LJUSET

***

Knappt har vi gnuggat vintergruset ur ögonen innan sommaren når sitt max. Midsommar är tre veckor bort, mycket ljusare blir det inte, och ängarna är redan slagna en första gång. Inget sorgligt men aning vemodigt. Det påminner mig också om hur otroligt svårt det  är att vara  här och nu, vara fullständigt aware, hela tiden.  Vore jag det skulle det aldrig kännas som jag inte hunnit med, som att det gått lite för fort.  Jag vet av egen erfarenhet att det jag gjort med full medvetenhet ifrågasätter jag aldrig, ännu mindre ångrar. Det känns heller aldrig ofullständigt eller ofärdigt, det jag gjort med medvetenhet är alltid helt.

*

*

Bilderna är från fälten vid Dovern, tagna ungefär kl nio i går kväll

*

***

DÄREMELLAN ETT LIV

***

*

Dag, Sigbrit och jag. Dag och jag är kvar. Jag gissar på 3, 10 och 7 år, i så  fall 1947. Jag ser att jag har min Montydress på mig, vet att jag var väldigt stolt över den.

*

Nästan 80, taget idag med 24 mm och utsträckta armar så näsan blir stor......

*

***

EFTER EN HET DAG - NORRA BARKEN

***

Sista dagen i Korsheden blev riktigt varm, nere hos mig stod termometern en stund på 29 C. Efter middag gjorde jag kvällsturen bort mot Ramnäs för att leta efter ugglor som jag redan berättat om, den här gången utan framgång. På väg hem passerade jag som vanligt kurvan med utsikt upp mot Norra Barken. Klockan var över nio på kvällen men fortfarande varmt, åska, regn och dimma hade jag passerat på lite avstånd. Kameran låg bredvid mig med tele och converter på, ett tiosekunders stopp med 280  mm gav den härbilden. Mkt dis i luften över sjön, temperaturen har ändå börjat gå ner.

*

*

***

MORKULLA

***

Egentligen hade jag åkt dit för att se om jag hittade några stora ugglor, lappuggla eller slaguggla. Marianne visade mig förra året var man kan hitta, den gången såg vi lappuggla. Och jodå, där fanns sex bilar med fotografer som väntade ut en slaguggla som dom visset hade bo i ett avbrutet träd, sannolikt med ungar eftersom det var så många där. Dom flesta höll sig ganska nära boet, jag höll mig på avstånd, ville inte gå så nära varken för ungarnas eller myggens skull, jag hade shorts och T-shirt. Efter en timme gav jag upp och åkte hemåt Korsheden

*

Men det var ingen bortkastad tid, en skön timme vid pass halv nio på kvällen och fortfarande 25 C. I stället fick jag syn på morkullan. Det första man hör är ju det speciella ljudet, knorpandet jag kallar det, och på lite håll såg jag också fågeln. För mig är den nästan lite mytisk. Vi har funnits i Korsheden under somrarna sen 1965 och regelbundet alla år varje kväll när man sätter sig på bron i skymningen kommer den, morkullan. Den flyger varv efter varv över skogen på håll på et oregelbundna sätt just morkullor gör. Då hade jag inga telen och sånt att plåta med, nu stod jag där med 400 och påsatt converter. Så några bilder blev det.

*

*

*

Samma so förra proppad då man ser att såter, näbben är öppen

*

*

Här kommer den tillbaka åt andra hållet.längre bort medan åskmolnen bakom den börjat mullra

*

***

FÖRSTA DOPPET! BARTJÄRN......

***

Passande dag, 1 juni, för första doppet. 28 C i luften och 21 i vattnet gjorde det inte direkt svårt......Bartjärn i Korsheden förstås.

*

*

*

***