ben minskar vältrisken.

1992 disputerade Lena Sommestad (s) med avhandlingen "Från mejerska till mejerist : en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess". Forskning med feministiska förtecken och som lyfte fram hur mekanisering och allt större enheter påverkade detta yrke.
Svar från Khalad 2020-08-04 10:50
Hej Måns, det är sant att vältrisken minskar med fem ben, men bara om underlaget är plant.På ojämnt underlag är det svårare att få alla ben i plan, den vill gärna vicka. På ojämnt underlag har tre ben fördelen att pallen, stativet eller vad det nu är aldrig vickat. Redan med fyra ben är det svårare, alla har vi väl råkat ut för stolar eller fikabord eller liknande som vickar lite.Det sker ännu lättare med fem ben....Men omsagt, står den bara plant kan man lugnt kliva upp på pallen, den vickar inte omkull :-)
Trevlig och underhållande text och märkligt nog finns det kvar en pall hos mig som åtminstone är 60+ år gammal. Vet inte varför den pallen tillverkades men den är iallafall hemmasnickrad av några plankstumpar och ett grepphål i mitten, den är rektangulär.Undertill ser man att jag som liten sork har kladdat med kritor ialla regnbågens färger. Dessutom är den aldrig reparerad. Funkar nu som sittpall vid i och urtagning ur tvättmaskinen.
Din pall är oerhört vacker med en fin patina..
Mvh/Gunte..
Svar från Khalad 2020-08-04 10:54
Tack Gunte, såna här små låga pallar har jag mer och mer användning för, jag har svårare och svårare för att stå, ryggen ger sig tillkänna nästan direkt. Och trevligt är dom det finns lite historia kring det jag sitter på :-)
Fint dokumenterat. Jag minns mjölkaffären i Skövde, stora kanistrar på golvet, svartvitt kakel på väggar och golv, tjocka tanter med röda armar som inte riktigt fick plats i ärmarna på de vita rockarna. Handlade i rena och medtagna flaskor i ståltrådskorgar för två, tre eller sex flaskor. Då handlade det verkligen också om "mått" grädde, konformade mått med spetsen neråt och långt handtag som doppades ner i mjölken - "två mått grädde tack, men ta inte för djupt..." Aluminiumlock på flaskorna i olika färger som tanterna satte på efter ifyllning beroende på mjölkkvalitet; skummjölk, helmjölk, grädde etc.
Tungt att bära hem.
//GöranR
Svar från Khalad 2020-08-04 10:57
Tack Göran, roligt att du också minns mjölkaffärerna!. Glasflaskorna kom efter de lösa aluminiumkärlen och var väl mer hygieniska kanska. Samtidigt blev det högre tara att bära på. Ha det gott!