NÄSTAN ÖDE UPPE VID KVISMAREN

***

När vinden mojnade i går eftermiddag gjorde jag en tur upp till Kvismaren trots att jag nog förstod att det knappast fanns så mycket att se, fruset och snötäckt som allt är. Det stämde väl, tommare har jag knappast sett dom stora fälten däruppe, inte ens en seglande rovfågel kunde jag se. Ändå var det långtifrån misslyckat, i stället gick jag ut mot Sörön till på den gamla banvallen. Alldeles tyst med mycket rymd ovanför.

*

Halvägs ut till första tornet såg jag ändå en liten flock grågäss, åtta kunde jag räkna till. Dom var långt ut och trots 400:an och croppning lite för långt för att bli bra, särskilt som skuggorna började bli långa och bruset påtagligt - stativet hade jag inte tagit med på promenaden. Det som förvånade mig var att flera av gässen betade medan de låg på marken - trötta efter lång flygning kanske?

*

*

*

*

Den nedåtgående solen färgade landskapet och vassruggarna varmt gulröda 

*

*

Innan jag lämnade Öby kulle och trakten närmast hade solen gått ner och dom vanliga men så vackra pastellfärgerna färgade himlen mittemot solnedgången.

*

Jag hade just börjat åka hemåt när jag fick se några grupper med rådjur ute på den södra delen av fälten, dom fält som egentligen är åkrar. Här fanns nog totalt ca 30 rådjur intensivt betande. Just runt Örebro har det varit lite snö jämfört med både Finspång och Korsheden och snön täckte inte vad som vuxit på fälten, rådjuren lät sig väl smaka. På sista bilden (förstorad) är det lätt att se hur rådjuret i mitten har en stor saftig tugga i munnen 

*

*

*

*

***

BÅDE OCH

***

Så långt det går försöker jag låta bli att välja, att ordna in mig i fack. Inte heller tycker jag lika ena dagen och nästa. Verkligheten är ju hela tiden både och, inte antingen eller. Dag och natt, ljus och mörker, kärlek och hat, glädje och sorg. Vår och höst, sommar och vinter, fult och snyggt, yin och yan. Vänster och höger, intellektuell och råbuse, ingenjör eller konstnär, gatufotograf eller landskapsfotograf, jpg-are eller RAW-fotograf, svartvitt eller färg. Allt finns ju där, i större eller mindre proportioner, ena dagen eller andra. Alla kategoriseringar, alla etiketter, är begränsande. Varför ska jag begränsa mig själv? Även utan etiketter kan jag ta 99 % landskapsbilder eller 99 % fågelbilder. Om jag vill, har lust. Bara för att fota något annat i morgon. Såklart kan jag ta landskapsbilder även om jag kallar mig gatufotograf. Men då går jag utanför mitt område eller mitt fack och det påverkar bilden av mig själv, bilden av vad jag kan eller inte kan. Men det handlar egentligen inte om foto, det gäller allting.

*

Frågan är, blir man/ jag då trolös, opålitlig? Kanske det, på sätt och vis

It doesn't interest me

if the story you are telling me

is true

I want to know if you can

disappoint another

to be true to yourself

If  you can bear

the accusation of betrayal

and not betray your own soul

If you can be faithless

and therefor trustworthy

(The Invitation, Oriah Mountain Dreamer)

Natur eller teknik? Natur eller människoverk? Stad eller land? Liv eller död?

*

***

SÅ OMÄRKLIGT.....

***

....det sker, växandet, mognandet. Det finns inga mätvärden eller hållpunkter som markerar det som sker, inga generella markörer, jag kan inte peka på något särskilt alls. Ändå är det plötsligt så uppenbart . En annan gestalt träder fram. En annan blick, en annan känsla, andra frågor och andra samtal. Och något annat tonar bort, får lämna plats. Så fortsätter det, hela livet. Mitt eget åldrande är för mig lika omärkligt i sina förändringsögonblick, ändå märker jag gång på gång hur något försvunnit och något annat kommit i stället. Men under alla nya lager skymtar jag honom fortfarande, pojken som är jag. 

*

Elias

*

***

KLASSHIPPAN - LUDVIKA 1954

***

Jo, jag vet, ni har sett dom. Men nu är det här jag är med både tankar och planering så det blir inget fotande idag.

*

Världen då, eller riktigare, min värld då i lilla Ludvika, var så totalt annorlunda mot idag - liten, enkel, omodern, ostajlad och omedveten. Så lite det behövdes för att något skulle kännas märkvärdigt - en klasshippa tex. Och ganska uppenbart är det både ostajlat och omedvetet. Inga stroboskop eller rökmaskiner och ingen dunkande discomusik - en enkel skivspelare med liten högtalare till och ett antal EP-skivor, Glenn Miller, Benny Goodman och Louis Armstrong tex. Take the A-train, Moonlight serenade. Majjen var med så att inget otillbörligt hände, typ sprit eller cigaretter. Nå´t värre kunde man väl knappt föreställa sig ....

*

Kanske är det här första klasshippan, året är i alla fall 1954 eller möjligen 1955 och vi går i andra klass i realskolan. Och dansen  - mjaa. Men det var så här vi lärde oss. Och jag var väl mer intresserad av foto än av flickor. Än så länge.

*

Majvor och Erik

*

Cri och Ulla, Anna-Greta, Majvor och Erik, majjen, Jan och Lilian, ? och Gunnar

*

***

THE LIGHT

***

The light came through the window

Straight from the sun above

And so inside my little room

There plunged the rays of love

*

In streams of light I clearly saw

The dust you seldom see,

Out of which the nameless makes

A name for one like me

Leonard Cohen 2001

*

Förstoras!

*

***