SPIKEN

***

Kanske kommer ni ihåg Vilma som fick gipsa armen för fyra veckor sen? Hon fick ta emot sig lite för häftigt i studsmattan hemma i Täby. Nu har det gått fyra veckor och i morse fick hon ta bort gipset och ta bort spiken dom spikat benet med för att vara säkra på att allt höll sig i rätt läge. Ena underarmsbenet hade en fraktur med separation alldeles uppe vid armbågen. Hon har varit jätteduktig, nästan inga sura miner alls. Och så här långt är allt som det ska. Jag skriver så här långt för det gäller nu att både såret efter spikurtagningen läker som det ska  och att hon tar det lite lugnt tills benet uppnått full styrka. Nästan direkt efter sjukhusbesöket i morse styrde dom kosan hit till Korsheden - Vilma, lillasyster Lovisa och mamma Annika. Pappa jobbar den här veckan.

*

Inga sura miner här inte (fast morfar missade skärpan lite)

*

Fortfarande ett rejält sår under

*

Och spiken - betydligt kraftigare än jag föreställt mig

*

***

STJÄRNSTOFT OCH TIDVATTEN

***

Så har molnen snabbt jagat över himlen i kväll medan vinden drivit på, kallfronten är på väg förstås. Liksom vinden rister i träden runt omkring känner jag hur tryggheten inom mig vilar på osäker grund och dom omkullfallna träden på hjärtats stig både är mörka och spretiga. Och torkan, den torka som har ödsligheten och tvivlet och till sist tomheten i sällskap, visar sig oväntat igen. Som alltid är motvikterna ljuset och rymden som inte behöver några förklaringar utan rymmer alla vilsna själar frågelöst liksom hela resan från början till slut, från alpha till omega. Men inga frågesvar finns därute, dom enda svar av betydelse på min väg finns i mitt eget hjärta, läsbara bara för mig och bara i tystnad och uppmärksamhet. Stjärnstoft och tidvatten styr min väg mot ljuset och hem till det fjärran okända, dit därifrån jag kom.    

*

*

***

SOMMARKVÄLLSBAGATELL

***

Gräsen och prästkragarna på hemmaängen här i Korsheden böjer sig i vinden och ljuset reflekteras i strån och i kronblad. Högt över oss passerar Japan Airlines 777:a från London på väg mot Tokyo, Narita kantänka. Längesen jag landade där nu, första gången var väl under 70-talet nån gång. Jag minns att då fick jag över 40 yen för en krona, nu tror jag det är elva ungefär. Kronan har en tendens att stadigt försämras mot de flesta utvecklade länder. Men det är roligare att titta på prästkragarna och sommarmolnen.

*

*

***

SÅ SKÖNT DET VORE....

***

.... om jag kunde fundera lite mer över min Sony och och vilka objektiv som är skarpast. Kanske skulle jag bli en erkänd fotograf om bara jag kunde släppa mina pictorialistiska bilder från min värld - därute på landet, långt från stan. Jag borde ju begripa att eftersom nästan alla människor numera bor i stan är ju landskap och blommor, solnedgångar och kossor helt helt enkelt ute, färg också förresten, det mesta i stan är ju grått, så svartvitt är ju tidens lösen. Asfaltgrått och betonggrått. Dessutom fotade ju HCB i svartvitt, vem är jag som tror att färg är nå´t att ha. Det är bara det att i Korsheden är det färg överallt, jag kan inte se det svartvita nånstans, hur mkt jag tittar. Alltså gör jag  som jag gjort i lite mer än 65 år, jag fotar det som finns runt om mig. Ibland är det kossor, ibland, tranor, och ibland barnbarn. Dom är förresten i färg dom också, med blå ögon och röda kinder, det gillar jag. Men om jag kunde ägna mig lite mer åt kameran och objektiven slapp jag ju tänka på livet hela tiden, och döden också för den delen. Särskilt döden vore ju skönt att slippa tänka på, det gör jag ganska ofta faktiskt. Å andra sidan behöver jag ju inte tänka på döden, när jag är död finns jag ju inte. Det gjorde jag ju inte alla eoner före 1940 heller, alltså innan jag föddes, jag kan inte komma ihåg att jag missade nå´t eller saknade att jag inte fanns då heller. Här är jag på väg till, eller om det är från, tandläkaren, så här passar det det med svartvitt. 

*

*

***

GLAD MIDSOMMAR!

***

Med ett potpurri bilder från dagens midsommarfirande i Korsheden önskar jag er alla en riktigt fin fortsättning på midsommarhelgen. Här var det klassiskt midsommarfirande på allmänningen alldeles ovanför badplatsen, solen lyste från blå himmel och alldeles perfekt temperatur, någon enstaka grad över 20.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***