GULD, SILVER OCH PLATINA - VISST VAR DET MINERAL DOM LETADE EFTER.......

***

Telefonsamtal med SGU och koll på Bergstatens hemsida löste frågan om vad dom letar efter. Lite av varje faktiskt: kobolt, guld, silver, koppar, nickel, rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina ingår alla i ansökan. Området kallas Saxe 2 (vår tomt heter Saxe 2:11) och företaget som gör prospekteringarna är Rolling Road Exploration Sweden AB.

*

Inte undra på att jag tyckt det varit tungt att gräva på tomten - densiteten hos guld är 19,3 hos platina 21,5 och hos iridium och osmium 22,6! I jämförelse med dom här metallerna är bly lätt, densiteten hos bly är bara 11,3..... Undrar vilken metall det finns mest av på tomten?

*

Fast det vet jag ju redan - aluminium! I jordskorpan är aluminium vårt tredje vanligaste grundämne (efter syre och kisel) och den i särklass vanligaste metallen, ca 7-8 % av jordskorpan utgörs i snitt av aluminium. Och det ska nog till mycket tro för att behöva vara rädd för gruvbrytning på tomten.........Fast det är klart, en liten gruva just på min tomt, med bara guld och platina och kanske lite osmium skulle jag väl kunna ge tillstånd till........

*

*

Har gjort en print screen av vilket område Saxe 2 gäller men vet inte hur jag får in bilden i bloggen, klistra den i mail går bra. Om nån ger mig ett tips kompletterar jag med den bilden senare.

*

Titta, det funkade, med Paint var det enkelt, tack Peter!

*

***

HALARE ÄN TÄNKT

***

Egentligen var jag på väg hem till Finspång från Korsheden i torsdags. Jag hade nog inte kommit mer är en kilometer från Korsheden då jag fick syn på tallarna i dimman, kanske kommer ni ihåg bilden jag visade här för ett par dagar sen. Jag kände på mig att det skulle bli en hyfsad bild så jag fick blodad tand och tänkte att jag har ingen brådska, jag hinner svänga ner Saxenäsvägen och till Spången, där är nog också fint i dimman. Saxenäsvägen är liten och smal, och där hade ju inte snön från måndagskvällen smält, även om det varit tö och regnväder några dagar. Alltså fick jag ta det riktigt lugnt, jag krypkörde vidare, runt 20 km/h ungefär. Och det gick en kilometer kanske, så i en svag sväng och svagt utför typ upphörde styrningen fungera, bilen gled sakta i riktningen den nyss haft men det gjorde ju inte vägen......

*

Att komma upp på vägen själv var inte tänkbart, vägkanten är mkt brantare än bilden ger intryck av. Så det blev att hitta bärgare och få hjälp upp, minst en och en halv timme tog det innan jag var uppe, ändå snabbt och smidigt tycker jag. Och visst hade jag vinterdäck såklart, alldeles nya nästan, men odubbade.  Såna jag kört på i mer i tjugo år, i full vetskap att dom i praktiken är (nästan) lika bra som dubbade - utom på glansis. Det sista har jag också vetat fast här hjälpte inte ens krypkörning. Och jag lovar, vägbanan var ren glansis som dessutom var alldeles våt. 

*

Det hela var mkt odramatiskt, det gick lugnt och stilla men för mig helt opåverkbart. Det enda tråkiga var att den la sig mot en stubbe där på sidan. Försäkrad är jag, men verkstadsbesök blir det förstås....

Men sen gick hemresan som en dans utan problem. 

*

Önskar er en bra vecka!

**

EN FOTOPÅSE

***

Lite av döstädning är det ju, nu när jag på lågfart börjat kolla i lådor och kartonger. Jag som trott att jag var hyfsat rationell och inte alltför sentimental ser att jag som vanligt får omvärdera mig själv. Det får jag fö numera göra mest hela tiden. I alla fall hittade jag en sån där film- och bildpåse som fotoaffärerna hade på 50-talet med negativ jag inte riktigt kände igen, trots att det var 6x6-negativ.

