VINTERVATTEN

***

Ett tunt tunt snötäcke finns i Korsheden. Det som är uppenbart är det höga vattenståndet i alla sjöar. Bilden är som så ofta nerifrån spången, träbron över vattnet mellan Saxesjöns våtmark och Barken. Det som vanligtvis är gräsbevuxna sankmarker är nu helt vattentäckta ytor.

*

Min fotoaktivitet är ganska låg för närvarande, jag mår inte helt ok. På väg från julfirandet med dottern och familjen i Stockholm till Korsheden på juldagen fick jag avbryta i Västerås då jag inte vågade fortsätta köra. Efter sex timmar på akuten visade sig alla värden vara normala, men köra vidare var inte aktuellt, dottern tog tåget till Västerås och körde oss hit.  

*

Bilden är från i går och gjord till svv i Silver Efex. Jag gillar det lite grafiska intryck det tunna snötäcket ger tillsammans med lika tunn våtis.

* 

*

***

DOPP I GRYTAN MM - JULEN 1955, CARLAVÄGEN LUDVIKA

***

Från den gamla lägenheten där på Carlavägen 31, huset står fortfarande kvar. Gran med levande ljus förstås. Högt i tak med ovanfönster och innanfönster med klistrade pappersremsor över springorna för att det inte skulle dra för kallt. Då var ju granen aldrig tänd hela dagarna som nu för tiden, den tände vi upp nån timme då och då när vi drack julkaffe och efter maten, en gran med brinnande ljus fick i princip aldrig lämnas ensam. Det ser lite enkelt ut men som jag kommer ihåg det var det lika festligt då. Minst.

*

Granen togs in och kläddes på julaftons morgon, pappa hade köpt den på torget några dagar innan. Så småningom blev det jullunch med sill, kalvsylta och skinka och två sorters korv, bla mammas egen värmlandskorv. Jullunchen avslutades med dopp i grytan, vörtlimpa som doppades i spadet, jag tror från något hon gjort tidigare, kalvsyltan kanske? Sen paus nån timme med versskrivning och lackdoft (det mesta var gjort kvällen innan som var uppesittarkväll), så blev det kaffe med alla julkakorna, typ 7 sorter. Efter kaffet julklappsutdelning med pappa som tomte.  När den var överstökad - högen med paket var inte så stor som nu för tiden och allt skräp undanplockat blev det så småningom dags för middan - risgrynsgröt och därefter lutfisk. Lutfisken hade mamma själv lutat några dar, och sen sköljt i typ tre bad och lika många dygn. Vi hade min morfar boende hos oss några år och det jag kommer ihåg bäst är att han alltid fick läsa julevangeliet efter gröten och lutfisken på julaftonen, då var klockan framåt tio på kvällen. Det hände sig vid den tiden att kejsar Augustus....... Sen var det hög tid att komma i säng, vi skulle upp före fem för att hinna till julottan i Ulrika Eleonora.

*

Från mellanvåningen Carlavägen 31 Ludvika, fotat med min Zeiss Ikon Nettar 1955, plus minus ett år

*

Jo, jag vet, jag har både visat bilden och skrivit om det förut men kände för att göra det igen. I och jag åker i morgon till Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn!

***

DAGENS FINSPÅNGSBILD - GÅRDAGENS DIMMIGA BÖNNERN

***

*

*

***

EN MILJON TON - DRYGT

***

I går eftermiddag passerade jag Skärblacka, och väderförhållandena gjorde röken från skorstenarna extra påtaglig. Som flera gånger tidigare stannade jag till och tog några bilder men den här gången med fokus på rökutsläppen. I kväll googlade jag fram Naturvårdsverkets uppgifter om utsläpp per anläggning 2018. Skärblacka hör till de anläggningar som släpper ut mer än en miljon ton CO₂ årligen, 1 025 739 000 kg 2018 närmare bestämt. Mycket mer än jag trott. Och dom är ju inte ensamma precis, det finns flera större massa-/pappersbruk som släpper ut ännu mer. Men i gott sällskap kan jag ju inte säga, snarare tvärtom. För att inte tala om SSAB och Cementa. Och det här är, till skillnad från flyget tex, stationära punktkällor.  Dags för industri.2 snart?

*

*

***

EN FOTOPÅSE

***

Lite av döstädning är det ju, nu när jag på lågfart börjat kolla i lådor och kartonger. Jag som trott att jag var hyfsat rationell och inte alltför sentimental ser att jag som vanligt får omvärdera mig själv. Det får jag fö numera göra mest hela tiden. I alla fall hittade jag en sån där film- och bildpåse som fotoaffärerna hade på 50-talet med negativ jag inte riktigt kände igen, trots att det var 6x6-negativ.

*

Men först själva påsen. Jag minns dom precis, påsarna från Stefans där jag framkallade i början av 50-talet innan jag gjorde det själv och där jag fö själv jobbade extra då och då. Ser att den här har jag fått av mamma, gissningsvis när hon började döstäda - säkert hade hon delat upp i olika högar typ sparas/slängas/Sigbrit/Björn/ Dag, det sista är ju vi barnen.

*

*

Så baksidan som förbryllar mig lite. September 1958, på den tiden brukade jag framkalla själv. På stämpelmärkningen ser jag årtalet -56, men sept, gissar att man helt enkelt läst fel när man ställde in stämpeln, 56 och 58 ser rätt lika ut. Priset för att framkalla en 120-film är ju humant, 1,50

*

*

Ännu mer förbryllad blir jag när jag kollar negativen. Det är totalt 16 stycken, två negativpåsar med 8 st 6x6-negativ i varje. 16 negativ måste ju komma från minst två filmer. Men inga bilder jag vet mig tagit. Och pappa har aldrig haft någon 6x6-kamera och mamma har aldrig fotat. Kanske är det ändå jag som fotat men aldrig gjort kopior, normalt kommer jag alltid ihåg bilder jag tagit när jag får se dom.  Det får vara oklart, får vara som det är...

*

Så var det bilderna då. I dom första två ser jag några av mina föräldrars bekantskapskrets, den första verkar vara efter en konsert i en kyrka, den andra vet jag inte.  

Efter kyrkokonsert kanske?

*

Tror en arbetskollega till pappa

*

Helt plötsligt dyker en mkt avslappnad bild på pappa upp, mer avslappnad än jag vet mig ha sett honom överhuvud taget, med sin älskade Rio i munnen. Undrar vem som tagit den? Den skulle jag gärna stå för, den är helt ok men inget jag minns alls.....

*

Här ser jag hur Kungsholm, ett av Svenska Amerika-linjen två stora passagerarfartyg (det andra hette väl Gripsholm) dras in till kaj i Göteborg

*

Och här har man spelat Ringaren i Notre Dame, med folk utanför. Men vänta, vem står där bak, är det inte.......

*

Jomenvisst är det prins Wilhelm, huvudet längre än alla andra runt omkring. Och det verkar vara utanför Stora Teatern i Göteborg han står, det är alltså där man spelat Ringaren i Notre Dame. Men ingen klarhet i vem som tagit bilderna, definitivt inte jag och knappast pappa heller, vet aldrig han var intresserad av kungligheter.

*

Mysteriet förblir olöst, min behållning är bilden på pappa, och tycker det är lite skoj att se Kungsholm, ett av Sverige två Oceanfartyg från den tiden. Och bilderna från Stora Teatern är ju lite nutidshistoria.......

Trevlig fortsättning på helgen!

***