INTERFERENS

***

Så snöar det för fullt igen idag. Det gjorde det inte i förrgår då var jag ute på Ekön för första gången i år. Jag var där i kvällningen, och precis när solen gått under horisonten och sjön låg blank stack båten iväg. Några mjuka svängar och sen är det lätt för en fysiker att i stället för att beundra naturen fascineras av våginterferensen där ute på sjön. 

*

Interferens, växelverkan, överlagring eller vad vi nu väljer att  kalla det på svenska. Det gör ju vi människor också, växelverkar med varandra. Ibland förstärker vi varandra, ibland tvärtom. I går kväll där i Järna var det bara positiv interferens. Men vi ska nog inte vara så rädda för att det inte alltid är så, det viktiga är att vi fortsätter växelverka. Ideer och tankemönster som utvecklas i långvarig ensamhet brukar sällan funka i verkligheten, ibland leder dom käpprätt åt helsike. Det som stöts och blöts och möter motstånd utvecklas, förädlas och klarar verkligheten bättre.

*

Just nu har Afghanistan varit i mitt huvud några dagar. Efter 20 års närvaro är USA tydligen på allvar på väg ut. Ena halvan av mig tycker det är bra, i grund är militär närvaro i andra länder tecken på att något är fel. Den andra halvan av mig bekymrar sig om vad som kommer hända kvinnorna. Afghanistan har 38 miljoner invånare säger Wikipedia. Det betyder ungefär 20 miljoner kvinnor, det brukar vara fler kvinnor än män. Och nu kommer risken för att talibanerna tar över igen vara uppenbar. Tar dom inte över landet kommer dom ändå med stor sannolikhet få ökad betydelse för hur landet styrs. Sen talibanerna tvingades släppa makten har kvinnorna, i varje fall i storstadsområdena om än inte i byarna ute på landsbygden, fått både arbeta och flickorna gå i skolan. Hur blir det nu? Extremiströrelserna skulle behöva interferera mer och på andra sätt än genom krig och terror. Dialog kanske?

*

*

***

OBETALBART!

***

Vilket gäng alltså! Helt obetalbart. Känner mig glad och nästan lite upprymd. Och med pånyttfödd fotolust. Tack!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

BLÅMESBESTYR

***

Vi står ibland i köksfönstret och kollar blåmesen som gärna sätter sig i busken framför väggen. Den är flitig och när den kollat att kusten är klar brukar den flyga in mot väggen alldeles under fönstret där vi står. Jag tror mig veta vart den ska, vi har i många år nu haft blåmespar innanför det lilla fyrkantiga ventilationsgallret, en ventil in till garaget. Enda funderingen var egentligen om dom redan hade ungar, det kändes tidigt. I går tog jag en stol och satte mig i närheten med långtelet

*

Det dröjde inte länge innan den satt där i busken framför mig och kollade hur farlig jag var

*

Samma bild croppad till max. När skärpan väl sitter är jag väldigt nöjd med det telet, Sony 100 - 400

*

Efter en stund satt en av dom där igen, dom var två som flög fram och tillbaka. Och nu var det lätt att se vad dom höll på med, ungar fanns nog inte men kommer nog bli.......

*

Lite mer i närbild vad dom sysslade med

*

Och ja, här är ingången. Den bilden är tagen tidigare vid sämre ljus

*

***

TEKNIKEN OCH BILDERNA

***

Beckman. Religionshistoria. 1955. Tredje klass i den fyråriga realskolan, 3⁴a hette min klass. Ungefär som nian idag. När jag gick i folkskolan hette ämnet inte religionhistoria, det hette kristendom. 

*

Bilden är oskarp och en av många jag aldrig brydde mig om att göra på papper. Dåliga och oskarpa bilder hade jag gott om redan. Eftersom jag lånade tidskriften Foto visste jag hur det skulle se ut. Jag kommer ihåg ett helsidesporträtt av en ung flicka än idag, ljus fräknig lintott med ljusa knivskarpa ögon. Jag tittade på den bilden många gånger och såklart var den fotad med en Leica, kanske hade M3:an kommit, och så en optik på Summi... nånting. Det var helt ouppnåeligt för mig, kamera och optik för sig.

*

Konstigt nog tappade jag aldrig sugen, jag fortsatte att fota, i stort sett allt jag kom åt. Jag visade aldrig bilderna för nån, möjligen mamma och pappa ibland. Glädjen fanns i själva fotograferandet, pappersbilderna blev för det mesta aldrig som jag tänkt eller hoppats. 

*

Idag tycker jag att jag hittar den ena bilden efter den andra som har värden. Inte bara som historiskt dokument utan också som bild. Men såklart också som historiskt dokument. Det som slår mig bildmässigt är att jag då var mkt friare i mitt fotograferande, jag tvekade inte för att det kanske inte gick, att ljuset kanske inte räckte till och att vinklarna var konstiga, jag fotade på bara. Och nu när jag skannar hittar jag som sagt den ena bilden efter den andra som jag tycker har värden. Det där med bra eller dåliga bilder lämnar jag därhän, det är en endimensionell skala som inte tar in varken fotograf eller åskådare eller sammanhang. I flera år har jag däremot insett att jag numera tar väldigt konventionella, jag skulle säga kontrollerade, bilder, men det har visat sig mkt svårare än jag trott att avprogrammera den stilen. Alltså fortsätter jag att fotografera, det ger mig fortfarande glädje och det får bli som det blir tills vidare. 

*

*

***

FJÄRILARNA OCH SÄLGEN

***

Med värmen har också fjärilarna kommit. Redan för några dagar sen noterade jag det men första gångerna hade jag 99:an med 135:an, då kommer jag inte så nära. Idag gick jag med 100-400 båda gångerna. Dom här bilderna är från förmiddagen, då var aktiviteten påtaglig, på eftermiddagen såg jag inte en fjäril. Utefter den vägen finns en sälg och just  där förstås, inget att undra över.

*

Påfågelsöga

*

Påfågelsöga igen, nu med skärpan på fjärilen

*

Nässelfjäril

*

Nässelfjäril

*

Citronfjärilar såg jag många, men dom verkade aldrig sätta sig, jag kunde följa dom säkert femtio meter utan att jag såg att dom satte sig. En och annan satte sig i sälgen här men var svåra att se, dom satt alltid med vingarna ihopfällda och ser man dom inte från sidan då är dom svårupptäckta. Mycket andra insekter fanns det förstås, att stå under var som i en surrande kupa, något kom med mest på flax

*

En del var humlor, annat verkade mindre

*

En citronfjärilsbild blev det ändå

*

***