HUR OSKARPT FÅR DET VARA?

***

Vid det här laget är väl dom flesta (fotografer) överens om att det inte alltid måste vara skarpt. Jag kommer fortfarande ihåg Paolo Roversis porträtt på Fotografiska för några år sen, inte en bild var skarp, men vilka porträtt......Å andra sidan är det väldigt roligt när fågelbilderna kan visa detaljer i fjäderdräkten, när dom enskilda granarna i landskapsbilden är möjliga att urskilja, när modefotografierna visar allt, när....Ja, ni vet ju. Alltså finns det fortfarande plats för bra objektiv. 

*

För egen del har jag alltid haft problem med skärpeinställningen, mest synligt på bilderna före autofokusens tid. Om det berott på slarv och nonchalans eller dåliga ögon, det vet jag inte. Sannolikt båda delarna är min tro så här i efterhand. Men eftersom porträtt inte måste vara knivskarpa passar jag på att visa några bilder på Katarina (1 1/2) för 50 år sen, alltså 1970. Ingen av dom är riktigt skarp och det beror säkert inte på objektivet även om det inte var något känt objektiv. Kamera och objektiv ser ni på sista bilden. Jag är osäker på ljussättning men tror att det var naturligt ljus från fönstren i vardagsrummet, bakgrunden är min projektorduk. Har jag kört med naturligt ljus har jag sannolikt använt full öppning - 1,4 - och alltså haft väldans kort skärpedjup. Inte idealiskt vid porträtt, i alla fall inte om inte skärpan ligger just på ögonen. Det gör den ju definitivt inte här. Filmen är en Ilford Pan F. Men oavsett allt snack om skärpa, jag gillar ju såklart dom här bilderna........

*

*

*

*

*

*

***

OMÄRKVÄRDIGT

***

Det må vara tjurigt ute, duggregn och halvmörkt, men vi fortsätter att gå förstås. Och det är väl tur att det egna sinnelaget inte behöver ta efter vädret? Vyerna är inte så mycket att hurra för  just nu, ändå känns det vackert när vi är därute. Också det grå och det omärkvärdiga har sin skönhet.

*

*

*

*

***

LASARETTET FINSPÅNG - SISTA BESÖKET

***

Det låter mer olycksbådande än det är. I och jag tog våra  "vanliga" influensasprutor där idag och nu under helgen flyttar hela lasarettet (eg Närsjukvården i Finspång) till det nya Vårdcentrum  a´ 580 Mkr som region Östergötland låtit bygga. De äldsta delarna av det gamla lasarettet är från 1870-talet. Sannolikt kommer det gamla lasarettet rivas för att ge plats åt ny bebyggelse, i alla fall har kommunen köpt mark och byggnader med den inriktningen, med tillträde 2021. Jag vet ju att nya lokaler länge stått högst på önskelistan och önskar alla anställda lycka till i nya lokaler! 

*

De äldsta delarna av lasarettet är från 1870-talet. Lite historia:

"Sjukhusbyggnaden......är uppförd i närheten av Finspångs bruk på en liten höjd i en med furuskog bevuxen park och med vacker utsikt öfver den närbelägna sjön Bönern", skrev Richard Wawrinsky 1906  i Sveriges lasarettsväsende förr och nu. Husets längd är ungefär 30 meter skriver han och på gaveln finns en tolv meter lång veranda. Wawrinsky ger en ingående beskrivning av lasarettets exteriör och interiör,  kompletterat med skisser.

1897 fick lasarettet elektricitet, 1903 kom rikstelefon.

Källor

Stig Schilling: Lasarettet i Finspång 100 år

Birger Persson, Kent-Inge Fredriksson: Lasarettet i Finspång 125 år

Richard Wawrinsky: Sveriges lasa rettsväsende förr och nu (1906) 

*
Precis som de flesta andra Finspångsbor har vi en alldeles egen historia med lasarettet. Viktigaste inslag i den är såklart att det var på Finspångs lasarett alla våra tre barn kommit till världen - Katarina 1968, Stefan 1971 och Annika 1975.

*

*

***

SAXEVÄGEN OCH EKOMUSEUM BERGSLAGEN

***

Att gå Saxevägen är inte bara en vacker promenad, det är att flyttas 150, kanske 200 år tillbaka i tiden. Inte i alla detaljer förstås, men husen och lagårdarna har nog dom flesta den åldern, och blandningen av småbruk, djurhållning och dom gamla slaggstensmurarna bär alla vittnen om tillvaron för 150-200  år sen.  Hela Söderbärketrakten, hela Bergslagen, påminner mig ideligen om hur det kan ha varit för några hundra år sen och vad som under de senaste 500 år sen varit avgörande för att Sverige kunnat  bli ett modernt välståndsland - skogen, vattnet och järnet. Fick fö idag mitt exemplar av den precis utkomna boken Där eldarna dånade, utgiven av Ekomuseum Bergslagen, där jag fö bidragit med några bilder, dock ingen av nedanstående bilder. 

*

*

*

*

*

***

SPÅNGEN

***

Jag fick ju lite dåligt samvete där för den där mörka tråkiga bilden jag la in för några timmar sen. Grisgårdar må ju ha sin egen stil men här hade jag ju gjort det mesta mörkt avskalat och nerstängt. Här kommer en solskensbild från Spången i fredags, den första tunna isen hade just börjat lägga sig. Lite vind var det så en smula vågor gav liv åt bilden. Perfekta promenadförhållanen. Ha det sågat och fortsätt hålla avstånd!

*

*

***