*

Men först själva påsen. Jag minns dom precis, påsarna från Stefans där jag framkallade i början av 50-talet innan jag gjorde det själv och där jag fö själv jobbade extra då och då. Ser att den här har jag fått av mamma, gissningsvis när hon började döstäda - säkert hade hon delat upp i olika högar typ sparas/slängas/Sigbrit/Björn/ Dag, det sista är ju vi barnen.

*

*

Så baksidan som förbryllar mig lite. September 1958, på den tiden brukade jag framkalla själv. På stämpelmärkningen ser jag årtalet -56, men sept, gissar att man helt enkelt läst fel när man ställde in stämpeln, 56 och 58 ser rätt lika ut. Priset för att framkalla en 120-film är ju humant, 1,50

*

*

Ännu mer förbryllad blir jag när jag kollar negativen. Det är totalt 16 stycken, två negativpåsar med 8 st 6x6-negativ i varje. 16 negativ måste ju komma från minst två filmer. Men inga bilder jag vet mig tagit. Och pappa har aldrig haft någon 6x6-kamera och mamma har aldrig fotat. Kanske är det ändå jag som fotat men aldrig gjort kopior, normalt kommer jag alltid ihåg bilder jag tagit när jag får se dom.  Det får vara oklart, får vara som det är...

*

Så var det bilderna då. I dom första två ser jag några av mina föräldrars bekantskapskrets, den första verkar vara efter en konsert i en kyrka, den andra vet jag inte.  

Efter kyrkokonsert kanske?

*

Tror en arbetskollega till pappa

*

Helt plötsligt dyker en mkt avslappnad bild på pappa upp, mer avslappnad än jag vet mig ha sett honom överhuvud taget, med sin älskade Rio i munnen. Undrar vem som tagit den? Den skulle jag gärna stå för, den är helt ok men inget jag minns alls.....

*

Här ser jag hur Kungsholm, ett av Svenska Amerika-linjen två stora passagerarfartyg (det andra hette väl Gripsholm) dras in till kaj i Göteborg

*

Och här har man spelat Ringaren i Notre Dame, med folk utanför. Men vänta, vem står där bak, är det inte.......

*

Jomenvisst är det prins Wilhelm, huvudet längre än alla andra runt omkring. Och det verkar vara utanför Stora Teatern i Göteborg han står, det är alltså där man spelat Ringaren i Notre Dame. Men ingen klarhet i vem som tagit bilderna, definitivt inte jag och knappast pappa heller, vet aldrig han var intresserad av kungligheter.

*

Mysteriet förblir olöst, min behållning är bilden på pappa, och tycker det är lite skoj att se Kungsholm, ett av Sverige två Oceanfartyg från den tiden. Och bilderna från Stora Teatern är ju lite nutidshistoria.......

Trevlig fortsättning på helgen!

***

DECEMBERDIMMA

***

Alldeles tyst och inte inte en vindpust, stillhet

*

Korshedsskogen i går 

*

***

BRUKET

***

Ända sedan mitten av 1800-talet har valsverket i Smedjebacken, ursprungligen Smedjebackens Walsverk, varit centralt för ortens utveckling. Bruksorter finns det gott om i Bergslagen, och i varje bruksort har det funnits ett bruk, dom flesta på något sätt knutna till järn, stål och gruvverksamhet. Många förändringar har skett under åren, inte minst under stålindustrins kris under 70-talet. Numera Ovako. Smedjebackens kommun har idag knappt 11 000 inånare, 1970 en bit över 13 000. Centralorten har nu drygt 5 000 invånare och näst största tätort är Söderbärke med knappt 1 000. Och mitt älskade Korsheden ligger alltså i Smedjebackens kommun, typ 15 km från centrum. Häromdagen, när jag inte hade lust att laga käk själv, slog jag på stort och åt ute = Sibyllaköket i Smedjebacken, två grillade med mos och lite Bostongurka, riktigt gott. Hoppas Bengt H läser detta, jag har varit sugen på en god korv ända sen han hade en gatufotobild på det! Bilderna tog jag på tillbakavägen. Själv tycker jag den andra är bäst, men den första tror jag passar bättre som puffbild. Markndsföring ni vet.

*

*

*

***