JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

ÅLAR OCH GÄDDNATE, SAXEVÄGEN

***

Jag gillar att stå där på den lilla träbron och titta ner i det mörka vattnet. Näckrosor, gäddnate och lite vattenväxter jag inte kan namnet på. Det är alltid något som lockar till ett foto eller två. Efter att precis ha läst ålevangeliet kan jag ju undra om det finns några ålar därnere i bottengyttjan, det ser ganska dyigt ut. Och hit upp kan dom enkelt ta sig, det är segelbart via kanaler och slussar från Mälaren och Östersjön ända upp till Barken.Det vore ju roligt att se en ål här och veta att den som ynka liten glasål faktiskt kommit ända hit från Sargassohavet, det mytomspunna.

*

*

***

LÄSVÄRT

***

Precis just så bra som alla recensioner sagt. Minst. Lättläst, flytande språk och en berättelse som handlar om människan lika mycket som ålen. Rekommenderas varmt!

*

*

***

SVÅRSLAGET I KORSHEDEN

***

Under tre dagar har jag varit på hemmaplan i Finspång. Trädgården hade börjat se ut som törnrosaslottet efter 100 års sömn, snart skulle det blivit svårt att hitta ingången och folk kan inte gå på trottoaren utanför och så där.....Nåväl, det var mycket mer, en och annan räkning är fortfarande utan autogiro, tandläkarbesök och så det allra viktigaste, bilder till Lokalproducerat skulle skrivas ut, ramas och lämnas in. Vi pensionärer har mkt att stå i. Ganska mycket mulet och regn har det varit vilket bara var skönt när jag inte var i trädgården och jobbade.

*

Efter tre timmars bilkörning var jag så idag på seneftermiddagen tillbaka i Korsheden. Det hade klarnat och solen lyste från näst intill klarblå himmel och temperaturen var sådär 23, och ja, så här var det att komma tillbaka till Korsheden. Svårslaget tycker jag.

*

*

*

***

VISST MINNS JAG 1956

***

Det här var sista gången vi sågs, en kort söndagspromenad innan du satte dig på tåget i Ludvika och reste till Gällivare för gott. Din pappa var lokförare och hade fått tjänst i Gällivare, Kiruna- Narvik kanske. Vi var 16, vad kunde vi göra åt det?

*

Det här var ju före I och eoner av tid har passerat, men visst minns jag. Marianne med spotska ögon och med fräknar och skrattgropar i kinderna. Behöver jag säga att du var söt? Och jag kär?  

*

***