NOTERAT UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Häromdagen, noga räknat i förrgår, kollade jag färgläget i naturen på min promenad utefter Saxevägen. Jag har haft känslan ett tag att gult dominerar, åtminstone som blomfärg. Och visst finns det mycket gult just nu, men långt från bara. 

*

Renfana syns överallt utefter vägkanterna

*

Gullris, kanske höstgullris, är också vanligt, särskilt vid kanten till våtmarken innanför spången

*

Humlorna älskat just gullriset

*

Någon av alla fibblor. Eller fettistel kanske

*

Fälten är förstås fortfarande vackert gröna. Med vita inslag förstås. Och var tar all den här plasten vägen så småningom?

*

Tistlarnas lila färger gillar jag

*

Och detaljerna är också värda att ses, samma bild croppad

*

Rönnarna har gott om bär  som nu börjar få riktig färg. Vargavinter kanske?

*

En del buskar har fått mer färg än andra

*

Ut mot våtmarken blandas det gröna och det gula

*

Eftersom den var från samma promenad får den hänga med en gång till

*

På hemväg får den här kombinationen mig att stanna till med kameran

*

***

AUGUSTI

***

Kvällarna mörknar allt tidigare och också vattnen blir mörkare - det är augusti. Dom flesta av sommargästerna i Korsheden har återvänt till städer och jobb, det är märkbart tystare och vi är allt oftare ensamma vid badet i Bartjärn. När jag handlade i ICA-affären inne i Söderbärke i eftermiddags var det ingen trängsel - under högsommarveckorna var affären alltid full, precis som parkeringsplatserna utanför. På altanen svärmade flygmyrorna i eftermiddags, också ett sensommartecken, liksom att mjölken är i det närmaste överblommad.

*

Visst kan jag känna vemodet glimta till ibland, vemod att sommaren redan går mot sitt slut. Samtidigt känns det skönt, fullbordan finns nånstans där framme.  Och nu när promenader är möjliga, i varje fall vissa dagar, kan jag fortfarande vandra utefter Saxevägen. Och fortfarande står jag gärna nere vid träbron, Spången, och tittar ömsom ut mot Barken, ömsom in mot våtmarken. Rördrommen hör jag inte längre, kanske har den dragit vidare, möjligen är den bara tyst, men jag är glad över att både ha hört den och sett den. Ibland tittar jag rakt ner i vattnet, det finns motiv också där......

Förstora! 

Från träbron mellan Saxenäsvägen och Nohrstedtsvägen

*

***

KVÄLLSLANDSKAP

***

 Det finns gott om vackra vyer här i södra Dalarna. Bilden är tagen häromkvällen utefter vägen mellan Smedjebacken och Borlänge, en väg jag åkt många gånger. Sjön heter Myrgäsen, vad nu namnet gäsen har för ursprung. Myr är ju lättare att förstå just här.  

*

Myrgäsen utefter vägen Smedjebacken - Borlänge

*

Önskar er en fin vecka!

***

SMEDJEBACKEN - GAMLA MEKEN

***

Arbete/ Existens är temat för sommarens utställning på gamla meken i Smedjebacken. Det är alltid lika roligt att göra ett besök i valsverkets  gamla mekaniska verkstad som blivit utställningslokal och det här besöket är inget undantag.  Arbetet är en stor del av våra liv och oftast en stor del av vår identitet. Likaväl för arbetslösa, vars liv präglas av arbetslösheten. Utställningen ger många möjligheter att fundera kring frågan vad arbetet betyder eller betytt i våra liv. 

*

Själv kan jag enkelt konstatera att livet efter pensioneringen är helt annorlunda mot innan, livet utan arbetet som given identitet. Såklart. Numera får jag lita mkt mer på mig själv, mig själv som människa, jag har ingen tydlig roll att spela. Det händer att jag saknar den där tydliga identiteten, men oftare glädjer jag mig över att få utveckla andra sidor än dom yrkesrollen krävde. Friheten från tider och yttre krav har gett mig större frihet att tänka och vara mig själv, åtminstone är det så jag känner. Men hade jag inte haft något jobb innan hade pensionärslivet kanske känts annorlunda, vad vet jag?

*

Sent omsider kom vi iväg, veckan som kommer är sista veckan för denna utställning. Har ni inte sett den men är intresserade, hög tid alltså, den är värd ett besök!

Vackra solrosor utanför ingången

*

Detalj från ett av Petra Hultmans utställningsobjekt

*

Frida Klingbergs Bastu för arbetslösa från utsidan

*

Ett av Pernilla Norrmans arbeten i tunn lera - vackert!

*

Pernilla Norrman igen

*

Se den!

***

COLA PÅ BURK

***

Mer komplicerat är det inte. Livet alltså. Köp en cola på burk får du se. Man blir glad i hela kroppen. För att inte tala om ansiktet. Vaddå, jag? Är det jag som gör det komplicerat? Du menar förra bloggen? Jamen det var ju då ju. Nu är nu och här är här.  

Jag ser att jag brutit mot en av Gösta Skoglunds regler, ni minns väl att man inte ska ha flaggstänger eller gatlyktor som växer upp ur huvudet på folk? Inte exakt så här, men Vilmas huvud blir liksom delat av kanten på markisen, ena bakgrundshalvan är ljus himmel, andra är mörkt markistyg. Fast ni ser väl att den halvfulla burkens ljusa och mörka halvor korresponderar med bakgrunden fastän speglat. Jag funderade länge på hur jag skulle få till kompositionen just så......

*

*

***